Brist på konsekvensanalys försvagar den medicinska forskningen

Sverige har länge legat i framkant inom medicin och hälsa, något som vård och patienter dragit nytta av, samtidigt som det skapat grund för ett livskraftigt näringsliv som bidragit med skatteintäkter och arbetstillfällen. Värdet av Sveriges läkemedelsexport har nästan tredubblats under de senaste 20 åren. År 2023 uppgick exporten till 139 miljarder kronor.

Företagens etablering och verksamhet här i landet förutsätter att det finns excellent medicinsk forskning och kompetens att tillgå. Den förra regeringen hade vällovliga intentioner att stärka life science-sektorn i Sverige. Trots detta har de statliga investeringarna i forskning inom medicin och hälsovetenskap stagnerat. Det framgår i vår nya Lägesrapport, där vi följer den medicinska forskningen och utvecklingen i Sverige. 

Statistik från SCB visar att mellan 2018 och 2022 ökade de statliga investeringarna i medicinsk forskning inte ens med en procent, jämfört med 27 procent för den övriga forskningen. Det täcker varken kostnadsökningar eller inflation.

Vi har inte uppfattat att detta var intentionen, tvärtom. Ändå blev det resultatet.

Basera tilldelningen på konsekvensanalyser

Något som sannolikt påverkat utfallet är den förra regeringens regionalpolitiska mål, som inverkade på forskningspolitiken. Den förra regeringen gjorde inte sin hemläxa. Medicinsk forskning bedrivs av flera skäl mer koncentrerat på större lärosäten, som alltså inte fick samma tillskott som mindre lärosäten. Forskningen är inte bara beroende av en kritisk massa av kompetens och närhet till universitetssjukhus, utan också till infrastruktur som är kostsam och därmed endast kan finnas på ett fåtal platser.

Tilldelningen av medel för forskning behöver ske baserat på ordentliga konsekvensanalyser.

Ett färskt exempel på hur det inte bör gå till står den nuvarande regeringen för, när den mitt under pågående utlysning av forskningsmedel från Vetenskapsrådet, beslutade att avveckla finansieringen till utvecklingsforskningen, inom vilken även global hälsoforskning återfinns. Även om det inte är avsikten, riskerar sådana hastiga grepp leda till att Sverige tappar kontinuitet och kompetens inom medicin och hälsa.

Nu föreslår regeringen generella besparingar på universitet och högskolor i höstbudgeten. Vi har respekt för att besparingar behövs i ansträngda tider. Men den medicinska forskningen har alltså inte fått i närheten samma ökningar som andra områden och ytterligare neddragningar vore förödande.

Agera för att vända den negativa trenden

Nuvarande och kommande regeringar behöver dra lärdom av hur breda grepp kan skapa oönskade effekter. Konsekvensanalyser är inte minst viktigt i arbetet med forsknings- och innovationspropositionen som regeringen avser lägga fram nästa år. Inför det arbetet har vi på förekommen anledning två huvudbudskap:

• För att uppfylla politiska ambitioner om att stärka kvalitet i vården, säkra kompetensförsörjning och öka tillväxt behöver medicinsk forskning och utveckling stärkas. Analyser måste ske ur ett systemperspektiv och med förståelse för vilka förutsättningar som krävs för att bedriva högkvalitativ forskning i internationell konkurrens och utifrån den medicinska forskningens behov.
• Regeringen bör agera för att vända den negativa trenden för forskningsfinansieringen inom medicin och hälsovetenskap snarast. Det är Sveriges befolkning som drabbas om vi tappar forskningskompetens i landet inom ett område som alla invånare och samhället är beroende av. I nuläget uppgår de statliga investeringarna i medicinsk och hälsovetenskaplig forskning till att motsvara 1,5 öre per vårdkrona (2021). Vi anser att det bör öka till 4 öre på sikt.

Med genomtänkt politik och en finansieringsnivå som ger Sverige en chans att vara internationellt konkurrenskraftig inom life science framöver kan resultatet bli det som vi och i vår tro även de flesta politiker önskar: en stark forskning som bidrar till både medborgarnas hälsa och landets välstånd.

debatt@altinget.se