Utredningsboom i slutspurten: ”Smart när riksdagen är stökig”

En strid ström av utredningsbeslut har lämnat Regeringskansliet de senaste månaderna. Bara den senaste veckan har  utredningar om skärpta miljöbrott, arbetslivskriminalitet och IT-bedrägeribrottslighet lämnat regeringens bord. Är det ”fejkade” tecken på ”handlingskraft”, som Expressens ledarskribent Patrik Kronqvist argumenterar, eller finns det fler förklaringar?

Den tidigare statssekreteraren Helena Dyrssen, FP-statssekreterare på statsrådsberedningen under Alliansregeringarna, köper inte motiveringen att man med utredningar vill signalera handlingskraft till väljarna.

– Jag tror inte att det är så starkt, för man når inte ut till vanligt folk med att ”nu ska vi förbättra 3:12-reglerna, och därför har vi tillsatt den här utredningen.” Jag tror inte på den teorin.

Vad tänker du?
– Jag tänker att det är ganska skönt för en enpartiregering att tillsätta en utredning. Man behöver inte förhandla direktiven med någon annan och det underlättar också gemensamberedningen. Dessutom ser man antagligen framför sig en hyggligt stökig mandatperiod även framåt, om det är så att man får sitta kvar. Det är därför enklare att ha utredningarna igång, så att man får lite av en flygande start, säger Dyrssen till Altinget och fortsätter:

– Jag tror helt enkelt att det handlar om att få möjlighet – det kommer ändå att ta tid ändå att springa mellan V och C – att genomföra sin politik nästa mandatperiod. Då måste man ha en del klart.

Fler möjligheter

Även Irene Wennemo, tidigare statssekreterare hos Ylva Johansson (S) och i dag generaldirektör på Medlingsinstitutet, ser att det finns tidsmässiga och praktiska fördelar att dra igång utredningar redan nu. Men hon ser fler orsaker.

– Att visa handlingskraft är definitivt en faktor. Regeringen vill signalera att de gör någonting när de inte hinner med lagstiftning. När Magda tillträdde fick hon ju ärva processer och väldigt dålig med tid. Så hon kunde egentligen bara gå vidare med saker som beslutats av den tidigare regeringen. Då blir utredningar en signal om vad man prioriterar framöver, säger Wennemo till Altinget. Hon fortsätter:

– En tredje variant är att man ibland kan vilja göra saker som är lite jobbiga, ”det här kan vi göra sen, men vi kan inte prata om det i valet”. Då har jag tänkt att ett smart drag är att dra i gång en utredning och sedan ge tilläggsdirektiv till utredningen senare, efter valet.

Varför har inte direktiven lagts fram tidigare, om man då vill ha dem?

– Dels vill man prioritera. Magdalena Andersson har ändå valt att prioritera andra frågor än tidigare. Och då räcker det inte bara att säga det, då måste man signalera att jag vill göra något på riktigt, säger Wennemo och fortsätter:

– Sedan tror jag också att det spelar en roll att Miljöpartiet inte är i regeringen. Nu kan man skriva direktiv som kanske var omöjliga tidigare.  

Likadant under Alliansens sista månader 

Att det tas många utredningsbeslut i slutspurten är inget unikt för socialdemokratiska enpartiregeringar. Även under motsvarande period 2014 beslutades om 42 utredningar och tilläggsdirektiv, inklusive beslut om förlängningar. Under vårslutet 2018 togs 27 motsvarande beslut.  

Men antalet förvånar ändå Irene Wennemo.

– Det var lite mer än vad jag trodde. Eftersom utredningar kostar pengar, och man förhandlar inom Regeringskansliet om att få pengar till utredningar, då är ändå mitt intryck att man fått loss lite mer pengar än vad de trodde, säger hon och fortsätter:

– Men om jag vore henne skulle jag också göra detta, särskilt om man ser på att de kan förlora tid i en utdragen regeringsförhandling. Alla hoppas ju att det ska gå snabbare än förra gången, men det kommer ändå att ta lite tid.

Att ta fram utredningsdirektiv är inget som görs i en handvändning – och Regeringskansliet har i många delar denna mandatperiod varit överbelastat. Finns det en lucka nu efter propositions-stoppet?

– Det skulle jag säga faktiskt. Det var ju sjukt mycket som skulle fram. Jag kommer ihåg förra mandatperioden, det var verkligen jobbigt, eftersom det var allt det värsta som var kvar sist, säger Wennemo.

Men det ligger också ett antal utredningar som inte har blivit något av än. Varför inte prioritera resurserna till att ta hand om dem?

– Oftast är det ju saker som hakat upp sig när det inte blir något av, säger Irene Wennemo och fortsätter:

– Men sedan kan det vara så att rättssekretariat inte har resurser. Så att saker hakar upp sig i en ände behöver inte betyda att det inte finns resurser i en annan. Direktiv kan också lite vem som helst skriva, men sedan måste man ha folk från rättssekretariatet för att skriva propositioner. Det var alltid en trång sektor hos oss.

– Man är ju inte tvungen att genomföra ett utredningsförslag. Jag har aldrig räknat på det men jag tänker att mer än hälften av utredningarna inte går till faktiska förslag, säger Helena Dyrssen och fortsätter:

– Men färdiga utredningar är bra att ha, också, för att man kan använda dem för att genomföra politik sen. Då kan man skriva en promemoria och remittera den, så har man ett förslag som man kan genomföra.

Samtidigt har vi regeringsuppdragen. Om man faktiskt vill genomföra politik, bör inte dessa vara i fokus?

– Vissa är ju duktiga på detta. Medan andra inte är så duktiga. Det är också en sådan sak som regeringen förfogar helt över, och många gånger behövs det inga ytterligare pengar för att göra det, utan myndigheten får prioritera, säger Irene Wennemo och fortsätter:

–  I och med att riksdagen är stökig just nu, så ska man verkligen utnyttja regeringsmakten så mycket man kan, och det är ju via utredningar och regeringsuppdrag. Där är man väldigt fri. 

jacob@altinget.se