Efter protesterna: Så försöker EU blidka bönderna

BRYSSEL I förra veckan blockerade runt 900 traktorer Bryssels EU-kvarter. Höbalar och bildäck sattes i brand och tutande jordbrukare från hela Belgien och kringliggande länder höll boende i centrala Bryssel vakna från tidiga morgonen. Några veckor tidigare, den 1 februari, deltog cirka 1 300 traktorer. Det har varit kulmen på protester som skett runtom i Europa med start i november förra året.

– Jag är här för att visa att jordbrukare är nedsänkta av den administrativa bördan – kontrollerna, reglerna, datumen, sade den belgiske lantbrukaren Pierre Beaucarnot till Altinget i närheten av EU-parlamentet där han var med och blockerade trafiken med sin traktor.

Han har varit bonde i 25 år men fick ändå vända sig till en rådgivare i fjol för att klara av att följa alla de regler som införts på sistone för att uppnå EU:s klimatmål.

– Det är inte normalt att en jordbrukare som har 25 års erfarenhet måste be en rådgivare om hjälp, säger han uppgivet.

Administrativ börda – gemensamt klagomål

Orsakerna till böndernas ilska har varierat i olika länder i Europa. Tyska bönder blockerade motorvägar i en vecka i protest mot att regeringen tog bort subventioner för diesel, polska bönder har blockerat lastbilar som kommit från Ukraina och spanska bönder har förstört marockanska grönsaker i protest mot att de konkurrerar ut deras.

Gemensamt har två element varit: just den administrativa bördan, som lantbrukare menar till stor del kommer från EU:s regler för att ställa om till klimatneutralitet, samt att vinstmarginalerna för lantbrukare minskat. Något som en del menar har bidragit till att alltfler jordbrukare slås ut i Europa. Mellan 2005 och 2016 försvann en fjärdedel av de europeiska lantbruken, det vill säga 4,2 miljoner, enligt siffror från EU:s statistikbyrå Eurostat.

Svenska lantbrukare har ännu inte deltagit i några större protester. Ändå menar Lennart Nilsson, ledamot i Lantbrukarnas riksförbund (LRF) att svenska lantbrukare känner igen problembilden och han läger skulden på EU:s politiker.

– Vi har haft en kommission som under 4,5 år har kommit med en tsunami av regelförslag som påverkar bönders vardag och det har inte skett i dialog med oss utan man har haft en top-down approach. Så vi känner oss inte lyssnade till.

Samtidigt menar Lennart Nilsson, som också är ordförande för Cogeca, en av de två stora europeiska lantbruksorganisationerna, att svenska bönder känner att klimatet är mer positivt än i övriga kontinenten. Han pekar till exempel på regeringens initiativ att sänka bränslepriserna.

Frihandelsavtal i skottgluggen

Dessutom är svenska lantbrukare inte lika drabbade som andra europeiska bönder av konkurrensen från länder utanför EU. För franska lantbrukare har ett av huvudskälen till blockaderna i Paris varit importen av billiga jordbruksvaror.

Detta till viss del på grund av inflödet av produkter från Ukraina i och med att EU lättat på reglerna och tillåtit Ukrainas jordbruksvaror att gå via EU när Ryssland, efter sin fullskaliga invasion, satt hinder för Ukrainas vanliga handelsvägar. Något som drabbat främst lantbrukare i Central- och Östeuropa.

Men en måltavla för många av protesterna, både i Frankrike och andra länder, har också varit EU:s frihandelsavtal – både de som redan har tecknats med exempelvis Nya Zeeland och Chile, och det som väntas med Mercosur, som skulle innebära en ökad import av främst kött från Brasilien och Argentina.

Belgiske lantbrukaren Pierre Beaucarnot lyfter att frihandelsavtalen i regel inte ställer samma krav på varor utifrån som man ställer på inhemska jordbruksprodukter.

– Om de kan producera billigare än oss innebär det problem. De har till exempel kemikalier som vi inte kan använda. Om det vore samma normer som gällde för dem vore det inga problem.

Men det svenska lantbruket, som inte är i första hand inriktat på export, drabbas inte lika hårt av detta problem som lantbrukare söderut.

– Det är klart att svenska bönder också tycker att det importeras varor som är producerade på ett annat sätt. Men det finns en efterfrågan på det vi producerar i landet. Medan är du beroende av exporten blir det ännu tydligare när du inte konkurrerar på lika villkor, förklarar Lennart Nilsson.

EU:s snabba svar

De europeiska politikerna har snabbt svarat på protesterna. Överst på dagordningen vid EU:s jordbruksministrars möte förra veckan stod ”behovet av snabba och strukturella åtgärder med anledning av den rådande krissituationen inom jordbruket”.

EU-kommissionen har redan dragit tillbaka sitt lagförslag om att minska användningen av bekämpningsmedel med 50 procent till år 2030, skjutit fram kravet på att fyra procent av åkermarken ska ligga i träda samt infört vissa restriktioner på importen av jordbruksprodukter från Ukraina.

Vid jordbruksministrarnas möte förra veckan gav man också kommissionen i uppgift att återkomma i mars och april med fler förslag för att ge lantbrukare större flexibilitet när det gäller hur man implementerar en del av miljökraven för att få EU:s jordbruksstöd. Bland annat genom att minska antalet kontroller för att också minska den administrativa bördan för lantbrukare. I mars ska kommissionen också skicka ut en enkät till EU:s lantbrukare för att samla in deras åsikter och tankar.

{{toplink}}Lennart Nilsson från LRF och Cogeca tycker att åtgärderna är en bra början men vill se fler beslut som gäller på längre sikt och inte bara att man till exempel skjuter upp krav.

– Vi vill ha mer långsiktiga regler. Det går inte att ha regler som förändras varje år.

EU:s lantbrukare är inte heller eniga i allt. Medan Lennart Nilsson välkomnar beslutet att dra tillbaka förslaget om att minska användningen av bekämpningsmedel då han bland annat menar att det gav för snäva tidsramar har 125 organisationer, bland dem flera lantbruksorganisationer såsom Via Campesina, undertecknat ett protestbrev mot beslutet. De lyfter att ett minskat användande av bekämpningsmedel är av central betydelse för naturen och jordbruket.

Översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken

På längre sikt återstår många frågor. Det sedan länge väntade handelsavtalet med Mercosur-länderna i Latinamerika lär inte bli av för närvarande. Frankrikes president Emmanuel Macron är en av dem som uttalat sig kritiskt om avtalet efter jordbrukarnas protester.

Ett kontroversiellt förslag som EU-kommissionen luftat är att göra ändringar i den gemensamma jordbrukspolitiken för 2023 till 2027, som bland annat bestämmer hur stödet till lantbrukare ska delas ut. EU:s jordbrukskommissionär Janusz Wojciechowski sade nyligen vid en pressträff att man skulle kunna tänka sig lättnader i miljökraven som ställs för att få ta del av stödet.

Ofta utmålas just de europeiska bönderna stå i konflikt med EU:s satsningar på klimat och miljö. Något som Lennart Nilsson tycker är synd.

– Egentligen handlar det om hur man vill implementera den gröna omställningen, att man vill göra det med en massa detaljregler. De allra flesta bönder vill lämna över sin gård i bättre skick men man vänder sig mot regelverk som man inte riktigt ser nyttan av och som genererar administrativ börda.

{{toplink}}Inför det stundande EU-valet väntas jordbrukarnas protester komma att bli en valfråga och bidra till att de gröna partierna ser ut att kraftigt tappa väljare runtom i Europa.

Den miljöpartistiske europaparlamentarikern Pär Holmgren kommenterade vid en pressträff i februari att de gröna har hamnat i skottgluggen, trots att de är på böndernas sida vad gäller exempelvis kritiken av frihandelsavtal. Han argumenterade för en omställning av jordbruket.

– Tyvärr sitter jordbruket idag fast i ett fossilberoende, ett beroende av konstgödsel, ett beroende av insatsvaror och det blir mer och mer monokulturellt, mer och mer effektivt kortsiktigt men det är just det som gör att vi får ett långsiktigt hot mot jordbruket.

Lennart Nilsson svarar att lantbrukare också vill komma bort från fossilberoendet men att det är förknippat med stora kostnader som måste betalas av någon. Och han ser inte att det måste vara en konflikt mellan effektiv stordrift inom jordbruket och hållbarhet.

– Hög produktion och effektivitet behöver inte betyda ett mindre hållbart lantbruk, säger Nilsson.

natacha@altinget.se