Piratpartiet: Styrande partier besatta av övervakning

 

2010 gjorde P3 Nyheter ett reportage om drogtester i skolan. Före detta justitieminister Thomas Bodström, som var positiv till drogtester i skolan, intervjuades och P3 bad honom att göra ett drogtest. Han sa till en början ja, men efter att ha fått förklarat vilka preparat som testet skulle testa drog han sig ur, och hänvisade till sin rätt till integritet och att det kändes obekvämt att göra ett drogtest.

Att Bodström hänvisade till sin rätt till integritet för att slippa undan ett drogtest är inte märkvärdigt i sig. Inte förrän man tittar på hans politiska gärning. Bodström var under sin tid som justitieminister starkt pådrivande för datalagringsdirektivet i EU. Direktivet innebar att internetleverantörer tvingades att övervaka sina kunder och sedan lämna över den informationen till Polisen vid önskemål.

Kosmetiska ändringar

Ingen kom undan. Ingen kunde hänvisa till sin rätt till integritet. Bodström var tydlig med att vi som medborgare inte kunde förvänta oss ett privatliv i det digitaliserade samhället, åtminstone inte så länge han fick vara med och bestämma.

Som tur var så överklagades datalagringen till EU-domstolen, som 2016 bedömde att direktivet bryter mot våra grundläggande rättigheter till privatliv och dataskydd. EU-domstolen tvingade Sverige att upphöra med datalagring.

Trots det har regeringen med stöd av nästan alla partier i riksdagen i år röstat om att återinföra datalagringen. Den 1 oktober trädde den nya datalagringslagen i kraft, med endast kosmetiska ändringar från den lag som EU-domstolen för bara tre år sen underkände som ett synnerligen allvarligt angrepp på våra mänskliga rättigheter.

Politikens finrum

Bodström må vara borta från politikens finrum, men hans politik är tyvärr kvar. Oberoende av färg på regeringen har alla svenska regeringar på 2000-talet varit starkt positiva till massövervakning. Förslag som att upphäva posthemligheten, spåra mobiltelefoners geografiska position, med mera har avlöst varandra på löpande band.

I samma reportage från P3 Nyheter som Bodström tackade nej till att göra drogtest intervjuas en person som arbetar i en matbutik där chefen övervakar de anställda genom kameror. Hon säger följande:

"Jätteobehagligt, du är själv i en butik och du har kameror överallt, det är big brother och big brother är en jävligt dryg sate och du är ensam skådespelare."

Storebrors återkomst

Jag kan inte annat än hålla med om att Big brother är en jävligt dryg sate. Men tyvärr är ingen av oss ensamma skådespelare i storebrors övervakningsdrama, utan vi är alla drabbade av detta angrepp på våra rättigheter.

När Sverige 1 oktober återinförde datalagring markerar det en tydlig vilja från de styrande partiernas sida att inte bry sig om våra grundläggande mänskliga rättigheter. De bryr sig inte om att EU-domstolen är Sveriges högsta juridiska instans. Ingenting får stå i vägen för deras besatthet vid att övervaka dig och mig, vid att expandera övervakningssamhället.

Riv övervakningssamhället

Sedan attackerna 11 september, för snart 20 år sedan, har detta varit modus operandi för våra styrande politiker oavsett färg. Övervakningssamhället har sålts in som ett sätt att öka vår trygghet och säkra våra rättigheter, men allt det gett oss är slöseri med resurser, ett urholkat privatliv och otrygghet.

Det är dags att riva övervakningssamhället.

debatt@altinget.se