Ekobrottsmyndighetens expert: Bygg in ”fartgupp” mot korruption

Debatten om korruptionsrisker går hög och gängkriminella har de senaste åren hittat nya sätt att begå ekonomiska brott. I juni kom en myndighetsgemensam lägesbild av den organiserade brottsligheten, där tolv myndigheter bland annat skrev:

”Flera regionala underrättelsecentrum konstaterar att kunskapen hos kriminella aktörer ökar när det gäller brottsupplägg där näringsverksamhet i form av företag, föreningar och stiftelser används som brottsverktyg.”

Sårbara – men inte mer korrupta

Poängen är inte att civilsamhället är särskilt korrupt, däremot menar Ekobrottsmyndighetens förebyggande specialist Sara Persson att man även inom föreningslivet måste förstå att man är sårbar och kan utnyttjas.

– De flesta föreningar bedrivs av personer som inte begår brott, det är viktigt att säga. Men vi ser att kriminella använder den anonymitet som finns och de bristande kontroller som sker av de här organisationerna, säger hon till Altinget.

Momsbedrägerier störst

Så det är inte från civilsamhället de stora flödena till kriminella kommer.

– Jämför du med ett momsbedrägeri så kan du på några månader genom brottsliga upplägg plocka ut en halv miljard av våra gemensamma skattemedel ur systemet. Skulle vi på Ekobrottsmyndigheten bara jobba utifrån var de största pengarna är, så skulle vi jobba med momsbedrägerier och skattebrott, som oregistrerad arbetskraft.

Varför är det viktigt för er att bevaka civilsamhället också?

– För att vi inte vill ha in de här personerna i civilsamhället. Vi kan inte lämna hela fält öppna för kriminella bara för att det inte finns stora pengar just där. Det här är demokratihotande.

Som exempel på hur det kan gå till tar hon bruket av stiftelser. Traditionellt har de ofta använts av någon som har haft en förmögenhet och ville att den skulle leva vidare och göra gott i samhället.

– Nu ser vi en helt annan typ av stiftelser. Vi vet inte säkert att det är kriminella, men man ser att någon bedriver företag i stiftelseform, och det är egentligen inte särskilt effektivt. Det finns en farhåga att det är för att transparensen är mindre i stiftelser. Du lämnar till exempel inte in årsredovisningar till bolagsverket, utan det är länsstyrelsen som ansvarar för tillsynen.

Slippa komma med poliser

Det är därför hon uppmanar föreningar att tänka på vilka mindre, förebyggande åtgärder som de kan bygga in i systemet, lite som fartguppen.

– Man kan tänka på samma sätt när det gäller de här bidragen. Vi bygger in kontroller där vi löpande stämmer av att man faktiskt gör det man säger att man ska göra.

Hon berättar att hon i det brottsförebyggande arbetet mest jobbar med lagstiftningsförslag och de lite hårdare verktygen.

– Men det mesta bygger på att folk vill kontrollera och att de ser värdet i det. Då slipper vi de hårda åtgärderna, som att komma med poliser och beslagta all bokföring och granska företag och föreningar från grunden. Man kan komma så mycket längre med de här smala verktygen. Om jag ska ge något tips så är det att löpande ställa krav på redovisning, säger Sara Persson.

Har ni någon vägledning för hur man ska tänka kring riskminimering?

– Vi har en vägledning som främst riktar sig till upphandlare, men om det finns önskemål från civilsamhället så kan vi absolut jobba tillsammans för att ta fram en för dem. Vi har jobbat med intresseorganisationer för assistansberättigade, och stöttat dem med att ta fram vägledning för dem som ska välja assistanssamordnare.

– Man behöver kunna ha ögonen på två saker samtidigt. Belysa det goda man jobbar för och samtidigt jobba tillsammans för att minska risken för kriminell infiltration eller att folk använder verksamheten för brottsliga syften, säger Sara Persson.

{{toplink}}

anders@altinget.se