Att spara energi är bra säkerhetspolitik

Kris i omvärlden. Kraftiga prishöjningar på energi. En socialdemokratisk enpartiregering styr Sverige.

Året var 1975. Olof Palmes svar på oljekrisen var bland annat en rejäl satsning på energisparande. ”Den tid är förbi då ökad tillgång till energi kunde betraktas som en självklarhet”, skrev regeringen och föreslog en rad åtgärder. Krav på energisnåla byggnader. Stöd till renoveringar. Kommunal energiplanering, informationskampanjer.

Statsråden entusiastiska över fördubblad elanvändning

Minnet är kort. De senaste åren har energieffektivitet hamnat i skymundan. Visst har vind och sol mindre miljöpåverkan än oljan i 1970-talets energisystem, men all energiproduktion påverkar naturen. Dessutom är tillgången begränsad till de kritiska metaller som förnybar energi behöver. Kärnkraftsvännerna glömmer ofta att uran är en riskfylld råvara.

Svenska statsråd har med entusiasm talat om en fördubblad elanvändning, trots att underlaget för detta är osäkert. Samtidigt har anslagen till energieffektivisering dragits ned av riksdagen och inte prioriterats tillräckligt i regeringsarbetet.

Regeringens elektrifieringsstrategi alltför vag

Visst behövs mer förnybar produktion för elektrifieringen av koldioxidintensiv industri och transporter, men det blir lättare att klara om vi samtidigt satsar på effektiviseringar.

Här är regeringens nya strategi för elektrifiering alltför vag. Bara några få av 67 åtgärder handlar om att använda energin smartare, nästan allt om produktion och distribution. Och att uppmana hushållen till energisparande i dagens krisläge verkar nästan vara tabu.

Subventioner till bilåkande

Transporterna är ett annat exempel. Sverige importerar inte längre så mycket rysk olja, men andra EU-länder gör det och kan vi minska förbrukningen av bensin och diesel så underlättar det för hela Europa.

Regeringens åtgärdspaket i måndags handlade ändå mest om subventioner till bilåkande, med stora sänkningar av drivmedelsskatterna och ett stöd till fordonsägare. Balansen hade varit bättre om regeringen uppmuntrat till minskat bilåkande där det går. Ökat stödet till kollektivtrafik. Genomfört reduktionsplikten enligt plan.

Sverige borde driva på mer inom EU

Sverige är inte heller tillräckligt pådrivande inom EU. Energiminister Khashayar Farmanbar och EU-minister Hans Dahlgren har tagit upp flera viktiga frågor om tillförseln, men utan att lyfta fram energieffektivisering tillräckligt. Det är ett säkerhetspolitiskt intresse för Sverige att hela unionen sparar energi och blir mer oberoende av Ryssland. Därför behöver effektivare energianvändning bli en tydligare del av vår europapolitik.

Sverige bör driva ett högre mål för 2030 i kommissionens förslag om skärpta regler för energieffektivitet. Regeringen borde dessutom tydligare bejaka skärpta krav på energirenovering av byggnader, liksom krav på datacenter och att företag måste ha certifierade energiledningssystem. EU:s mål för energieffektivitet behöver vara bindande för medlemsstaterna.

Marknadstalibanismen står i vägen

Gång på gång upprepar regeringen mantrat att undvika detaljstyrning och att åtgärder för effektivare energianvändning ska vara ”samhällsekonomiskt motiverade”. Visst, det kan man alltid säga, men det har ofta blivit ett hinder för bindande regler när fundamentalisterna tror att marknaden kan sköta allt.

Så är det inte, många viktiga åtgärder blir inte av på grund av informationsbrist och för lite hänsyn till allmännyttan för samhället. Den här marknadstalibanismen står i vägen för både bra klimatomställning och för svensk säkerhet.

”Förr eller senare måste en ohämmad ökning av energiförbrukningen slå tillbaka på oss alla”, skrev regeringen 1975 och påminde om vårt globala ansvar.

Det gäller fortfarande.

Nu ställs dessutom säkerhetsaspekterna på sin spets. En ordentlig satsning på energieffektivisering borde vara del av Sveriges svar på kriget i Ukraina.