Pisa-resultaten har varit en verklighet för elever med NPF i många år

Af Fem företrädare för Föräldranätverket Rätten till utbildning
Se undertecknare i faktarutan

Att skolminister Lotta Edholm (L) ser Pisa-resultaten som alarmerande är självklart. Men att det kompensatoriska uppdraget inte uppfylls i Sverige har vi vetat länge. Varje dag bryter skolor runt om i landet mot skollagen när det lagstadgade stödet till elever med särskilda behov uteblir. Parallellt tvingar skolplikten eleverna till en skola som inte kan möta de behov eleverna har.

Ny statistik visar att 45 procent av alla elever i årskurs nio som försöker ta sitt liv är elever med NPF-diagnos. Statistiken tyder på att elever med NPF drabbas av psykisk ohälsa på grund av skolan. Samtidigt pågår nedskärningar i så gott som alla kommuners skolbudget och det som försvinner först är det särskilda stödet.

Våra barn kommer ha 4,2 F-betyg i snitt

Vi som är föräldrar till barn med NPF-diagnoser ser hur skolans nedskärningar direkt påverkar våra barns förutsättningar att skapa sig en framtid. Statistiken visar att våra barn lever i en skoltillvaro där 34 procent inte kommer få gymnasiebehörighet (12 procent bland elever utan diagnos) och de som får behörighet kommer i genomsnitt ha 159 meritpoäng (235 bland elever utan diagnos). I genomsnitt kommer våra barn ha 4,2 F-betyg samtidigt som deras klasskamrater utan diagnos i genomsnitt har 1,1 F-betyg. Skillnaderna kommer att förstärkas ytterligare i samma takt som de pågående neddragningarna i skolan genomförs. 

I den svenska grundskolan finns drygt 100 000 elever med NPF-diagnoser. Med rätt stöd och förutsättningar kan dessa barn uppnå skolresultat i nivå med elever utan NPF. Kunskapen om dessa elevers utsatthet i skolan och de lösningar som måste till för att de ska klara skolan är väl dokumenterade. Funktionsnedsättningen kräver struktur, anpassad miljö, omgivning med specifik kunskap och bemötande som tar hänsyn till elevens utmaningar, något som enligt lag ska tillhandahållas av skolan. Men idag saknas resurserna och därmed också insatserna.

Vad behövs mer för att politiken ska förstå?

Skolminister Lotta Edholm (L) har mött den oroande statistiken genom att hänvisa till utredningen om studiero och trygghet i skolan och det nationella frånvaroregister som ska utredas. Det är viktigt att ta fram ett sådant register. Samtidigt förstår vi inte varför politiken låter bli att agera när det redan finns statistik som så tydligt visar att NPF-elevernas liv är i fara i det nuvarande skolsystemet? Vad mer behövs för att politiken ska förstå att de resurser som krävs måste finnas för att förhindra att elevernas skolmisslyckande ska förstöra deras liv?

Utöver en ökad kunskap om NPF, fler specialpedagoger och tillgång till mindre undervisningsgrupper finns många andra viktiga initiativ som måste genomföras:

• Reformera läroplanen så den anpassas efter elevernas förutsättningar. Läroplanen är inte anpassad efter barns hjärnor och är en direkt orsak till att elevgrupper inte klarar av att nå kunskapsmålen.
• Ta fram ett riktat program med insatser för elever som har omfattande problematisk skolfrånvaro, som inkluderar tillgängliga lärmiljöer.
• Ge Skolverket i uppdrag att ta fram och regelbundet redovisa statistik för hur elever med NPF klarar undervisningen. Liknande krav har förts fram av till exempel Specialpedagogiska skolmyndigheten, Myndigheten för delaktighet och intresseorganisationer.

Budskapet är enkelt. Det kompensatoriska uppdraget omfattar i realiteten sällan elever med NPF. Men så måste det inte vara. Analysen är gjord och kunskapen om vilka förändringar som krävs finns. Nu behövs bara politiker som agerar så vi får en skola för alla elever – med eller utan funktionsnedsättningar.

debatt@altinget.se