SD Stockholm: Förvånande att M accepterar orimliga kostnader

SLUTREPLIK. Att Moderaterna inte vill dra ned ordentligt på EU-kostnaden förvånar. Det är inte rimligt att Sverige ska betala fyra gånger så mycket per invånare som Polen, skriver Gabriel Kroon (SD) och Peter Wallmark (SD).

Gabriel Kroon (SD)
Gruppledare Region Stockholm
Peter Wallmark (SD)
Gruppledare Stockholms kommun

 

Vi välkomnar Irene Svenonius (M) syn på ett EU med fokus på frihandel, säkerhets- och klimatarbete. Det förvånar oss däremot att den politiska viljan att omvärdera unionens överstatlighet och oproportionerliga kostnad saknas.

Uppenbarligen råder olika syn på vad medlemskapet i unionen får kosta. Vi delar inte uppfattningen att det är rimligt att Sverige ska betala 3800 kronor per medborgare och år, vilket är fyra gånger så mycket per invånare som Polen. Vi anser inte att ett medlemskap per definition bör innebära en omfördelning av välstånd från västländer till östländer.

Utvecklar sig självt

Nyligen enades en majoriteten i Region Stockholm för att avslå förslaget till ny kostnadsutjämningen, som hade kostat regionens skattebetalare 1,6 miljarder kronor per år. Är det då rimligt att acceptera en europeisk kostnadsutjämning som kostar samma skattebetalare 12 miljarder kronor per år?

Den som anser att svensk produktivitet och industriell effektivitet, som har skapat vårt välstånd och därtill några av världens högsta marginalskatter, ska användas för att betala en rekordhög medlemsavgift i proportion till vår befolkning bör nog omvärdera sig själv som en ”restriktiv röst” i budgetfrågor.

Ekonomisk öppenhet och frihandel förutsätter gemensamma standarder och rimliga harmoniseringar av vissa regelverk, som exempelvis ursprungsmärkning. Det är de flesta överens om. Det är dock problematiskt när det europeiska samarbetet kontinuerligt utvecklar sig självt och överskrider de ursprungliga befogenheterna – inte minst i ansatserna mot införandet av sociala pelare och dess allt för långtgående förslag.

Fortsatta försämringar

Den rödgröna regeringens överimplementation av EU-lagstiftning är ytterligare en konkurrensnackdel för svenska företag, där den likvärdiga effekten av gemensamma regelverk snarare blir det motsatta. Tyvärr kan vi förvänta oss ytterligare en mandatperiod av konkurrensnackdelar och försämrade förutsättningar för svenska företag, i och med att Centerpartiet och Liberalerna har gett Socialdemokraterna fortsatt stöd att regera.

Förtroende och ansvar

Svenonius (M) framför att Sverige som medlem tvingas acceptera en del regler som man själv inte är förtjust i. En demokrati formas av majoritetens vilja och präglas av kompromisser. Det är, åter igen, de flesta överens om – men ansvarsutkrävandet måste finnas.

Detta saknas dock på EU-nivå. På söndag väljer vi 20 ledamöter, av 751, till Europaparlamentet. Ledamöter med ett kraftigt begränsat inflytande. I stället är det kommissionen med ensam initiativrätt till ny lagstiftning och de ekonomiskt största länderna i Europa som sätter marschtakten.

I Sverige utkräver vi politiskt ansvar genom direkta val till riksdag, regioner och kommuner. Både vi och Irene Svenonius (M) är folkvalda, om väljarna inte ger oss sitt fortsatta förtroende så kommer vi inte kunna fortsätta fatta beslut, en ordning som inte kan appliceras på kommissionärerna.

Viktiga investeringar

Vår vision är enkel: Stockholmarnas skattemedel ska gå till viktiga investeringar, till att korta vårdköerna för de över tusen barn som står i kö till operation, till att hjälpa våra fattiga äldre med tandvård och värdiga boenden och inte minst till att ge nästa generation stockholmare goda förutsättningar att skapa ett bra liv.

Forrige artikel FI: Parlamentets avtal strider mot folkrätten FI: Parlamentets avtal strider mot folkrätten Næste artikel Minister replikerar: Öronmärk en del av EU-forskningen Minister replikerar: Öronmärk en del av EU-forskningen
Miljörörelsen om Roswall: ”Verkar inte direkt progressiv”

Miljörörelsen om Roswall: ”Verkar inte direkt progressiv”

Jessika Roswalls utnämning till miljökommissionär möts med skepsis från miljörörelsen. Flera miljöorganisationer ser henne inte som en grön profil och är oroliga för vad det innebär för den europeiska miljöpolitiken de kommande fem åren.