Nihlfors: "Tänk tvärtom, Skolkommissionen"

Av: Elisabet Nihlfors
Professor i pedagogik, Uppsala universitet

De som tar de sjunkande resultaten i svensk skola på allvar bör ha modet att ta enskilda barn/elevers behov på allvar. Ska kunskaper förbättras måste utvecklingsarbete utgå från analyser av hur den enskilda förskolan eller skolan möter de unga och vad dessa lokala verksamheter behöver förbättra. Ett väl fungerande styrsystem förutsätter att aktörer på alla nivåer är inkluderade.

"Präglas av ett uppifrån tänkande"

Samling för skolan präglas av ett uppifrån tänkande. Staten ska förstärka sitt inflytande nationellt och regionalt. På statlig nivå omnämns flera skolmyndigheter, på skolnivå nämns rektor (inte förskolechef) och lärare. Huvudman kan vara kommunal eller enskild men någon precisering mellan politiker/styrelseledamöter och förvaltningschefer görs inte. Ser inte kommissionen de professionella cheferna som en del i styrkedjan? En stärkt förvaltningschef med ansvar för utbildning förbättrar kunskapsutvecklingen. Fler statliga tjänster på nationell och regional nivå gör inte det.

Öronmärkta pengar ger inget resultat

Kommissionen pekar på otydligheter mellan olika statliga skolmyndigheter och mellan huvudman och rektor. Analys av otydligheter mellan stat och huvudman saknas; att staten gått förbi huvudmannen i åratal; att de öronmärkta mångmiljardbelopp vilka sedan flera år, efter ansökan från huvudmannen fördelas av Skolverket, inte lett till förbättringar i skolorna etcetera. Lösningen är nu starkare regional statlig styrning. Staten ska återigen ta större ansvar för finansiering och resursfördelning (som länsskolnämnden gjorde under ett par decennier) liksom för skolutveckling (tidigare Skolöverstyrelsens uppdrag). Detta betyder inte att det utvecklingsarbete som behöver göras på skolnivå respektive klassrumsnivå är mindre betydelsefullt enligt kommissionen; ett uttryck för ett uppifrån tänkande. Rektorsfunktionen ska stärkas ytterligare. Kommer det innebära en utbildning för hela uppdraget det vill säga inklusive ekonomi, personal och organisationsfrågor?

Lösningen före analysen

Flera har försökt skapa nationella resursfördelningsmodeller för landets ca 20 000 olika arbetsplatser inom förskola och skola. Erfarenhet av tidigare statliga fördelningssystem visar att resursfördelningen till enskilda förskolor eller skolor behöver göras på ett närsynt sätt av huvudmannen om likvärdighet ska uppnås. Oavsett styrsystem krävs en väl fungerande huvudman. Huvudmän kan ha behov av samordning och stöd men det skiljer sig åt i olika delar av landet, allt från frågor om olika lärarkompetenser till avancerad analyskompetens. En analys av de faktiska behoven vore välkommet innan lösningen presenteras.

Kommissionen vill se en ökning av systematisk försöksverksamhet i syfte att pröva nya idéer i liten skala och utvärdera effekterna. Innan januari 2017 hinner skolkommissionen ta del av Expertrådets rapport där en betydelsefull del av de 20 000 arbetsplatserna delat med sig av erfarenheter (med stöd i forskning och dokumenterad erfarenhet), och av Ifous utvecklingsarbete på vetenskaplig grund där över hälften av Sveriges kommuner samverkar. Föregå med gott exempel och ta vara på de professionellas olika kunskaper och erfarenheter!

debatt@altinget.se