Kuylenstierna: Att täcka budgethål med EU-pengar är ingen storsatsning

När omkring 35 miljarder kronor betalas ut som bidrag till den svenska staten ur EU:s återhämtningsfond RRF under de kommande åren ska minst 37 procent, runt 13 miljarder, gå till klimatsatsningar, enligt lagtexten.

Men regeringens plan för klimatmiljarderna är redan satt på pränt, genom att de tretton miljarderna är tänkta att fördelas ut på budgetssatsningar som lanserades i samband med förra årets budgetproposition. Det tilltaget väcker emellertid kritik, bland annat från delar av Klimatpolitiska rådet.

I förra veckans rapport som gick igenom regeringens förda politik var formuleringarna inte särskilt explicita, men rådets ordförande Johan Kuylenstierna menar att budskapet ändå är tydligt nog.

– Det är klart att om vi å ena sidan säger att regeringen behöver tillföra ytterligare resurser för att stärka det här arbetet, så är det en ganska tydlig signal att det inte är ett sätt att tillföra ytterligare resurser om man tar andra resurser som man får för att stärka det arbetet, till att täcka hål i det man redan har beslutat, säger han till Altinget.

Enligt uppgift ska det ha förts diskussioner i rådet om att det klingar falskt att tala om att regeringen gör historiska satsningar, när Sverige i själva verket inte betalar ur egen ficka?
–  Vi har inte uttryckt oss så. Det vi har konstaterat är att vi behöver stora satsningar för att nå målen, det är vårt budskap. Och om man då väljer att använda resurser som skulle kunnat bli ytterligare satsningar och en ytterligare förstärkning, till att istället täcka budgethål till det man har beslutat, så är det klart att det inte kan översättas till en storsatsning. Precis som vi väldigt tydligt säger att när de pratar om ”en stark grön återhämtning” och det är tio miljarder som direkt kan taggas till detta av det som de ca 100 som de satsar på återhämtning, så är det inte i linje med den retoriken.

Du vill inte redogöra för hur de interna diskussionerna gick i den här frågan?
– Nej, det kan jag inte göra. Av respekt för rådets integritet, så är det vi säger det som står i rapporterna. Sedan är det så att vi diskuterar massor av olika frågor. Vi är åtta ledamöter med olika kompetens och perspektiv och har intressanta diskussioner kring en rad olika frågeställningar som ligger till grund för utvärderingen och våra rekommenationer.

Det ska även enligt Altingets uppgifter vara så att rådet inte vill vara alltför skarp i sina ordval då man även inväntar beslutet för vad som faktiskt föreslås ingå i Sveriges ansökan till EU-kommissionen i slutet av april. Kuylenstierna pekar också på att de kan återkomma till frågan i sin nästkommande rapport som utvärderar den förda politiken 2021

Finansdepartementet: Vi följer den normala budgetprocessen

Men på Regeringskansliet pekar företrädare på de inte är ensamma i sitt upplägg. Även bland annat Tyskland och Finland resonerar som Sverige planerat att göra. I bakgrunden förekommer också argument om att Sverige från början varit kritiska till att fonden ens skulle innehålla en bidragsdel, vilket inte var något som de ”sparsamma” länderna i den budgetrestriktiva linjen förespråkade.
– Vi vill ju sköta vår egen återhämtningspolitik, säger en tjänsteman på finansdepartementet till Altinget.

Får inte bestå av ”återkommande” utgifter

Jakob Lagercrantz på 2030-sekretariatet anser dock att regeringens linje inte håller. Han har sagt till TV4 att EU-kommissionen ”borde ta Sverige i örat och säga nej” till den kommande planen.
– I artikel fem i förordningen står det att stöden inte ska ersätta ”återkommande nationella budgetutgifter”. Frågan är då om man kan räkna in ekobonusen, reduktionsplikten eller något annat i budgetpropositionen som man ser ut att göra, i och med att de varit beslutade sedan tidigare. Jag tycker inte det. Och jag tycker inte heller att man ska gå emot andemeningen i förordningen, som är att detta ska gå till omställning, säger Lagercrantz till Altinget.

Frågan är kanske då vad som ska tolkas som ”återkommande”. På regeringskansliet hänvisar man till EU-kommissionens rådgivande dokument, som specificerar att ”återkommande” främst syftar till administrativa utgifter.
– Man får exempelvis inte anställa personer på fasta kontrakt enligt råden, säger en tjänsteman till Altinget.

Samtidigt hänvisar försvarare av linjen också till att förordningen explicit säger att åtgärder som annonserats efter februari 2020 ska kunna räknas in. I praktiken kommer de 13 miljarderna att samlas ihop genom att slå samman de annonserade förstärkningarna inom bland annat klimat- och industriklivet de kommande åren. Den främsta begränsningen är att medlen måste vara större än i tidigare budgetpropositioner.
– Det är självklart att MP alltid vill se mer pengar till klimatsatsningar, men ja, denna gången är det nog avgjort, säger en politisk tjänsteman till Altinget.

DNSH-granskning irriterar

Samtidigt kommer investeringar som går till bioenergiprojekt eventuellt att lyftas ut för att inte stöta på patrull med de omstridda ”gör ingen avsevärd skada”-kriterierna som härstammar ur EU:s taxonomiförordningen. 
– De har delvis en annan syn i Bryssel på bioenergi, säger en tjänsteman.

Striden om hur skarpa gränsdragningen ska vara inför den så kallade ”gör ingen allvarlig skada”-granskningen ska också ha upprört flera andra medlemsländer. Under ministerrådsmötet tidigare i mars var det flera som ville se att EU-kommissionens tjänstemän sänkte ribban i sina krav. Men de fick inget gehör av ”gröna giv”-tsaren Frans Timmermans.

Det är först i slutet av april som alla nationella planer ska skickas in. Därefter har EU-kommissionen två månader på att gå igenom utkasten. Men den tajta tidsramen ska inte vara något problem, och den svenska planen ska enligt Altingets uppgifter falla i god jord.
– Vi har haft en tät dialog med kommissionen i förarbetet, säger en tjänsteman.

Kuylenstierna: 13 miljarder kan vara kaffepengar i slutändan

Klimatpolitiska rådet kritiserar samtidigt i sin rapport regeringen för att inte satsa jämförbart på klimatomställning relativt sina europeiska gelikar, och beklagar att regeringen hittills inte använt det ”möjlighetsfönster” som finns.
– Det handlar dels om återhämtningspolitiken. Men det vi är noga med, är att det är långsiktiga investeringar som behöver komma till. Så istället för att prata om huruvida exempelvis de här 13 miljarderna – som förvisso är symboliskt viktiga – hamnar rätt eller inte, så är det riktigt viktiga hur man möjliggör de hundratals miljarder som kommer att behövas under de kommande åren, säger Johan Kuylenstierna till Altinget och fortsätter:

– Det är viktigt att inte hamna i en för snäv politiskt diskussion, utan istället fundera på ”hur fan skapar man rätt förutsättningar” för de stora investeringar som vi har framöver. Och i slutändan – om man får det rätt – så blir det 13 miljarderna kaffepengar.

jacob@altinget.se