Replik: Vi osynliggör inte hedersutsatta barn

Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF) skriver i en debattartikel att Rädda barnen osynliggör barn som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Det här är kritik som vi inte kan identifiera oss med, eftersom vi i flera års tid arbetat med frågan och driver Sveriges största direktstödsverksamhet för barn och unga utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Att vi inte nämner frågan i en rapport som handlar om barns upplevelser om rasism är inte detsamma som att osynliggöra barn.

{{toplink}}

Vi jobbar dagligen med frågan

GAPF:s kritik fokuserar på rapporten ”Vuxna – vad gör dom? – Barns röster om rasism i skolan”, där vår utgångspunkt, precis som titeln säger, varit barns röster och upplevelser av diskriminering och trakasserier kopplat till hudfärg, religion och/eller etnicitet. Det GAPF kallar ”Rädda barnens frikort när det kommer till hedersfrågan” är något vi snarare är mycket stolta över. Vår stödchatt ”Kärleken är fri” är Sverige största chatt för barn och unga utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Vi är tillgängliga sex dagar i veckan och har under pandemin dubblat antalet öppna timmar. Totalt har vi ett femtiotal volontärer och tre tjänstepersoner i verksamheten som möter barn och unga som vill prata om hedersrelaterat våld och förtryck.

Sedan 2008 har vi mött hundratusentals barn när vi arbetat i skolor runtom i landet med att motverka hedersvåld mot barn i samverkan med myndigheter och ideella organisationer. Vi erbjuder även webbutbildningar och lektionsmaterial som lärare kan använda sig av i undervisning och presenterade senast i mars i år en rapport med vittnesmål från barn och unga som levt under hedersrelaterat våld och förtryck.

Förutom detta bedriver vi påverkansarbete i frågan, där vi bland annat skrivit remissvar kopplat till propositionen ”Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet” där vi tryckte på hårdare straff än det som låg till förslag, och regeringen valde att gå på vår linje. Vi kan som sagt inte känna igen oss i kritiken om att vi osynliggör barn som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck när vi dagligen jobbar med frågan genom direktstöd till barn, guider till lärare och rapporter till allmänheten.

Flera komplexa perspektiv

För oss är det självklart att barn och unga själva ska få välja om de vill – eller inte vill – utöva en religion. Det ska finnas möjlighet att välja bort religion både i relation till familj, kollektiv och samhälle. I artikel 14 i barnkonventionen lyfts de två olika rättigheterna:

• Konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
• Konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas och, i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt.

Det innebär att vi behöver integrera flera komplexa perspektiv samtidigt. För att stå upp för barns rättigheter i praktiken behöver vi förhålla oss både till att det finns barn som vill utöva en viss religion och som då riskerar att utsättas för såväl rasistiska strukturer och stereotypa uppfattningar kopplat till det samtidigt som det finns barn som känner sig tvingade till att utöva en religion från familj eller kollektiv.

Barn och ungas rätt att komma till tals, rätt till lika värde, barnets bästa och deras egna upplevelser och erfarenheter måste vara vägledande i allt vårt arbete för att tillgodose barns rättigheter i enlighet med barnkonventionen.

debatt@altinget.se