Replik: Läkemedelsföretag behöver ta ett större ansvar

Af Douglas Lundin
Chefekonom Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket 

Karin Rågsjö (V) lyfter i en debattartikel på Altinget den 25 januari angelägna frågor om samhällets prioriteringar av läkemedel. Ytterst är grunderna för prioriteringar en fråga för er folkvalda att besluta om, men vi ska förklara hur prioriteringar i nuvarande system fungerar för att ge en rättvisande bild och belysa de utmaningar vi ser när vissa företag sätter allt högre priser.

{{toplink}}

Bra läkemedel får kosta mer

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) är den myndighet som beslutar om vilka läkemedel och förbrukningsartiklar som ska ingå i det statliga högkostnadsskyddet och därmed subventioneras med skattemedel. Vi utgår ifrån lagen om läkemedelsförmåner och den etiska plattformen som riksdagen har beslutat om: alla människors lika värde och vård efter behov.

Lagen innebär också att kostnaden ska stå i rimlig relation till hur mycket hälsa patienten får av en behandling, där både förbättringar i livskvalitet och livslängd beaktas. TLV väger samman hur svår sjukdomen är och hur stor hälsovinsten är för patienten, med kostnaden för behandlingen. Det betyder att ett läkemedel som är väldigt bra får kosta mer, och läkemedel mot en väldigt svår eller sällsynt sjukdom får kosta ännu mer.

Det stämmer alltså inte som Rågsjö skriver: ”svåra sjukdomar med tydliga försämringar i livskvalitet ska alltså prioriteras, men så ser det inte ut i dag”. TLV accepterar en betydligt högre kostnad för en behandling mot ett mycket svårt tillstånd jämfört med en behandling mot ett mindre svårt tillstånd.

”Inte enkelt”

Karin Rågsjö anser också att TLV bör förtydliga hur vi bedömer en sjukdoms svårighetsgrad eftersom det spelar stor roll i prioriteringsbesluten. Att göra en sammanvägning av den etiska plattformen är självklart inte enkelt. Plattformen har också på senare tid diskuterats för att vara otydlig och i viss utsträckning motsägelsefull. Därför pågår ett arbete för tillfället, där flera myndigheter och representanter för regionerna deltar, med syftet att bland annat föreslå hur svårighetsgrad ska bedömas.

Men vi vill vara tydliga med att den typ av läkemedel som diskuteras i artikeln, för exempelvis cystisk fibros, behandlar sjukdomar som TLV regelmässigt bedömer som mycket svåra – den högsta svårighetsgraden. Det finns ingen tveksamhet i den bedömningen.

Företag begär orimliga priser

Karin Rågsjö lyfter som sagt läkemedel mot cystisk fibros, detta med anledning av att företaget Vertex fått avslag på sin ansökan om subvention av två nya läkemedel. Det är exempel på läkemedel som har god effekt, som behandlar en mycket svår sjukdom och som är till för patienter som är i stort behov av nya behandlingar.

Men det är också exempel på när företaget har begärt ett pris som inte är rimligt och som leder till en mycket hög årlig kostnad för ett läkemedel som patienten ska ta i flera decennier. TLV räknar som sagt med att läkemedlet ger en mycket stor hälsovinst i form av många vunna levnadsår och bra livskvalitet och vi betraktar cystisk fibros som en mycket svår sjukdom. Det gör att vi accepterar en mycket hög kostnad. Och antalet patienter är tillräckligt stort för att försäljningsvärdet förväntas uppgå till flera hundra miljoner kronor per år, bara i Sverige.

Det finns alltså goda förutsättningar för företaget att sätta ett bra pris som innebär god lönsamhet, och som samtidigt är förenligt med reglerna för subvention. Vi känner verkligen med dem som berörs av det här beslutet, eftersom det drabbar svårt sjuka patienter med stora behov av nya behandlingar. TLV hoppas därför på att företaget kommer in med en ny ansökan med ett nytt pris som TLV kan acceptera.

TLV som myndighet kan säkert bli mer transparenta med hur vi tillämpar den etiska plattformen, men vi önskar också se ett större ansvarstagande från vissa företag så att svensk sjukvård har råd att ge patienterna tillgång till de nya läkemedel som har bra effekt.

debatt@altinget.se