Klimatpaket i hamn – men flera detaljförhandlingar återstår

Trots att flera olika lagstiftningsprocesser öppnade för att använda den gemensamma fonden som satts upp för att ställa om industrin, innovationsfonden, lyckades bland andra C-förhandlaren Emma Wiesner fortsatt höja storleken på potten.

Men för centerpartisten, som gått ut hårt i förhandlingarna och efterfrågat att fonden skulle fyrdubblas, så är en 25-procentig ökning inte en lika stor seger.

Samtidigt ska innovationsfonden kunna gå till fler sektorer och användas i fler steg av utvecklingsprocessen, vilket också gör att det är fler som ska slås om smulorna.

– Vi hade hoppats att den skulle bli mycket större. Så det är jag lite besviken över, om jag ska vara ärlig. Men den blir större, vi får in fler sektorer, men det viktigaste av allt är att vi får in uppskalning till en högre teknisk mognadsgrad. Det behöver inte bara vara ett Hybrit-projekt och sedan är det klart, utan vi kan ha flera projekt som jobbar för att ställa om, säger Wiesner till Altinget.

Ska exempelvis Hybrit inte bara kunna få betalt för pilot och test, utan också för fler led?

– Ja, och att även fler typer av den form av anläggningar ska kunna få medel. Att inte bara en typ av anläggning ska kunna få medel, utan att även fler projekt inom samma kategori ska få medel, säger Wiesner och fortsätter:

– Vi ska inte bara hitta tekniker, utan vi ska också skala upp dem.

Förändringar i flera led

Förändringarna i regelverket spänner över ett brett fält. Bland de sista delarna att förhandlas klart var att sätta ramarna för infasningen av klimattullarna och utfasningen av den fria tilldelningen, samt att sätta ramarna för den Sociala klimatfond som kommer till samtidigt som utsläppshandeln utvidgas till transport och fastighetssektorn.

– Vi tycker såklart att 62 procent är för lite. Vi har sagt att 70 procent är det vi egentligen borde minska med till 2030. Men utifrån förhandlingsdynamiken så är det tyvärr tillräckligt många i parlamentet som tycker att även en ökning till 62 procent är för högt. Så hade vi sagt att det varit för dåligt med 62, så hade majoriteten istället skiftat högerut och där är ambitionen än lägre, säger Jakop Dalunde (MP) till Altinget.

Exportrabatt-lösning fortsatt oklar

Därutöver fick EU-parlamentet också ge upp sin ambition att föra in en exportrabatt till de företag som konkurrerar på världsmarknaden.

Istället öppnas det för att medlemsländerna ska kunna fördela inkomster till de aktuella företagen från utsläppsenheter som inte delas ut som fri allokering. Men hur den omfördelningen ska gå vägen är oklart, och något som måste benas ut i de efterföljande tekniska förhandlingarna, uppger förhandlare till Altinget.

– För att få fri delning så måste du ha klimatplaner, om du är en av de värsta utsläpparna i din sektor, och du måste även ha genomfört de energieffektiviseringsåtgärder som det ställs krav på, säger Emma Wiesner.

Är dessa klimatplaner en piska eller räcker det med ett papper?

– Du måste ha en plan för hur du ska ta dig ur ditt fossilberoende och bli klimatneutral för att du ska få fri tilldelning. Då är det annars 20 procent som ryker om du inte har någon plan, säger Wiesner till Altinget.

För ambitiöst?

Redan när regelverket har förhandlats har det lyfts uttalanden om att ambitionsnivån är ”orealistiskt hög”, i och med att utsläppen i handeln i praktiken tar slut runt 2040. Emma Wiesner är dock inte oroad. 

– Jag argumenterade ju för att vi skulle ha en exponentiell utsläppsminskningstakt. Just för att klimatutsläppen inte minskar linjärt när vi lägger ner och ställer om kraftverk och anläggningar som drivs av fossilt, så kommer det att skapa stora hack i kurvan som innebär ett överskott av utsläppsrätter, säger Wiesner och fortsätter:

– Jag tror att utsläppen kommer att minska mycket snabbare än vad vi kan förutspå. Därför tror jag att det kommer att finnas för mycket utsläpp kvar i slutet. Därför är jag glad över att vi har en linjär reduktionsfaktor som ändå uppdateras, säger Emma Wiesner.

Samtidigt hör vi i exempelvis Sverige uttalanden om att EU:s klimatarbete inte står så säkert framöver?

– Det blir därför extra viktigt att höja ribban på EU-nivå. Jag är extra stolt över det här paketet, just när regeringen väljer att sumpa klimatmålen. Jag är jätteglad att vi har klimatlagen både på EU och svensk nivå, som på ett sätt säkerställer att politikerna har ett ansvar att uppfylla klimatmål. På detta sättet tror jag vi måste göra på fler fronter, vi behöver politikersäkra klimatarbetet. Det ska inte spela någon roll vilken regering som sitter och bestämmer. Man ska inte kunna sumpa klimatmålen hur som helst, säger Wiesner till Altinget och fortsätter:

– Detsamma gäller även efter nästa EU-val. Det är inte alls säkert hur det blir då, då vi ser en högervåg genom Europa, som rent ut sagt struntar i klimatarbetet. Då är det ännu viktigare att vi säkrar de här målen.

Guteland (S) berömmer överenskommelse

Även Jytte Guteland, tidigare företrädare för S-gruppen i förhandlingarna, gläds över att förhandlarna orkat hålla ut.

– Takten på utsläppsminskningar närmast dubbleras med den här reformen. Att EU:s institutioner orkar detta i en tid när allting som har med klimat kölhalas eller ifrågasätts, det är bra, säger Guteland till Altinget och pekar på att det är flera tydliga gränser som dras upp.

– När klimatpolitiken är som sämst är den klyschig. Då är den inte konkret. Men här konkretiseras detta.

 {{toplink}}
Artikeln har uppdateras efter publicering med ett tillägg i ett citat: "Som innebär ett överskott av utsläppsrätter"

jacob@altinget.se