Stormig EU-höst att vänta

BRYSSEL: Det kunde nästan inte bli mer klichéartat. Men de mörka molnen samlade sig verkligen över EU-huvudstaden på måndagen, och markerade avslutningen på den belgiska sommaren och den traditionella EU-semestermånaden augusti.
Så vädret var en träffande påminnelse för de EU-kommissionärer, Europaparlamentsledamöter och tjänstemän som nu är tillbaka på kontoret om att de inte längre kan ignorera att de politiska utmaningarna har vuxit i omfång medan de var borta.
Det kan sannolikt bli en stormig höst i EU. Här kommer en översikt över vad som kan bli till stormar inom unionen.

Den ständigt pågående migrationskrisen
Några av de mest erfarna i EU-systemet har under senare år ofta observerat att om det inte hade varit för den akuta eurokrisen och utmaningen med att kurera den europeiska ekonomin hade migrationsfrågan stått överst på dagordningen i Bryssel.

Nu har vi nått dit att trycket mot EU:s yttre gränser och den interna villrådigheten kring hur man ska tackla situationen har gjort att den här problemställningen hamnat högst upp.
Det blottlägger samtidigt skiljelinjerna mellan EU-systemet och de enskilda länderna, när det gäller fördelning av asylsökande, gränsövervakning, asylbehandling, intern gränskontroll, bekämpande av människosmuggling med mera, vilket kräver snabba svar på politiskt känsliga frågor.

EU:s justitie- och inrikesministrar är kallade till krismöte i ämnet den 14 september. Fast det är ingen som räknar med att de kommer att nå fram till några magiska lösningar. Frågan är snarare om EU-flocken kan hålla ihop någorlunda i en tid då tilliten mellan länderna rasar, Schengen knakar i fogarna och inget pekar mot att antalet människor som söker sig mot EU-gränserna ska avta.

Terror tillbaka på dagordningen
Terrorfrågan var aldrig långt borta efter angreppet på Charlie Hebdo i Paris och på Krudttønden i Köpenhamn tidigare i år. Men när en kraftigt beväpnad man övermannades på tåget från Bryssel till Paris för tio dagar sedan, vilket med all sannolikhet avvärjde en massaker, gjorde det att terrorhotet åter hamnat högt upp på EU:s agenda.

Säkerheten är i fokus, inte bara i den europeiska tågtrafiken, utan i det offentliga rummet i allmänhet. Detsamma gäller Schengen-samarbetet, där bekymrade röster sätter frågetecken kring det gränslösa EU-områdets betydelse för att kunna avvärja terrorangrepp. Å andra sidan finns det röster som säger att det här hade kunnat hända på vilket tåg som helst i vilket land som helst, och att det är en illusion att tro att saker som bagage- och säkerhetskontroller skulle vara bästa vägen framåt.

Säkerheten på transportområdet ska diskuteras bland EU:s transportministrar på ett möte i oktober.
Samtidigt skärps diskussionerna kring vad som kan göras för att EU ska bli bättre på att ligga steget före dem som planerar att begå brott på europeisk mark, genom bättre användning av underrättelser, samarbete och övervakning.
Åter i fokus är också de 3 000-5 000 europeiska ungdomar som har dragit ut i krig i Mellanöstern, varav många återvänder radikaliserade. Det är ett problem som inte heller ser ut att bli mindre framöver.

Val i Grekland
Många gick på semester med hopp om att det värsta var över i odyssén om grekerna och deras skuldkris efter de politiskt uppslitande slagsmålen i juli om ett nytt räddningspaket till Grekland. Nu återvänder den grekiska rysaren senare i månaden, då statsminister Alexis Tsipras kommer att försöka att få förnyat mandat av folket efter en sommar på randen av ekonomisk kollaps och euroexit.

Ingen skulle ha gissat att många i de euroländer som i januari tutade i domedagstrumpeterna efter hans SYRIZA-koalitions övertygande seger nu faktiskt hoppas att han återvinner makten och därmed ger legitimitet åt den extremt strama reformkurs som han gick med på i juli som ett led i krisförhandlingarna.

Realistiskt sett blir det dock svårt. Tsipras har redan sagt nej till att ingå koalition med något av de etablerade partierna, och opinionsundersökningar visar att SYRIZA:s försprång blir allt mindre. De konservativa i Nea Dimokratia flåsar SYRIZA i nacken, nu när det är ett par veckor till valet den 20 september.

Ett otydligt valresultat skulle kunna kasta ut landet i ny politisk osäkerhet som skulle kunna så tvivel om reformlinjen och därmed om räddningspaketet. Och det slipper man gärna se från EU:s sida.

Brittiskt EU-medlemskap hänger på gärdsgården
Det här är hösten då den brittiske premiärministern David Cameron ska formulera de krav som han tänker ställa på EU för att stödja ett ja till fortsatt brittiskt medlemskap vid den folkomröstning som han själv har bestämt ska hållas före utgången av 2017.

Det är tveklöst så att övriga EU-länder inte alls känner något stort behov av att hjälpa Cameron ur den knipa han själv har försatt sig i. Å andra sidan kan ingen säga vad konsekvenserna skulle bli om britterna skulle lämna EU, varken praktiskt eller politiskt.

Cameron har pejlat runt i EU-systemet och bland de 27 EU-länderna om undantag från EU:s social- och arbetsmarknadsregler, som han vill använda för att kunna minska offentliga utgifter till migrerande arbetstagare från andra EU-länder. Men han har fått ganska tydliga signaler om att han inte har mycket att hämta i den frågan. Därför satsar han i högre grad på att stärka de nationella parlamentens roll i EU:s lagstiftningsprocess, samt att få EU-klubbens ord på att traktatens formulering om ”en allt tätare union” inte ska gälla britterna.
Men det är långt ifrån säkert att den typen av utfästelser räcker för att lugna de EU-skeptiska tongångarna inom Camerons konservativa parti.

Som extra krydda ligger den starkt EU-kritiske socialdemokraten Jeremy Corbyn bra till i kampen om posten som Labours nästa ordförande, som ska presenteras den 12 september efter ett ordförandeval. Och Bryssel håller noga koll på den här utvecklingen.

Situationen i Ryssland och Ukraina
På östfronten står EU med ett Ukraina som känner sig lämnat i sticket och ett Ryssland som EU har svårt att hantera. I juni beslutades om förlängda sanktioner mot ryssarna till december. Sanktionerna infördes i kölvattnet efter ryssarnas annektering av Krimhalvön förra året. Men redan innan dess måste EU försöka klara att hålla god min om de ryskstöttade rebelldominerade områdena i östra Ukraina skulle göra allvar av planen att hålla egna val i oktober och november.

Samtidigt gör de omfattande striderna i allt högre grad att den påstådda vapenvilan mellan parterna ses som obefintlig. Under helgen bedrev Frankrikes François Hollande, Tysklands Angela Merkel och den ryske presidenten Vladimir Putin telefondiplomati, som ledde till att de stridande parterna i östra Ukraina ställde sig bakom ett nytt försök till vapenvila från den 1 september. Men även om vapenvilan skulle hålla ändrar det inte på att det så kallade Minsk-avtalet kräver att det konfliktdrabbade området åter ska vara under ukrainsk kontroll när året är slut. Just nu ser det svårt ut, och om avtalet inte uppfylls måste EU-länderna komma fram till hur de ska reagera.

EU befinner sig i ett knivigt läge eftersom man samtidigt arbetar hårt för att undvika att ryssarna stänger av den gasförsörjning som ska hålla medborgarna i många EU-länder varma i vinter, varav en stor del passerar genom Ukraina. Till det kommer att EU:s bönder lider av stoppet för livsmedelsimport som ryssarna har infört gentemot EU. Därför blir relationen till den stora grannen i öst en svår balansgång för EU också under kommande månader.

rikke@altinget.dk