Liberalerna sviker sitt löfte till studentkårerna
Kommer Liberalerna att hålla vad de lovade oss och kompensera studentkårerna för det intäktsbortfall som de drev igenom 2010? Eller blir sveket ett faktum? Det frågar sig Rasmus Lindstedt och Elsa Berlin, Sveriges förenade studentkårer.
Af Rasmus Lindstedt och Elsa Berlin
Ordförande respektive vice ordförande för Sveriges förenade studentkårer
Regeringens höstbudgetproposition pekar på att Liberalerna vill svika sitt tidigare löfte till Sveriges studentkårer. Finansieringen till studentkårerna minskar med 20 miljoner kronor från och med 2026 – till en bråkdel av vad Liberalerna utlovade för 15 år sedan. Men med partiledaren Johan Pehrson som ny utbildningsminister finns det goda chanser att tänka om.
Studentkårerna är studenternas samlade röst på våra universitet och högskolor. I det lagstadgade kärnuppdraget ingår att vara en konstruktiv kraft som bevakar och medverkar i utvecklingen av utbildningen och förutsättningarna för studier. Studentkårerna är en viktig kvalitetssäkringsmekanism och en förutsättning för utbildning av hög kvalitet.
Tidigare var det obligatoriskt för alla studenter i Sverige att vara medlem i en studentkår för att få bedriva studier vid universitet och högskola, vilket fortfarande är fallet i Finland och Norge. Även två svenska stiftelselärosäten, Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping, har kvar sina obligatorium. Kårobligatoriet för statliga lärosäten i Sverige togs dock bort 2010 under ledning av Liberalernas tidigare partiledare och utbildningsminister Lars Leijonborg.
Ett svek
SFS och många med oss var oroliga för att studentkårerna skulle tappa medlemmar och därmed intäkter, vilket skulle göra att de inte längre kunde utföra sitt lagstadgade uppdrag. Vi fick dock ett löfte om kompensation. Den utredning som låg till grund för reformen föreslog en statlig ersättning om 310 kronor per student varje år – ungefär 400 kronor i dagens penningvärde. Summan skulle bara täcka det lagstadgade kärnuppdraget. Sociala aktiviteter skulle kårerna få finansiera själva med hjälp av medlemsavgifter och andra intäkter.
Men när den nya lagen väl var på plats blev ersättningen bara en tredjedel av den utlovade summan. Ett svek som radikalt försämrade kårernas förutsättningar att genomföra sitt uppdrag.
Sedan 2010 har anslaget höjts i omgångar och ligger nu på ungefär 170 kronor per student. Det skedde bland annat en större höjning mellan 2020 och 2021, där Liberalerna var delaktiga i budgetförhandlingarna. Men summan landade fortfarande långt under löftet från 2010.
Nu har regeringen bestämt att anslagen till studentkårerna ska minska till historiskt låga 110 kronor per student från och med 2026. Det kommer att bli hopplöst för många studentkårer att bedriva ett meningsfullt studentinflytande.
Den fria tankens bastion
Universitet och högskolor är den fria tankens bastion. Studentkårerna har en oumbärlig roll att försvara studenternas akademiska frihet, att fritt få söka kunskap och nya idéer.
Fram tills för ett par veckor sedan var Sveriges utbildningsminister Liberalernas Mats Persson. Han pratade stort om den akademiska friheten, men det blev aldrig så mycket av det. Han tillsatte en utredning som kom fram till att det var den politiska styrningen som var det stora hotet mot akademin. Han gick in och petade lite i lärosätenas styrelser. Sedan blev han arbetsmarknadsminister.
Nyligen har Liberalernas partiledare Johan Pehrson tagit över rodret på utbildningsdepartementet. Vi förstår att statsbudgeten var färdigförhandlad och inte riktigt gick att ändra efter att ministrarna bytte departement. Men Johan Pehrson har fortfarande chans att ställa sina företrädares misstag till rätta.
När nästa statsbudget läggs fram om ett år är det upp till bevis. Kommer Liberalerna att hålla vad de lovade oss och kompensera studentkårerna för det intäktsbortfall som de drev igenom 2010? Eller blir sveket ett faktum?
ABF: Att spara in på folkbildningen minskar demokratins motståndskraft
