L: Ge svenskt bistånd till ukrainska hiv-drabbade
Sverige har på många sätt visat solidaritet med det ukrainska folket. Men det finns mycket mer som måste göras, att säkerställa tillgång till läkemedel för att bromsa hiv är en sådan åtgärd. Det skriver Liberalernas Barbro Westerholm, Anna Starbrink och Ingwar Eklund.
Af Barbro Westerholm, Anna Starbrink och Ingwar Eklund
Riksdagsledamot (L), hälso- och sjukvårdsregionråd (L) respektive vice ordförande HBT-liberaler Storstockholm samt ordförande Liberalerna Nacka
Det krigshärjade Ukraina hade redan innan kriget stora hälsoproblem – inte minst med hiv. Med 260 000 hiv-positiva är landet inte bara Europas, utan ett av världens mest hiv-drabbade länder. Nu måste Sveriges regering agera för att rädda liv och hälsa. Det stärker också Ukrainas motståndskraft mot angriparen.
Sjukvården slås ut
Rysslands krig mot Ukraina leder till en humanitär katastrof och slår enormt hårt mot många människor. Till de direkta offren och skadorna för krigshandlingar kommer de svåra konsekvenserna för liv och hälsa då hälso- och sjukvård slås ut och de resurser som finns kvar sätts under mycket hård press. En grupp som drabbas hårt av detta är Ukrainas många hiv-smittade.
När kvinnor och barn tvingas fly, stannar männen kvar för att försvara sitt land. Både bland de som flyr och de som blir kvar finns människor med hiv, som behöver läkemedel för att hålla smittan i schack. Utan läkemedelsbehandling riskerar även en behandlingsbar och därmed relativt okomplicerad hiv-infektion att förvärras och i värsta fall utvecklas till aids.
Säkerställ tillgång till läkemedel
Sverige har på många sätt visat solidaritet med det ukrainska folket. Men det finns mycket mer som måste göras för att lindra nöd och ge människor chans till hälsa. Att säkerställa tillgång till läkemedel för att bromsa hiv är en sådan åtgärd.
Sverige har genom regionernas bidrag, inte minst från Region Stockholm, bistått med sjukvårdsutrustning och läkemedel. Man har tagit av sina uppbyggda lager och skänkt för att hjälpa Ukraina. Det är fantastiskt och har mottagits med stor tacksamhet, men långtifrån alla behov har kunnat mötas. Regionerna kan inte driva biståndspolitik annat än i denna viktiga men begränsade form. För kraftfulla, långsiktiga åtgärder krävs ett statligt agerande.
Sverige måste säkerställa att de som är hiv-bärare får tillgång till verksam läkemedelsbehandling. Förutom det mänskliga lidandet för enskilda drabbade behöver också Ukraina ha friska män som kan bidra i kriget. Vår uppmaning till biståndsministern och regeringen är tydlig: gör ukrainsk hiv-vård till en del av svenskt bistånd, nu.
Mer action
Sverige måste också driva på för att personer med hiv som behöver sjukvård ska ha möjlighet att få det här, och i andra EU-länder. Den samverkan som sker och Sveriges engagemang för ukrainarnas hälsa och vårdbehov framstår så här långt som många ord, men mindre action. Bara ett fåtal patienter totalt har kommit till Sverige för att få vård, och då främst cancerbehandling.
Den svenska regeringen måste driva på för att fler patienter ska få vård, och särskilt lyfta fram gruppen hiv-positiva. Det är en fråga om liv, död och hälsa.
Replik: ”Karolinska institutet välkomnar debatt och kritik”
”Hur många larmrapporter ska behövas innan bristen på sjuksköterskor tas på allvar?”
