Uteslut inte privata aktörer inom kompetensutveckling, skolministern
Låt lärare och rektorer själva välja vad de behöver för kompetensutveckling. Och låt dem få vända sig till både privata och offentliga aktörer, skriver Tobias Ludvigsson och Åsa Larsson, Gothia Kompetens.
Af Tobias Ludvigson och Åsa Larsson
Affärsområdeschef skola respektive processägare skola Gothia Kompetens
Skolminister Lotta Edholm (L) skrädde inte orden när hon höll presskonferens om det nya professionsprogrammet. Med hänvisning till internationella undersökningar sågade hon svenska lärares kompetensutveckling vid fotknölarna: ”28 procent av de tillfrågade lärarna har sagt att den kompetensutveckling de har fått inte har haft någon effekt överhuvudtaget på undervisningen. Det är ett gigantiskt slöseri med resurser.”
Höj blicken, skolministern
Det är Skolverket som har fått i uppgift att ansvara för professionsprogrammet och det är förstås på många sätt rimligt. Men det som oroar är att i det råd som satts samman, och som ska bistå Skolverket i arbetet med att ta fram innehållet i en nationell struktur för kompetensutveckling, finns inte en enda aktör från dem som i dag står för en stor del av den kompetensutveckling som bedrivs i skolan.
Poängen här är inte att klanka ner på professionsprogrammet redan innan det har sett dagens ljus. Poängen är att synliggöra att det redan finns många producenter och leverantörer av god kompetensutveckling för lärare och skolledare, som mycket väl svarar upp mot behoven. Vi pratar om aktörer med mångårig erfarenhet av att fortbilda lärare och skolledare. Aktörer vars utbildningar är framtagna av ämnesexperter som både är förankrade i forskning och har gedigen, beprövad erfarenhet av att undervisa. Dessa kompetensutvecklingsaktörer tycks ha gått skolministern helt förbi.
Vi har därför två uppmaningar till Lotta Edholm: Höj blicken och gå inte över ån efter vatten.
Lärare är inte livegna
Skolminister Lotta Edholm är dock klok som lyfter problemet med kompetensutveckling som inte har effekt på undervisningen. Den välkända skolforskaren Helen Timperley säger med emfas att målet med kompetensutveckling alltid måste vara att den har effekt på elevernas lärande och utveckling. Och här har vi kanske knäckfrågan, nämligen att mottagarna för insatserna – lärare och skolledare i det här fallet – måste vara med på noterna. För hur bra kompetensutvecklingen än är kommer effekten på undervisningen vara ringa om lärarna själva inte anser innehållet vara angeläget nog för att man ska vilja förändra något i sitt sätt att undervisa.
Och kanske har vi också svaret på status-gåtan här: Låt lärare och rektorer själva välja vad de behöver för kompetensutveckling. Livegna personer har sällan status. Och låt dem få vända sig till de aktörer som de själva anser ha lösningen på just deras behov – privata såväl som offentliga.
Involvera skolledare
Vi vill se följande insatser för att stärka lärarnas kompetensutveckling:
- Bjud in aktörer från mångårigt erfarna kompetensutvecklingsorganisationer till Skolverkets råd.
- Involvera skolledare och lärare i arbetet – lyssna till vilka behov de har i sin verksamhet.
- Ta del av erfarenheter från experter som både är förankrade i forskning och har gedigen, beprövad erfarenhet av att undervisa. Tappa inte bort den kunskapen.
Regeringen och Lotta Edholm behöver vidga sina perspektiv och inte, medvetet eller omedvetet, utesluta en stor grupp kunniga kompetensutvecklingsaktörer.
Sedan skolhälsovården övergavs råder rysk roulette med barns hälsa
Om lärarstudenter inte får bra handledare inleds karriären i uppförsbacke
