Ingenjörsstudenters labbtimmar har mer än halverats sedan 90-talet

Af Viktor Wallén, frilansjournalist

Forskare har länge varnat för en ekonomisk urholkning av högre utbildning. Detta är del två i en artikelserie där Altinget undersökt hur universitetens finansiering ser ut. Och vad som händer när anslagen inte räcker till. Läs del ett här.

Det började med en oro. Känslan motiverade Johan Wennerberg, adjungerad professor vid Lunds tekniska högskola (LTH) och forskningschef på läkemedelsforskningsbolaget Red Glead Discovery, att kartlägga hur många timmar i laboratoriet som kemiteknikstudenter i dag får inom organisk kemi, vilket är en av hörnstenarna inom kemiutbildningen vid LTH.

– Eftersom jag följt utbildningen sedan 90-talets slut så ville jag bekräfta min känsla med fakta, att utbildningen har nedmonterats på ett rätt så dramatiskt sätt, säger Johan Wennerberg.

Historiskt få labbtimmar

Efter att ha jämfört scheman för organisk kemi på 90-talet med dagens, fann han att den som läser en grundläggande kurs i organisk kemi i dag får 10-24 timmar i labbet. För 30 år sedan var siffran 115 på samma kurs. 

Siffrorna bekräftade Johan Wennerbergs oro: labbtimmarna är historiskt få. Han ser det som ett faromoment för studenter, med en lösning som är simpel utan att vara enkel.

– I slutändan handlar det om pengar, säger han. 

Trenden är inte avgränsad till organisk kemi. I en inventering från 2022 konstaterades att tiden i labbet under kemiteknikutbildningens tre första år har mer än halverats. 1994 var siffran 550. Dagens våtlabb, där man ägnar sig åt klassiska laborationsmoment, omfattar idag 214 timmar.  

Låg nivå på nyexaminerade

Effekterna av detta varierar från företag till företag. Vissa som Altinget pratat med känner inte att studenter saknar labbkompetens, medan andra har märkt av en tydlig förändring.

Johan Evenäs, vd på Red Glead Discovery och ledamot i kemiska institutionens branschråd, har sett hur nyexaminerade studenter kan sakna grundläggande labbkunskaper när de kommer till företaget.

– Vi förväntar oss att behöva lära upp nya. Men lägstanivån kan vara väldigt låg nu, säger han. 

Trots det knappa antalet timmar uppger kemiteknikstudenter i en enkät att de inte vill ha fler. Men studentrepresentant Emma Roos, som arbetade med enkäten, tror att svaren beror på att flera tycker att labbarna är svåra, något hon fått intryck av från klasskamrater och vänner. 

– De tycker det är jättejobbigt. Studenter blir glada om de slutar tidigt och de vill inte ha fler labbar. Så jag tror att det kan vara en fråga om att höja kvaliteten mer än att öka timmarna, säger hon.  

”Tiden räcker inte till”

Margareta Sandahl är universitetslektor i analytisk kemi och programledare för kemiteknik- och bioteknikprogrammen vid Lunds universitet. Hon menar att mängden tid i labbet är anpassad efter de långsammare studenterna.  

Men hon tror också att läro-och timplaner kan vara överambitiösa.

– Ibland kanske vi lovar mer än vad vi kan hålla. Viljan att undervisa är stor och tiden räcker inte alltid till, säger hon. 

Även hon har sett obehaget som dagens studenter har inför laborationerna. Det skiljer sig åt från när hon studerade på 80-talet: i dag finns inte samma möjlighet till mängdträning i labbet.

– Min generation hade känslan att man låstes in i laboratoriet och så slängde lärarna bort nyckeln. Då skulle man göra om tills man gjorde rätt, och den möjligheten finns inte i dag, säger hon. 

{{toplink}}

Pengar till grundutbildning saknas, menar Margareta Sandahl. Därför upplever många lärare att man måste prioritera sin tid på forskning och på jakt efter nya forskningsanslag för att överleva i akademin. Det gör att lärarna riskerar utbrändhet och att de i längden lämnar akademin för industrin.

Margareta Sandahl och många av hennes kollegor brinner för utbildningen. Men för att laborera mera behövs mer resurser. 

– Om jag får mer pengar till min kurs undervisar jag självklart mer, säger Margareta Sandahl.