Stora brister i patientsäkerheten

En av tio som uppsöker sjukvården drabbas av en vårdskada. Skadorna går att undvika. De skapar onödigt lidande för patienten och  kostar samhället omkring åtta miljarder enbart i form av extra vårddygn.

Trots en rad insatser för att förbättra patientsäkerheten finns det fortfarande stora problem visar en granskning från Riksrevisionen. Landstingen uppfyller inte fullt ut kraven i patientsäkerhetslagen, inte heller de statliga myndigheter som ansvarar för tillsyn, och regeringens styrning har varit otillräcklig.

– Från statens sida har en ny patientsäkerhetslag instiftats och man har överenskommelser med Sveriges kommuner och landsting. Men vi har noterat att trots det är det många problem som är oförändrade, säger revisionsdirektör Ann-Christin Johnreden till Altinget.

Förebyggande arbete saknas

Viktiga förutsättningar för en hög patientsäkerhet, exempelvis fortbildning och kompetensutveckling, har liten prioritet för vårdgivarna.  Det finns också brister i landstingens lärande och förebyggande arbete. Lärdomar från exempelvis tidigare vårdskador sprids sällan vidare i verksamheten och åtgärder följs sällan upp, vilket också försvårar det förebyggande arbetet.

– Det har skett en vis mognad sedan frågan lyfts. Innan fanns det inga diskussioner om hur man skulle agera patientsäkert. Det har blivit bättre på ledningsnivå, men när det kommer till kritan är det vårdpersonalen som måste göra arbetet rent praktiskt. Och det har fullt upp ändå, menar Ann-Christin Johnreden.

Stora brister i tillsynen

Vårdgivarna behöver hjälp i tillämpningen av patientsäkerhetslagen menar riksrevisionen. Socialstyrelsen har inte varit ett tillräckligt stöd i den frågan, exempelvis finns det ännu ingen föreskrift för lex Maria-ärenden, vilket skapar en osäkerhet.

Det finns också stora brister i tillsynen vid Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Riksrevisionens granskning visar att viktiga förutsättningar för en effektiv tillsyn inte finns på plats. Exempelvis saknas ett utvecklat stöd till handläggarna och en grundläggande struktur för uppföljning. Sedan myndigheten bildades för knappt två år sedan har endast en uppföljning gjorts. Men att IVO är förhållandevis nyinrättad ser inte Ann-Christin Johnreden som anledning nog till bristerna.

– Många av problemen har varit kända sedan länge. Ska det leda till en bättre tillsyn gäller det att verkligen lyfta de här frågorna. Lagen finns ju där.

Handläggningstiderna för enskilda klagomål har ökat, trots att antalet klagomål minskat. Minskade handläggningstider var ett av skälen för inrättandet. Tillsyn på eget initiativ sker endast i begränsad omfattning, enligt flera landsting har besöken minskat. Trots att det ligger i IVO:s uppdrag sker samverkan med andra tillsynsmyndigheter i en liten omfattning.

Bättre styrning behövs

Regeringens syfte med att inrätta en tillsynsmyndighet var att stärka och effektivisera tillsynen. Men Riksrevisionens granskning visar att flera viktiga förutsättningar inte är uppfyllda, vilket också försvårar tillsynen. Riksrevisionen anser också att regeringen inte har styrt myndigheterna tillräckligt och inte heller följt upp deras arbete med att stödja vårdgivarna.

– Lagen i sig är ambitiös, men regeringen har släppt på tyglarna. Man har upprättat en tillsynsmyndighet, men inte ställt de krav man borde.  Det finns flera frågor som inte har omhändertagits, stödet till vårdgivarna exempelvis, menar Ann-Christin Johnreden.

Det behövs bättre tillsyn och stöd för att patientsäkerhetsarbetet ska främjas och utvecklas. Därför ska regeringen styra IVO och Socialstyrelsen med den målsättningen menar Riksrevisionen. Socialstyrelsens regelverk inom patientsäkerhetsområdet måste också utvecklas och förtydligas. För att förbättra kunskapsstödet ska också patientsäkerhetsfrågor samordnas nationellt menar Riksrevisionen.

red@altinget.se