Henriksson: Ett ja till EU:s försvarsbygge är ett historiskt misstag

Debatt | Skriv ut

DEBATT. Att den svenska regeringen tänker säga ja till EU:s militarisering innebär ett närmande till Nato och ännu ett steg bort från den militära alliansfriheten. Ett historiskt beslut som regeringen tar helt utan en öppen och allmän debatt. Det skriver Stig Henriksson (V) och ställer sig frågan om vad som ligger bakom omsvängningen av de svenska socialdemokraternas agerande. 

Av: Stig Henriksson 
riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson för Vänsterpartiet

Att svenska regeringen tänker säga ja till EU:s försvarsbygge är ett historiskt misstag. Starka krafter inom EU arbetar för att militarisera unionen. Bakom detta står framförallt federalisterna i EU, som vill bygga ett militariserat Europas förenta stater. För dem var införandet av den gemensamma valutan euron en viktig framgång. Nu är det gemensamma försvaret den nya centrala delen i deras byggnadsplan av en EU-supermakt.

En annan avgörande kraft bakom EU:s militarisering är det militär-industriella komplexet, de europeiska storföretag som producerar alla typer av vapen och militärutrustning. De vet att de kan göra enorma vinster med den kraftiga upprustning som planeras. Deras lobbyister springer i skytteltrafik till EU:s kommission och parlament för att få stöd för bygget av försvarsunionen.

Hotar en unik historia av fred

Sverige har tidigare intagit en sunt skeptisk, i grunden negativ, inställning till militariseringen av EU. Vårt lands historia med mer än två hundra år av fred är unik. Den viktigaste, om än inte den enda, förklaringen till detta är den militära alliansfriheten.

Att regeringen nu tänker säga ja till EU:s militarisering, vars mål är en försvarsunion i nära samarbete med Nato, är ännu ett steg bort från den militära alliansfriheten. Helt utan hörande av folkmeningen eller en öppen och allmän debatt. Så lättvindigt kan man inte hantera beslut som kan vara historiskt avgörande.

Målet är en försvarsunion

I artikeln av utrikesminister Margot Wallström och försvarsminister Peter Hultqvist (DN Debatt 20/6) finner vi många vackra formuleringar om ”fred, demokrati och försoning”, om ”diplomati och politiska verktyg”. De betonar ”mellanstatligheten” i detta militära EU-projekt. Trots att man nu plötsligt övergett den när det gäller finansieringen av försvarsfonden. Artikelns syfte är att försöka vinna den svenska opinionen med ord som vi känner igen från vår långa alliansfria historia. Men om man jämför Wallström/Hultqvist text med EU:s officiella texter och de artiklar som skrivs av de europeiska politiker som driver på för EU:s upprustning och militarisering, så är det inte samma språk.
I EU-texterna framgår tydligt att målet är en försvarsunion.

Accelererar fort

Och det går undan. För ett år sedan enades EU och Nato om sju nyckelområden för försvarssamarbete. Det har beslutats om betydande EU-medel till ”försvarsforskning”. I mars månad beslutade EU också att inrätta ett militärt högkvarter, MPCC, som ska samordna EU:s ”militära missioner”. Till och med EU:s utrikeschef Federica Mogherini var förvånad och sa: ”För fem till sex månader sedan skulle det här ha varit ganska omöjligt att tänka sig”.

Wallström/Hultqvists positiva syn på EU:s militarisering förvånar. Men ser man på de svenska socialdemokraternas agerande i EU-parlamentet så följer det ett utvecklingsmönster. I mars i år och i december förra året röstade parlamentet för långtgående resolutioner för gemensamt EU-försvar. Ingen svensk socialdemokrat röstade emot. Varför inte?

Innebär ett militärt ställningstagande

Att säga ja till EU:s försvarsbygge innebär också att Sverige ställer sig på samma militära sida som de gamla stora kolonialmakterna i Europa. Den säkerhet som nu ska byggas med EU och en allt hårdare hoptvinning med Nato har består av en hårt uppskruvad retorik och allt intensivare militärövningar och upprustningsprogram. Och en ständigt ökande spänningsnivå. Det är väldigt långt ifrån Willy Brandt och Olof Palmes tankar om en gemensam säkerhet, ifrån en säkerhetspolitik som istället i första hand bygger på minskade spänningar via diplomati och förhandlingar. Vilken ny och i grunden annan analys ligger bakom denna omsvängning?

Forrige artikel Carlstedt: Kunskapsluckor om våldsbejakande extremism Carlstedt: Kunskapsluckor om våldsbejakande extremism Næste artikel Debatt: Hög tid att ta ställning i kärnvapenfrågan Debatt: Hög tid att ta ställning i kärnvapenfrågan
Så mycket får myndigheterna

Så mycket får myndigheterna

Kriminaliteten och säkerhetsläget präglar regeringens fokus i budgeten. Försvarsmakten, Polismyndigheten och Kriminalvården är de myndigheter som får mest.

Försvarsmyndigheternas jakt på folk

Inte bara Försvarsmakten ska växa, utan också de övriga myndigheterna på försvarsområdet. Att hinna rekrytera är en utmaning, även om både FOI och Plikt- och prövningsverket säger sig vara populära arbetsgivare. ”Vi lyckas ganska bra”, säger FOI:s Jens Mattsson.

Miljardförstärkning av Regeringskansliet: ”Krävs resurser”

300 miljoner kronor extra till Regeringskansliet föreslås i budgeten nästa år för att fullfölja regeringens reformagenda. Under mandatperioden kommer regeringen ha ökat budgeten för den egna myndigheten med nära 30 procent. ”Det finns behov inom många områden”, säger Elisabeth Svantesson (M).