Tog Riksrevisionen ur krisen – nu lämnar hon

Hon klev in på en sargad myndighet en vinterdag för sju år sedan. Efter avslöjanden om jäv på myndigheten befann sig Riksrevisionen i kris. Tjänster hade lovats bort utan att de utlysts, chefer hade lagt sig i ärenden som rörde dem själva och stoppat granskningar. 

Alla myndighetens tre riksrevisorer avgick. I mars 2017, åtta månader efter Dagens Nyheters första avslöjande, tillträdde Helena Lindberg som en av tre nya chefer.

– Det var en ganska tilltufsad arbetsplats. Många for illa och valde att lämna. Vi hade behov av att både jobba internt för att hitta tillbaka till vårt grunduppdrag och att återupprätta förtroendet för Riksrevisionen, säger hon till Altinget.

Riksrevisionen har en grundlagsstadgad uppgift att oberoende granska regeringen och statens myndigheter. Till skillnad från de flesta andra myndigheter lyder Riksrevisionen inte under regeringen, utan har i stället riksdagen som uppdragsgivare.

Varje år granskar Riksrevisionen drygt 220 årsredovisningar från de statliga myndigheterna. Dessutom genomför myndigheten ett trettiotal effektivitetsgranskningar av den statliga verksamheten, som överlämnas till riksdagen.

– Vi är en del av riksdagens kontrollmakt. Det är ett stort uppdrag, och ett viktigt uppdrag, säger Lindberg. 

Blev ensam chef

Helena Lindberg utsågs till riksrevisor tillsammans med Ingvar Mattson, i dag riksdagsdirektör, och Stefan Lundgren, tidigare generaldirektör för SCB. 2020 blev hon ensam kvar efter en omläggning av Riksrevisionens organisation. Tre riksrevisorer blev en.

– Det kändes väldigt naturligt, och om jag ska vara helt ärlig så kanske det till och med var lättare. Det som var en utmaning då var snarare att det skedde mitt under pandemin. Vi skulle sätta den nya ordningen och hitta former för ledarskapet, men alla jobbade hemma.

Som riksrevisor är det Helena Lindbergs uppgift att avgöra vilka granskningar som myndigheten ska inleda. Det är också hon som slutligen bestämmer vilka slutsatser som ska dras och vilka rekommendationer man lämnar. Två gånger om året kommer myndighetens sex enhetschefer inom effektivitetsrevisionen till henne och riksrevisionsdirektören Claudia Gardberg Morner med förslag till granskningar.

Den senaste tiden har Riksrevisionen bland annat inlett granskningar av antagningen till polisutbildningen, myndigheternas kontorslokaler och statens arbete med att nå de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Det pågår också utredningar av det civila försvaret och gruvjätten LKAB:s omställning till klimatneutralitet. 

Riksrevisionen granskar hela styrkedjan. Från beslut till genomförande. Nåddes de mål som riksdagen eller regeringen har satt upp för en reform?

– En kollega brukar säga att vårt jobb påminner om en utomhussport. Vi går ut och tittar på vad som händer i verkligheten. Sen är vi ganska skoningslösa utifrån vår bedömningsgrund. Så det gäller för såväl riksdagen som regeringen att sätta realistiska mål, säger Helena Lindberg. 

Helst vill hon täcka in alla statens utgiftsområden under en mandatperiod. Men hon pekar också ut tajming som en viktig faktor för vad som granskas.

– Är det lämpligt nu, eller pågår redan en utredning? Kan vi göra någonting som ingen annan kan? Svaret blir oftast ja på den frågan, bland annat eftersom vi har tillgång till information som inte alla har.

Myndigheterna är skyldiga att lämna underlag till Riksrevisionen.

– Det är vi som bestämmer vad vi behöver, inte de, säger Lindberg.

Granskar Kinberg Batras agerande

Aftonbladet kunde nyligen rapportera om att Riksrevisionen ska granska Anna Kinberg Batras uppmärksammade uppsägning av länsöverdirektören vid Länsstyrelsen i Stockholm. Granskningen sker som en del av den årliga revisionen, berättar Helena Lindberg.

– Vårt uppdrag handlar inte bara om att kontrollera att räkenskaperna är okej och årsredovisningen rättvisande, utan det handlar också om ledningens förvaltning. Som myndighetsledning ska man veta att man har ögonen på sig. 

Det är inte alltid Riksrevisionens rapporter tas emot med muntra miner på de granskade myndigheterna. Fram till årsskiftet tog Riksrevisionen också ut en avgift för den årliga revisionen. Det kunde skapa gnissel, menar Lindberg.

– Jag är väldigt glad att vi kommit ifrån det. Det var en källa till skav. Små myndigheter har ofta väldigt tajta ramar och om vi hittar någonting som inte ser bra ut måste vi gräva mer, och då kostar det mer, säger hon.

För politikerna kan Riksrevisionens granskningar i stället bli ett slagträ i debatten.

– Vi brukar väl oftast betraktas som oppositionens bästa vän och ibland förstår man att det landar som dynamit i knät på politiken. Men lika ofta granskar vi reformer som tidigare regeringar drivit igenom, och som kanske kritiserats av den nuvarande. Vi har inga politiska agendor, och det tror jag är oerhört viktigt att vi påminner om.

Paradigmskifte

När Altinget möter Helena Lindberg har hon precis tackats av av sina kollegor. Hon förbereder sig för att lämna och säger att hon är stolt över de år hon haft på myndigheten.

Av de slutsatser som Riksrevisionen har dragit under hennes tid som chef pekar hon särskilt på en återkommande: vikten av ett bättre informationsutbyte mellan myndigheter. Det hänger även ihop med det paradigmskifte hon ser är på gång.

– Vi är i AI-eran nu och vi har nog inte ens börjat förstå vad det kommer innebära. Det är ingen fluga utan kommer spela roll för hela den offentliga förvaltningen framöver, och staten ligger efter.

För att myndigheterna ska hänga med krävs både kunskap och resurser, menar Lindberg.

– I slutändan är det en styrnings- och ledningsfråga för de som äger förvaltningspolitiken. 

Rådet till efterträdaren

Krisen på Riksrevisionen har passerat. Under pandemin flyttade myndigheten från den fina adressen på Östermalm till ett aktivitetsbaserat kontor på Sankt Eriksgatan i Vasastan. Nu är nästan alla de drygt 300 medarbetarna samlade på två våningar, i stället för tio. Helena Lindberg har också arbetat för att fler ska känna att de är statens revisorer.

– Det är något vi har jobbat mycket med. Att man ska förstå att man är revisor till professionen, men att man först och främst är statstjänsteman och behöver förhålla sig till det. 

Själv tog hon sitt första jobb för staten för 40 år sedan, som tingsnotarie i Västerås tingsrätt. Lindberg är statstjänsteman in i ryggmärgen, säger hon.

Nu lämnar hon myndighetssfären och tar steget in i en ny del av livet, med mer tid för maken och barnbarnen.

– Det blir en omställning. Jag tror inte riktigt att jag förstår vad det innebär. Sen kommer jag nog aldrig släppa mitt samhällsintresse, men jag får akta mig från att sitta på läktaren och ropa.

Christina Gellerbrant Hagberg, generaldirektör för Arbetsgivarverket, börjar som ny riksrevisor på måndag den 16 september. Helena Lindberg har ett råd till sin efterträdare:

– Var modig och använd det mandat som regeringsformen ger Riksrevisionen. Det är en annan sak att vara myndighetschef under regeringen. Vi ska vara självständiga och då får man inte vara feg. Man måste våga. {{toplink}}

miol@altinget.se