8,6 miljoner konverterade medborgare

Att se det positiva i pandemin är inte det lättaste. Vägt emot allt det negativa står de positiva effekterna sig slätt. Dessutom, inte ens det är helt bra, när allt kommer omkring.

Visst, folk har blivit mer intresserade av friluftsliv. Det är ju utmärkt, åtminstone för folkhälsan! Å andra sidan larmas det nu om ett alltför stort slitage på skog och mark. Exempelvis i Skåne är det hårt tryck i bokskogarna och i Tyresta nationalpark i Stockholm cyklas och eldas det på tvärs med förbuden så det står härliga till.

Pandemins plusfaktor?

En sak som landar på pandemins pluskonto är hur den har fungerat som katalysator för digitaliseringsprocesser. Nu talar jag inte om Teamsmötena, dem har vi nog alla blivit så less på vid det här laget att det knappt går att uppfatta som bra, även om det förstås innebär fördelar även framöver.

Däremot har vårdens digitalisering på många sätt fått sig en ordentlig skjuts. Svårigheter och brister har kommit i dagen, och även om det sällan är välkommet i stunden, så möjliggör det ju trots allt förbättringar framåt. Och även på andra sätt har den digitala manegen krattats väl under pandemin.

Är man en sådan som försöker kränga journalistik ska man ha bott under en sten för att slippa höra ordet ”konverteringar” under de senaste åren. Oavsett om man är papperstidning som vill ”konvertera” prenumeranterna in i den digitala tidsåldern, eller om man är en webbtidning som vill få upp mängden inloggade besökare så är detta nyckeltal man stirrar på.

Och även den som får kurvorna att peka uppåt kommer vara ständigt missnöjd. Det kan – borde – alltid vara mer och fler!

En ”konverteringsfrekvens” att avundas

Mediefolk kan med fog snegla avundsjukt på konverteringarna på vårdsidan under pandemin. På SKR-ägda Inera – bolaget som bland annat rattar 1177 Vårdguiden – har man under pandemin sett fullkomligt hisnande uppåtkurvor när det gäller att ”konvertera” vanliga vårdcentralsbesökare till fullfjädrade digitala vårdmedborgare.

Nyligen pressmeddelades det om att antalet inloggningar till de olika tjänsterna ökade i mars med 150 procent jämfört med förra året och när jag kontaktar kommunikationschefen Yvonne Edenholm får jag veta att trots vi befinner oss i årets början är 1177 redan på väg att slå förra årets rekord i inloggningar, för att inte tala om hur det såg ut åren före pandemin. 

2018 genomfördes totalt nära 38 miljoner inloggningar på 1177. Året därpå, 2019, gjordes knappt 51 miljoner inloggningar. 2020 föll pandemin över oss och användningen steg kraftigt, med resultatet att nära 97 miljoner inloggningar gjordes. Nu, våren 2021, har redan 90 miljoner inloggningar gjorts.

Det digitala utanförskapet minskade...

Det betyder också att vårdtagarna upprättar konton och den räckvidd som 1177 har på detta område är precis lika imponerande. Edenholm skriver i sitt svar att antalet invånarkonton gjort samma resa. I slutet av december 2019 fanns 6,5 miljoner konton på 1177. I dag är den siffran 8,6 miljoner, en siffra som Facebook bara kan drömma om. Det digitala utanförskapet har, åtminstone utifrån det här måttet, minskat påtagligt. 

Nå, det finns det säkert nån oförutsedd nackdel med det här också. Är det inte slitage på skogen så är det framtida integritetskränkningar och dataintrång. Men, digitaliseringens nödvändighet har verkligen hamnat i rampljuset under pandemin.

...men upplevelsen av det kan ha ökat

Samtidigt fungerar ett utanförskap nog så att ju färre som räknas in i gruppen, desto större och tyngre upplevs denna kantposition.

Det utanförskap som eftersläntrarna hamnar i är tydligare än någonsin. De som verkligen verkligen behöver få tag i någon med en helt vanlig telefon, för att boka en vaccintid. De som inte har appen, eller ens en smartphone. De som lätt kan övertalas att lämna ut bankuppgifter över telefon. Dem måste samhället fortfarande fånga upp och hjälpa in i den digitala gemenskapen. 

sanna@altinget.se