UI: Näringslivet dras in i internationell maktkamp

Björn Fägersten
Chef för UI:s Europaprogram, Utrikespolitiska institutet
Anna Lundborg Regnér
Analytiker vid UI:s Europaprogram, Utrikespolitiska institutet

Sverige och Europa håller på att anpassa sig till en världspolitisk logik där områden som tidigare varit marknadsstyrda nu regleras och manipuleras med säkerhetspolitiska motiv, såsom export av högteknologi, teknisk standardisering och investeringar i kritisk infrastruktur.

Bakgrunden är dels Kinas och USA:s ökande användning av ekonomiska instrument för att nå sina utrikespolitiska mål, men också en insikt i att det ömsesidiga beroendet som följt av 30 års liberal globalisering lett till politiska risker som kan exploateras.

Inom EU har denna geoekonomiska utveckling lett till ambitioner om ”strategisk autonomi” och ”digital suveränitet” – syftande till att öka EUs förmåga att hävda sig i den nya världspolitiken och undvika skadliga beroenden.

EU:s nya förordning

Det senaste initiativet kopplat till denna ambition, EU:s förordning om utländska direktinvesteringar, träder i kraft nu i oktober.

Förordningen är en reaktion på de senaste årens ökade investeringar, primärt från Kina, i sektorer som upplevs som kritiska inom EU. Den ställer krav på att medlemsstaterna delar information gällande utländska investeringar som är troliga att påverka "säkerheten och den allmänna ordningen", med resten av medlemsstaterna och kommissionen.

Informationen ska bland annat täcka det investerande företaget, varifrån deras finansiering kommer och vilken sektor de vill investera i.

Ny lag träder i kraft

I Sverige fick Sten Heckscher uppdraget att reda ut hur ett nationellt granskningssystem av utländska investeringar skulle kunna se ut. Denna utredning planeras vara klar i november nästa år. Efter ett delbetänkande kunde dock en proposition läggas fram redan i somras, som föreslog kompletteringar av den svenska lagstiftningen för att EU-förordningen skulle kunna uppfyllas på ett effektivt sätt.

Dessa kompletteringar kommer i form av en ny lag som ska träda i kraft 1 november. Den innebär bland annat att Inspektionen för strategiska produkter (ISP), som nationell kontaktpunkt enligt förordningen, får förelägga den utländska investeraren med vite om det anses nödvändigt för att få tillgång till den efterfrågade informationen.

Kinas inflytande

För Sveriges del har det varit en snabb men inte smärtfri omsvängning från en närapå dogmatisk liberal frihandelslinje till en viss acceptans för att det krävs skyddsåtgärder när stormaktspolitiken alltmer utspelas på det ekonomiska och tekniska området.

Sverige hade fram till 1992 en lag som reglerade möjligheter för utländska företag att investera i svenskt näringsliv. Inrikesminister Mikael Damberg (S) menar nu att Sverige varit naiva i att tro att utländska investeringar inte kommer ske i företag som är viktiga för vår säkerhet.

Vad gäller Kina har uppmärksamheten de senaste åren riktats mot intresset för en hamn i Lysekil, och ett kinesiskt företag med goda relationer till partistaten har i år tagit över driften av den nya storhamnen Norvik utanför Nynäshamn. Kinesiska statens China Railway Tunnel Group har vunnit en delupphandling inom utbyggnaden av Stockholms tunnelbana och kinesiska företag har köpt upp svenska företag i den allt mer kritiska produktionen av halvledare.

Beroende av investeringar

Att den svenska regeringen, och andra europeiska regeringar, nu ska studera motsvarande uppköp och investeringar framöver riskerar såklart politiska följdreaktioner. Men vad betyder det för näringslivet som oftast är part i de transaktioner som nu ska granskas?

För det första innebär mekanismen en finansiell risk.

Svenskt näringsliv är beroende av utländska investeringar, även inom säkerhetsrelaterade sektorer. Om dessa investeringar begränsas riskerar svenska företag att inte få in tillräckligt kapital för att växa och underhålla sin produktion. Förordningens konsekvenser riskerar därmed att skada svenska företags internationella konkurrenskraft och utvecklingsförmåga.

En svår regleringsbalans

Samtidigt syftar inte förordningen till att blockera all utländsk investering. Man vill enbart inte längre göra dem "ovillkorliga", och därtill säkra "skyddsvärda" sektorer. Begreppet "skyddsvärd" lär kunna väcka diskussion. Vilka sektorer ska, och bör, inkluderas i det?

Kritisk infrastruktur, verksamheter med tillgång till känslig information såsom persondata, och företag som utvecklar produkter med såväl civila som militära användningsområden är några exempel på sektorer som EU uppmanar sina medlemsländer att se över. Här väntar en svår regleringsbalans mellan skydd och fri marknad vilket påverkar förordningens effekter på företagen.

Vi måste hitta balans

Organisationen Svenskt näringsliv menade i sitt remissvar till delbetänkandet att ”den svenska ekonomin gynnas bäst av öppenhet för gränsöverskridande handel och investeringar”.

Samtidigt är det i dag uppenbart att världen framöver inte erbjuder den form av regelbaserad öppenhet och fri marknad som byggt Sveriges välstånd. Fler och fler stater anstränger sig för att styra om värdekedjor och de institutioner och regelverk som tidigare underlättat handel utgör i dag snarare arenor för maktkamp.

Någonstans mellan frihandel och protektionism, där den fransk-tyska axeln söker ytterligare initiativ i sitt gemensamma manifest för Europas framtida industripolitik, måste Sverige därför hitta en balans.

"Politisk risk för näringslivet"

I slutänden innebär såväl investeringsgranskningen som andra geoekonomiska instrument en politisk risk för näringslivet. Relationen till ens egen stat lär bli viktigare framöver liksom relationen (och exponeringen) i USA respektive Kina som båda arbetar aktivt för att få såväl inhemska som utländska företag att stötta respektive supermakts geoekonomiska ambitioner.

För den som vill kunna producera och sälja på alla världens marknader lär de kommande åren bjuda på en svår företagsdiplomatisk balansakt.

debatt@altinget.se