"Varför ingen debatt om ryska kärnkraftsbygget?"

Av: Stig Henriksson, riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson för Vänsterpartiet

Kärnkraftens vara eller inte vara har debatterats flitigt i Sverige liksom i resten av världen åtminstone ända sedan olyckan i Harrisburg den 28 mars 1979. Det ledde i Sverige till folkomröstningen om kärnkraft 1980. Tjernobylkatastrofen 26 april 1986 drabbade även Sverige med radioaktivt nedfall och debatten sköt ny fart och var väl starkt bidragande till att avvecklingen av svenska verk kom igång 1999 med stängningen av Barsebäck 1. Sjutton år efter folkomröstningen om en ”avveckling, men med förnuft".

Fukushima påverkade mycket

Men först i samband med Fukushimakatastrofen 11 mars 2011 (våren verkar vara en besvärlig tid även för kärnkraftverk) som avvecklingen ute i världen sköt fart. Japan stängde sin sista reaktor redan år 2012. Tyskland stängde omedelbart åtta reaktorer och övriga nio ska stängas, den sista år 2022. Sedan ska ”bara” frågan om avfallets slutförvaring lösas. I Sverige togs även Barsebäck 2 ur drift år 2005, mycket på grund av de störda relationerna med Danmark.

Tyst om kärnkraftverk i norr

Däremot har inte Sverige protesterat nämnvärt mot byggandet av kärnkraftverket i Pyhäjoki vid Bottenvikens kust i höjd med Piteå. Sjutton norrlandskommuner skrev en protest och förundrade sig över att Sveriges myndigheter och politiker var så tysta i frågan.

Märklig inkonsekvens

Som försvarspolitiker har jag dock också sett på frågan ur ett säkerhetsperspektiv. Och förundrats över inkonsekvensen. Vid ett besök i Litauen uttrycktes stor oro över det kärnkraftverk i Vitryssland som det statliga Rosatom bygger nära gränsen. I Sverige finns ingen debatt om Rosatoms byggande av och delägande i ett kärnkraftverk 15-20 mil från Haparanda, Kalix, Luleå, Piteå och Skellefteå. Kärnkraftverket ägs av Fennovoima, där Rosatom som största ägare innehar 34 procent och det är alltså också Rosatom som ska stå för byggnationen av kärnkraftverket. Ryska företaget Rosatom är en närmast en stat i staten med flera hundratusen anställda och ansvarar både för fredlig och militär kärnteknologi.

Men livlig diskussion om gasledning

I Sverige har vi haft en minst sagt livlig diskussion om den ryska gasledningen som passerar igenom vår ekonomiska zon. Detta trots att vi, precis som Litauen vad gäller elproduktionen från reaktorn i Ostrovets, i princip inte berörs rent energimässigt. Så till skillnad från i Litauen och till skillnad från den stora debatten om gasledningen Nord Stream 2 så har detta projekt i stort sett passerat under den politiska och mediala radarn i Sverige. Det är svårt att undvika tanken på att de som larmar högst om vådan av att ett holländskt bolag lossar, lagrar och lastar rör i Karlshamn är så förtjusta i kärnkraft att Rosatoms bygge i Finland får passera oförmärkt förbi.

Ska regeringen alls agera?

Vi talar trots allt om en nukleär anläggning nära svenska befolkningscentra, ägt och byggt av ett statligt ägt ryskt bolag som också hanterar militär kärnteknologi. Och, till skillnad från gasprojektet, vi har ett sammankopplat elnät med Finland. Det är bakgrunden till att jag i en interpellation frågat miljöminister Karolina Skog (MP) hur regeringen agerat och hur den kommer att agera – om alls.

debatt@altinget.se