Efter turbulenta dagar: Norges nya kulturminister heter Lubna Boby Jaffery

Med Lubna Jaffery som kulturminister får Norges statsminister Jonas Gahr Støre (Ap) ett starkt statsråd. Det behöver han verkligen. Det skriver Altingets norska chefredaktör Veslemøy Hedvig Østrem i en analys som följer på turbulenta dagar för regerande Arbeiderpartiet, som resulterat i en ny minister.  

Med Lubna Jaffery på kulturdepartementet på Grubbegata har statsministern Jonas Gahr Støre säkrat en trygg, men också uppfriskande lösning på den smärtsamma situation han och Arbeiderpartiet befinner sig i. Och även om Jaffery har goda och solida band till flera av partiets toppnamn, råder det ingen tvekan om att hon har kommit dit hon är på egen hand

När Jaffery kom in i stortinget för två år sedan var det som ersättare när en plats i Løvebakken blev ledig. Vikarien har tagit plats i gransknings- och konstitutionsutskottet och har utmärkt sig väl. Flera blev överraskade, inklusive hon själv, över att hon inte användes i en mer synlig roll. Nu får hon all synlighet hon vill ha. Men posten som kulturminister har mer av symbolisk makt än politisk och ekonomisk dito. Det är lätt att få synlighet i media, lokalt och nationellt. Men inte främst på förstasidorna.

Vad kommer Jaffery att ta itu med först?

Alla gångna kulturministrar har haft sina hjärtefrågor. Posten innehåller en bred portfölj med olika maktstrukturer och problem att arbeta med. På kultur- och jämställdhetsdepartementet pratar man i ena stunden om konstnärernas olika skrån, om skeva villkor i nästa, och däremellan har man mediepolitik och idrottspolitik att hantera.

Nyss avgångna Anette Trettebergstuen kommer att bli mest ihågkommen för sin HBTQ-politik och det historiska ”konverteringsförbudet”, som hon landade i dagarna innan hon var tvungen att avgå. (Red.anm: en lag som förbjuder religiösa samfund att förmå homosexuella att bli heterosexuella genom konverteringsterapi och liknande).

Tidigare kulturminister Linda Hofstad Helleland (H) var å sin sida mest ivrig i rollen som idrottsminister, medan Trine Skei Grande (V) satte tydligast prägel i rollen som minister för yttrande- och mediefrihet.

Med andra ord är det kanske den mer klassiska konsten och kulturen som fått minst uppmärksamhet politiskt de senaste åren. Och här finns det mycket att ta itu med. Men något säger mig att det Jaffery kommer att behöva ägna sig mest åt är den del av kultur- och mediepolitiken där EU spelar en viktig roll.

EU-politik på framväxt

I EU-systemet arbetas det nu hårt för att skapa nya policy kring artificiell intelligens – där konstnärers upphovsrätt, etik, demokrati och teknologisk makt är avgörande bitar.

Man arbetar också med Media Freedom Act, som många ser som avgörande för att bevara och utveckla livskraftiga och fria mediehus i ett Europa där demokrati och pressfrihet är under stark press.

EU är också pådrivande i arbetet med att begränsa de stora teknikföretagens makt, och gör en nästintill omöjlig uppgift i att väga regleringsåtgärder mot yttrandefrihet, i frågor där det är känt att regleringar som kommer i tider av vackert väder riskerar att grovt missbrukas av makthavare i auktoritära länder. Det finns också starka krafter från mäktiga teknikföretag som spenderar miljonbelopp på lobbying. EU har tagit en ledande roll internationellt, och en norsk kulturminister har att betrakta detta från åskådarplats – och försöka använda sina nordiska kollegor smart för att påverka processerna.

Få utmanare om posten

Det har funnits några andra namn uppe i diskussionen om Trettebergstuens efterträdare, men få riktiga utmanare till Lubna Jaffery. Om hon tillhör en flygel av partiet, utöver att ha ett fotfäste i Bergen-politiken, där hon varit socialråd, handlar det mer om sakfrågor, med engagemang bland annat i narkotikafrågor och klimatet. Hon gick in i politiken som ungdom på grund av sitt engagemang för rasism, så det mångfaldsfokus som Trettebergstuen förde in i ministeriet kommer hon definitivt att behålla.

Klassperspektiv och inkludering

Med Jaffery i regeringen får Jonas Gahr Støre något han desperat behöver: entusiasm och debattstyrka. Många har också talat om Jafferys minoritetsbakgrund. Hon har också påpekat att invandrarperspektivet väldigt ofta också är ett klassperspektiv.

”Jag har länge trott att jag hade en normal uppväxt. Jag visste det inte när jag var barn, men som vuxen förstår jag att jag växte upp i en fattig familj”, skrev hon i en debattartikel i norska BT när hon tillträdde som socialråd.

I samma inlägg berättar hon om hur viktigt det var att frivilligheten – både i musikorkestern och taekwondoklubben – inkluderade henne, trots att ”räkningarna blev liggande”.

Konst- och kulturbranschen suktar efter lösningar

Många inom kulturområdet vill ha en kulturminister som också brinner för deras frågor – det vill säga för den vanliga konsten, musiken, litteraturen och scenkonsten – och som får gehör i regeringen när finansdepartementet ställer krav på nedskärningar. Eftersom det är just kulturfrågor som Jaffery förut har hanterat som statssekreterare kan det finnas goda utsikter.

Uppgifterna står på kö. Konstnärsekonomin är knapp, många hus har byggts som behöver underhåll, pandemin tog hårt på både innehållsskapare och institutionernas ekonomi, frilanslivet är instabilt, upphovsrätten under press.

Tiden får utvisa om Lubna Jaffery också har politisk känsla och genomslagskraft när det gäller att forma realpolitik.

 

Artikeln är översatt och tidigare publicerad på Altinget.no.

Forrige artikel Bitig övning för den som ska reda ut avskogningsfrågorna Bitig övning för den som ska reda ut avskogningsfrågorna Næste artikel Kan Ulf Kristersson bli den samlande kraften? Kan Ulf Kristersson bli den samlande kraften?
Miljörörelsen om Roswall: ”Verkar inte direkt progressiv”

Miljörörelsen om Roswall: ”Verkar inte direkt progressiv”

Jessika Roswalls utnämning till miljökommissionär möts med skepsis från miljörörelsen. Flera miljöorganisationer ser henne inte som en grön profil och är oroliga för vad det innebär för den europeiska miljöpolitiken de kommande fem åren.