Gör inte frågan om utbildningsplatser till arbetsmarknadspolitik
Regeringen borde inte detaljstyra antalet utbildningsplatser på högskolor och universitet. Studenter väger själva in arbetsmarknadens behov i valet av utbildning. Antalet utbildningsplatser ska därför utgå från studenternas efterfrågan. Det skriver Linn Svärd, ordförande för Sveriges förenade studentkårer.
Den 15 mars öppnar äntligen anmälan till höstterminens utbildningar på universitet och högskolor. Under en månad kommer antagning.se besökas av förväntansfulla förstagångssökande likväl som rutinerade studenter och yrkesverksamma som söker sig till studier för att fortbilda sig eller byta bana.
Vi befinner oss i en tid där många vill studera. De senaste två åren har präglats av coronapandemin och under våren 2020 sökte rekordmånga in till högskolan, ett rekord som slogs redan året efter. Det återstår att se om det blir rekordmånga som söker in även denna gång, eller om det minskade söktrycket till vårterminen 2022 håller i sig.
Missbedömning av regeringen
Antagningens öppnande öppnar även upp för den vidare frågan om dimensioneringen av högre utbildning, det vill säga antal platser per utbildning.
I de årliga regleringsbreven för universitet och högskolor anges att utbildningsutbudet ska svara mot studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov. Ibland betonas dock arbetsmarknadens behov på bekostnad av studenterna när det kommer till dimensionering. Ett misstag, menar vi.
Regeringen har tidigare utökat antalet utbildningsplatser inom bristyrken för att på så sätt öka kompetensförsörjningen. Att möjliggöra för fler att utbilda sig inom bristyrken är inte nödvändigtvis fel, men studentperspektivet får inte tappas. Dimensioneringen av högre utbildning bör utgå från studenternas efterfrågan – och inte användas som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Flera incitament
Men vågar vi verkligen lita på att studenter väger in arbetsmarknadens behov när de väljer högre utbildning? Vad vet egentligen studenter om arbetsmarknadens behov? Jo, en hel del faktiskt. Det är generellt balans mellan antalet studenter som utbildar sig inom olika områden och arbetsmarknadens framtida behov, enligt UKÄ:s prognoser.
En rapport av UKÄ visar att 84 procent av studenterna studerar för att förbättra sina möjligheter på arbetsmarknaden, och en nysläppt rapport av Saco studentråd visar att unga motiveras av både studieinnehållet och av arbetsmarknadsskäl när de väljer att läsa vidare. Det här tyder på att studenterna väger in sina framtida jobbmöjligheter när de väljer högre utbildning. Argumentet om att studenter inte väger in arbetsmarknadens behov i sitt val av högre utbildning stämmer alltså inte. Det ligger i studentens egna intresse att välja en utbildning som arbetsmarknaden efterfrågar för att öka chansen att bli anställd.
”Satsa på kvalitén”
Det är därför viktigt att regeringen inte går in och detaljstyr dimensioneringen, som tidigare har gjorts. Då kan resultatet bli att de utökade utbildningsplatserna står tomma eller att kraven sänks för att fler ska kunna antas.
Det är viktigt att de som antas ska ha reella möjligheter att ta examen, och därför är det bättre att fokusera på färre studenter och hög kvalitet i utbildningen snarare än tvärtom. För vad är syftet med att utöka antalet utbildningsplatser på vissa utbildningar om det inte finns studenter som söker dem, eller ens går klart utbildningen?
Studenter är kapabla att själva avgöra vilken utbildning som är bäst för dem och samhället. Låt därför dimensionering av högre utbildning utgå från studenternas efterfrågan.
Svik inte gymnasieelever med funktionsnedsättning
Satsning på validering riskerar att missa de faktiska kompetensbehoven
