Nya könstillhörighetslagen stoppar inte transpersoners utsatthet

Inom kort kommer det att hållas en omröstning om den nya könstillhörighetslagen, som sägs vara en modernisering av den befintliga lagen. De nya uppdateringarna innebär att byte av juridiskt kön blir kravlöst. Den kommer även att inkludera barn då åldern för könskorrigerande åtgärder sänks till 16 års ålder, något som ofta har oåterkalleliga konsekvenser.

Byte underlättas för fler än transpersoner

Moderaternas och Liberalernas motivering är att de vill minska transpersoners utsatthet genom att underlätta för dem att byta juridiskt kön, eftersom de långa väntetiderna försvårar situationen för transpersoner.

Men det finns flera oklarheter och osäkerheter i detta förslag, som kommer att underlätta för alla, inte bara transpersoner, att byta juridiskt kön. Det kommer även att öppna dörren för kriminella eller personer med oetiska motiv att utnyttja möjligheten, vilket flera tunga remissinstanser har påpekat.

Tyvärr är det bara Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna som förstår problematiken och står upp mot detta ogenomtänkta lagförslag.

Sällan akut att byta personnummer

Dock bör fokus ligga på transpersoner och deras utsatthet. Personer som lider av transsexualitet klassificeras som utsatta av en god anledning. Transsexualism är ett psykiskt tillstånd där personen lider av en inre konflikt mellan sitt biologiska kön och sin könsidentitet, vilket leder till betydande lidande. Det kan påverka möjligheten att studera, skaffa arbete, etablera familjerelationer och upprätthålla psykiskt välmående, vilket i sin tur kan leda till sekundär psykisk ohälsa.

Det är inte ovanligt att transpersoner förlorar fotfästet mellan verklighet och sin egenuppfattning. De hamnar i utsatta situationer på grund av orealistiska krav och förväntningar, både från sig själva och från andra, vilket ökar deras redan stora sårbarhet. Att byta personnummer är sällan det mest akuta behovet. En bättre och mer verksam lösning för att hjälpa transpersoner ut ur utsatthet är att modernisera och effektivisera sjukvården.

Vi kan inte föreställa oss en modell där ett kravlöst byte av juridiskt kön skulle gynna transpersoners välbefinnande. I stället kan det leda till ökad isolering, där de inte kan uppfylla förväntningarna som sätts på dem genom att officiellt tillhöra ett annat kön.

Ville hjälpa transpersoner

För några år sedan öppnade jag, Hanna, som specialistläkare en privat mottagning med syfte att hjälpa transpersoner. Jag hade många samtal med transvården för att försöka inleda ett samarbete för att underlätta för transpersoner att genomgå sin könskorrigering under kvalificerad övervakning. Från diagnos till hormonbehandlingar, uppföljning och andra former av stöd och rehabilitering.

Dock möttes jag gång på gång av avslag. Jag fick beskedet att frågan om könsdysfori var så komplex att den enbart skulle hanteras av de befintliga transmottagningarna. Detta trots att vår mottagning hade specialistläkare, psykologer, sjuksköterskor och rehabiliteringsklinik. Jag blev även varnad att jag riskerade att bli anmäld eftersom jag hade blandat mig i transpersoners hormonbehandlingar.

Ni väljer det kortsiktiga alternativet

Under det senaste året har jag återigen, i min roll som regionanställd medicinsk rådgivare med inriktning på sexualmedicin, framfört förslaget att utbilda vårdcentraler om hur de kan hjälpa transpersoner. Kötiderna skulle minska om man tillät andra aktörer med rätt utbildning och kompetens att avlasta transvården. Tyvärr fick jag än en gång samma svar, men denna gång utan någon förklaring.

Nu ser vi i Sverigedemokraterna med stor frustration på samma makter och grupper som tidigare ansåg att transfrågan var för komplicerad för kvalificerad vårdpersonal att förstå. De föreslår nu att vem som helst, även barn, ska kunna kringgå vården och själva bestämma sin könstillhörighet. Det fanns vilja och det fanns lösningar, men övriga politiker har valt det mest kortsiktiga och ideologiska alternativet. Vi upplever en illvilja bakom hela charaden.

debatt@altinget.se