"Förseningar i FN:s klimatförhandlingar kan få stora konsekvenser"
OPNION. Årets klimattoppmöte, Cop26, är nu uppskjutet till november nästa år. Jag har två rekommendationer alla de regeringar som funderar på hur FN:s klimatförhandlingar ska kunna hållas vid liv, skriver Mattias Söderberg, ordförande för klimatarbetet i globala Act Alliance.
Den här veckan skulle klimatförhandlingar i den tyska staden Bonn i Tyskland ha ägt rum. Men mötet är uppskjutet. Samma sak gäller klimattoppmötet Cop26 som hade planerats att gå av stapeln i slutet av det här året i den skotska staden Glasgow.
Cop26 är just nu uppskjutet till november 2021. Även om förseningarna är förståeliga och nödvändiga på grund av coronapandemin, så är det viktigt att tänka på att klimatförändringarna inte skjuts upp. Planen att bromsa klimatförändringarna riskerar att tappa sin riktning om det inte vidtas konkreta åtgärder för att hålla FN-processen vid liv.
Konkreta klimatåtgärder som gör skillnad på riktigt ska ske i de enskilda länderna, inte på stora FN-möten. Men FN-mötena har fortfarande en viktig funktion, särskilt under de här åren när vi tillsammans avgör om den globala temperaturstigningen ska hållas under 1,5 grader, som forskarna har markerat ut som den avgörande gränsen.
Frysta förhandlingar
Två av de frågor som förhandlas i FN och som just nu står stilla på grund av de stora förseningarna handlar om lösningar. Dels handlar det om regler för handel med utsläpp av växthusgaser, dels om stöd till människor som har drabbats av klimatkatastrofer och som inte har ekonomisk möjlighet att anpassa sig till förändringarna.
Utsläppshandel är en attraktiv lösning för många länder, men utan regler – eller ännu värre, med dåliga regler – kan den här handeln leda till ökade utsläpp istället för att fungera som en mekanism som begränsar utsläppen av koldioxid.
Rika och fattiga länder har i åratal förhandlat om vem som ska betala för de – ofta förödande – förändringar som drabbar de fattigaste länderna. De förhandlingarna är inte på långa vägar färdiga, men situationen blir alltmer kritisk i takt med att världens fattigaste länder drabbas av väderfenomen som torka, översvämningar och kraftiga stormar. De senaste veckorna har vi till exempel sett hur en cyklon drabbat Bengaliska viken, i Kenya och El Salvador har tusentals människor behövt fly till följd av översvämningar.
Virtuella möten kan öka klyftor
En annan viktig fråga som ska diskuteras vid nästa klimattoppmöte är ländernas nationella klimatplaner som är en del av klimatavtalet från Paris år 2015. Planerna kan såklart utformas utan en FN-process, men det är genom FN-samarbetet som länderna kan sätta press på varandra för att höja ambitionerna.
Nu ska det tilläggas att det redan planerats ett antal virtuella möten för att hålla igång FN-processen. Det är bra, men virtuella möten för över 190 länder är dessvärre inte så lätta att genomföra. Många av mötena är därför mindre, vilket ökar risken att små och fattiga länder inte kommer med i dialogen alls.
Så här bör regeringen agera
Jag har därför två rekommendationer Sveriges regering och alla de regeringar som just nu sitter och funderar på hur FN:s klimatförhandlingar ska hållas vid liv. För det första ska det här extra året användas till att på allvar öka ambitionen på hemmaplan. Det innebär att man ska skicka in ambitiösa nationella klimatplaner. I Sveriges fall handlar det också om att utöva påtryckningar för att EU ska utforma en ambitiös plan.
För det andra ska alla länder engagera sig i att skapa intensiva dialoger mellan landgrupperna och därigenom försöka öka förståelsen för olika positioner. Det kanske också skapar möjligheter att omarbeta några av de gamla och stelnade positionerna.
Glasgowmötet måste lyckas
Cop26 i Glasgow i november nästa år måste bli en succé. Klimatförändringarna har inte stannat och det är dags att agera.
Torftigt mottagande av effektivaste klimatåtgärden
Elkunder har rätt få veta elförbrukning per timme
