Mannen som ska besegra Erdogan: ”En tsunami är på väg”

Af Freja Søgaard

ISTANBUL: Söndag den 14 maj ska turkarna välja både parlament och president.

Det kan bli en dag som markerar ett före och ett efter i Turkiets moderna historia. Flera internationella medier som The Economist och Politico har redan utsett valet till årets viktigaste. Inte bara för Turkiet utan också för Nato och EU.

For första gången har den turkiska oppositionen valt att ställa sig bakom en gemensam presidentkandidat, nämligen Kemal Kilicdaroglu. Det har inte varit lätt för den brokiga skaran av sex partier att enas. De är dock förenade i ett gemensamt mål: Att få bort president Recep Tayyip Erdogan.

Och för första gången sedan Erdogan tog över makten ser det ut som att oppositionens önskan inte är helt orealistisk.

En vändpunkt

Det är tre presidentkandidater på valsedeln. Men det verkliga valet står mellan Erdogan från det konservativa partiet AKP, och oppositionens Kemal Kilicdaroglu från det sekulära CHP. De har båda varit partiledare så länge att den unga generationen inte kommer ihåg några andra partiledare.

Traditionellt sett har landets två största partier representerat dem som vill ha religion och dem som inte vill ha det.

Många turkar ser valet som en vändpunkt. De menar att valet avgör om de överhuvudtaget vill stanna i Turkiet eller söka sig utomlands. På den andra sidan finns de som anser att Turkiet skulle gå in i ett moraliskt förfall utan Erdogan vid makten.

Jordbävning och hög inflation

En rad omständigheter kan bidra till att Erdogan kanske inte kan behålla makten, tror Mine Eder, professor i statsvetenskap och internationella relationer vid Bogaziciuniversitet. Ekonomin är katastrofal, valutan är i botten och inflationen skyhög. Samtidigt drabbades östra Turkiet av en jordbävning i februari där över 50 000 dog och över en miljon miste sina hem.

– Just nu behöver du inte vara den bästa politiker för att besegra Erdogan. Den ekonomiska styrningen är ett politiskt fiasko som gör det svårt för honom att mobilisera folk och få deras stöd. Samtidigt visade jordbävningen att systemet inte fungerar, säger hon till Altinget.

Samme tongångar kommer från Emre Gönen, professor i turkisk politik och EU vid Bilgiuniversitet. Han liknar situationen i Turkiet med Frankrikes presidentval 2012, där Francois Hollande vann över Nicolas Sarkozy.

– Det handlade om att Sarkozy skulle förlora, inte om att hans rival skulle vinna. Det är lite samma sak som sker i Turkiet nu och så är det också ett problem för Erdogan, att han denna gång står mot en samlad opposition, säger han till Altinget.

Påverkar svensk Nato-process

I valet ställs också två väldigt olika inriktningar i Turkiets förhållande till Nato och EU mot varandra. Där Kilicdaroglu har lovat att reparera den något skadade relationen, anklagar Erdogan väst för att vara emot honom och att stötta hans rivaler.

Experter spår dessutom att Erdogan, som i månader blockerat Sveriges Nato-ansökan, fortsatt kommer att vända sig ifrån väst om han skulle sitta kvar som president.

Oppositionen har lovat att öppna dörren för Sverige. Men flera pekar på att Sveriges medlemskap är oundvikligt även om Erdogan vinner.

Skulle Kilicdaroglu vinna valet tror Mine Eder att det skulle innebära en skillnad.

– Min förväntning är att det skulle bli ett tydligt skifte tillbaka till ett mer västvänligt politiskt engagemang. Just nu betyder det inte så mycket om Turkiet blir EU-medlem. Det betyder något att vi engagerar oss i reformer som förbättrar de mänskliga rättigheterna och transparensen i det politiska systemet, säger hon.

Envälde

Enligt opinionsmätningarna spås valet bli väldigt jämnt. Det behövs mer än 50 procent av rösterna för att vinna, annars blir det en andra runda. I Politicos mätningar får Erdogan 45 procent av rösterna medan Kilicdaroglu får 50 procent. I en andra runda spår Politico att Kilicdaroglu skulle få 51 procent, Erdogan 49 procent. Trots det jämna läget tror de båda professorerna att Erdogan förlorar.

– Jag känner att en tsunami är på väg in över AKP, säger Gönen.

Professorerna talar båda om ett envälde som blivit otillräkneligt och där den annars populistiska presidenten har förlorat greppet om sina kärnväljare: De mer konservativa och fattiga från utkantsområdena.

– Du behöver inte vara Einstein för att se att landets demokrati håller på att kollapsa. Jordbävningen avslöjade hur ödeläggande enmansstyret har varit, säger Mine Eder.

Både Gönen och Eder vill gärna beskriva Erdogan och hur han styr, men när det kommer till Kilicdaroglu är bilden inte lika klar.

– Han var en duktig ekonom och är intelligent. Men han är en dålig politiker. Politik är som ett djur som bor inom dig. Antingen har man det eller så har man det inte, säger Gönen.

Rätt man på rätt plats?

Kemal Kilicdaroglu har tillbringat den största delen av sitt 74-åriga liv utanför politiken. Han blev vald till parlamentet första gången 2002.

Han är uppväxt i en liten bergsby i ett kurdiskt dominerat område i östra Turkiet. Han tillhör en religiös minoritet, alevism. Den bakgrunden har skapat en del diskussion. Kritiken har bland annat handlat om att han kan få svårt att samla Turkiet, som är övervägande sunnimuslimskt.

Det har sagts att han är en lugn socialdemokrat men också att han är svag, för svag för att leda ett land.

Enligt Emre Gönen har Kilicdaroglu heller inte själv sökt makten. Han har i stället slängts in i den och just därför är han den bästa utmanaren till Erdogan, anser han.

– Han behöver inte vara en bättre politiker, för han har förstått vad som ska till för att göra den här övergångsperioden möjlig, där makten i Turkiet ska decentraliseras.

Kilicdaroglu befinner sig på rätt plats vid rätt tillfälle. Därför är det nästan tragikomiskt att Erdogans valslogan är "Dogru Zaman, Dogru Adam": Det riktiga tillfället, den riktiga personen.

Mine Eder ser också Kilicdaroglu som den person Turkiet behöver, efter flera år med en man som bankar i bordet istället för att bedriva diplomati.

– Han kan bli den som för Turkiet tillbaka till ett demokratiskt spår. Jag vet mycket väl att vi inte kommer vakna om 15 år och säga att vi är i ett demokratiskt land men det skulle helt säkert vara en mer liberal miljö.

Artikeln är översatt och bearbetad från Altinget.dk.