Ministern avvisar obligatorisk valfrihet i äldreomsorgen

Den demografiska utvecklingen innebär att andelen personer som är 80 år eller äldre kommer att öka med 250 000 personer fram till år 2032. Enligt den rapport som Vårdföretagarna presenterade förra veckan skulle det innebära att det behövs 28 000 nya platser på särskilda boenden under samma period, trots att andelen som bor på särskilt boende har minskat i åldrarna 80 år och äldre. Ändå görs bedömningen att behovet av platser kommer att ligga kvar på dagens nivå.

På seminariet i samband med rapportsläppet förklarade Vårdföretagarna det med vad de kallade  ”anekdotisk bevisföring” i form av medierapportering kring personer som nekas boende, men också en branschkonsensus kring att de som bor på särskilt boende har en större vårdtyngd. Statistiska underlag saknas.

Enligt rapporten skulle det framtida platsbehovet innebära nybyggnation av 460 äldreboenden på tio år, utöver modernisering av befintliga lägenheter.

Ta bort frivilligheten

Bland förslagen i rapporten finns ”säkerställa valfrihet”, det vill säga att göra det tvingande för kommunerna att införa lagen om valfrihetssystem, LOV. På sätt skulle kommunerna tvingas att öppna för privata investeringar. I dag är lagen frivillig.

– Det viktigaste för oss är långsiktigheten och förutsägbarheten. De här är stora projekt med långa tidscykler. Vi är beredda att sätta igång att bygga, säger Patrik Högberg, affärsområdeschef Attendo Skandinavien under panelsamtalet i samband med rapportsläppet.

Obligatorisk LOV är däremot inte en fråga som är aktuell för äldreminister Anna Tenje som också deltog i seminariet. Frågan var uppe på Moderaternas partistämma tidigare i höstas, men röstades ner.

– Från regeringens sida har frågan inte legat på bordet under min tid, säger hon till Altinget efter seminariet.

Det kommunala självstyret väger tyngre och det är inte ministern beredd att nagga i kanten, inte heller att gå in och styra hårdare från staten sida i just den här frågan.

– Där är vi inte är i dag. Däremot tror jag att det är väldigt viktigt att vi skärper till oss när det gäller bättre underlag för analyser, både på statligt, regionalt och kommunalt håll.

Ungefär hälften har

Kommuner kan välja att införa eller avsluta LOV, men enligt flera paneldeltagare är den möjligheten ett problem i sammanhanget när det handlar om att investera i nybyggnation.

– Vi vill ha villkor som inte är kopplade till det politiska styret, för då hamnar vi i något slags fyraårsintervall. När vi bygger äldreboende så handlar det kanske snarare om 15 år som vi binder oss till, säger Patrik Högberg under seminariet.

Enligt statistik från Sveriges Kommuner och Regioner har antalet kommuner som har LOV-system i drift för olika kommunala tjänster stabiliserats på kring 160 de senaste tio åren. Antalet kommuner som avslutat Lov har också ökat under motsvarande period.

Artikeln fortsätter efter grafiken.

Enligt SKR är motivering till att avsluta LOV att det varit få brukare som valt en privat utförare, eller att få företag valt att etablera sig i kommunen. Ett 20-tal kommuner har infört valfrihetssystem utan att ha någon privat aktör ansluten i systemet.

Under seminariet lyftes också bristen på statistiska underlag för att kunna göra prognoser över framtida behov, men Anna Tenje vill inte redan nu utlova något regeringsuppdrag kring statistiska underlag i välfärden när det handlar om framtida behov av äldreomsorg.

–  Vi tittar på hur det kan bli bättre. Jag har stora förväntningar på Äldrekompetenscentrum under Socialstyrelsen, jag ser en stor potential i att kunna utveckla det arbetet så att det kan vara ett bollplank för kommunerna, säger hon till Altinget.

Är det aktuellt att göra något liknande de nationella kvalitetsregister som finns inom vården?

– Det finns många register, vi har ju Kolada (öppen jämförelsedatabas för kommuner och regioner), men jag har ingen färdig lösning. Vi har identifierat problematiken och vi har inte råd att fortsätta gissa vad som är bäst.

linda@altinget.se