Förstudie: Försåtlig fråga om utländsk finansiering av trossamfund

Själva knäckfrågan gäller förekomsten av utländsk finansiering av trossamfund i Sverige som tar emot statligt stöd.

Det var den 29 juli 2022 som den tidigare S-regeringen gav SST i uppdrag att göra en förstudie inför en kommande utredning. Myndigheten bad i sin tur de båda forskarna att ta sig an uppgiften. 

– Där var två aspekter av den här förstudien som vi hade svårt att förstå. På ett hantverksplan tycks det mig som att man från politiskt håll har vaga föreställningar om vad som går att undersöka, givet att man inte går förbi banksekretessen. Det föreställer jag mig att man visste på departementet när man gav uppdraget. Resultatet är därför magert, säger Johan von Essen som är professor i livsåskådningsvetenskap med inriktning civilsamhällesstudier.

– Min andra tveksamhet består i att man redan genom att göra en sådan här undersökning bidrar till den polarisering eller fientlighet som man säger sig vilja undvika. Några av dem som intervjuas uppfattar det som att de blir misstänkliggjorda, säger han till Altinget.

Marginell betydelse

De resultat de har kunnat få fram tyder ändå på att den utländska finansieringen har en marginell betydelse för svenska religiösa samfund, något som går i linje med vad som konstaterades i utredningen 2018:18, ”Statens stöd till trossamfund i ett mångreligiöst Sverige”. 

Samtidigt konstaterar de båda forskarna att många av de årsredovisningar som fram till 2015 skickades in till SST är bristfälliga.

Både regering och Tidöpartier

I uppdraget från den förra regeringen står det att ”…utredningen ska undersöka om utländsk finansiering av trossamfund bidrar till våldsbejakande extremism eller till att öka segregationen i samhället.”

Tidöavtalet innehöll en liknande formulering: ”En utredning ska se över förbud mot utländsk finansiering av trossamfund och andra organisationer på civilsamhällets område med kopplingar till islamism och extremism samt ta fram förslag om skärpt regelverk och tillsyn när det kommer till sådana organisationers finansiering.”

SST har också anordnat seminarier med andra myndigheter, forskare och några av de trossamfund som i dag är berättigade till statsbidrag.

Ni nämner en bristande förståelse?

– Det sekulära samhället har ofta svårt att förstå religiösa miljöer och organisationer. Dels gällande förhållandet till demokrati, dels gällande förhållandet mellan organisation och nationalstat. Det är inte konstigt. Sveriges civila samhälle växte fram nationalstatsbundet. Det är ingen kritik mot det, men religion fungerar inte så.

Kan du utveckla?

– När Gud inte är ett nationalstatsprojekt utan en transcendent relation, så får det sekulära samhället och den liberala demokratin problem. Och låt mig påpeka att det här gäller alla. Det finns ingen undertext om att det bara gäller judar eller muslimer. En religiös människa tillber inte en Gud som är bunden till nationalstater. Ett samfund kan därför inte vila på den liberala demokratins majoritetsförhållanden.

Även från Sverige

Några av de intervjuade har påpekat att trossamfund i Sverige också bidrar till finansieringen av samfund i andra länder. Så det är ett flöde åt båda hållen.

Å ena sidan kan man se det som rimligt att auktoritära regimer och extremistiska strömningar inte ska påverka i Sverige. Å andra sidan kan man se ett mönster internationellt att auktoritära och totalitära regimer begränsar utländsk finansiering av NGO-er. Går det att hitta en rimlig avvägning?

– Det går inte att ensidigt se det på det ena eller andra sättet, så det är en bra fråga. Vi behöver åtminstone belysa destruktiva idéer, men å andra sidan kan vi inte stänga av kontakterna med internationella civilsamhällen.

– Jag är inte avvisande till att man undersöker extremism. Men min idé är att vända på frågan. I stället för att göra en generell undersökning och till exempel upptäcka att Equmeniakyrkan tar emot pengar från någon tysk stiftelse, varför inte punktmarkera dem som man verkligen misstänker?

Kan man göra så, rent juridiskt?

– Nej, vad jag vet går det inte om man inte spräcker banksekretessen, och det kan bara Säpo göra.

Ni skriver: ”Det vore enklare att kunna kontrollera utländsk finansiering av civilsamhällets organisationer om de regleras på ett sätt så att en huvudman eller styrelse kan avkrävas ansvarighet. Priset är dock att friheten för medborgarnas organisationer minskar vilket kan leda till ett mindre vitalt civilsamhälle och att politiska processer som är nödvändiga för en fungerande demokrati inskränks.” Tror du att detta är den riktning utvecklingen kommer att ta?

– Det vågar jag inte säga. Men jag kan med stor bestämdhet säga att kravet redan är formulerat, så jag tror vi kommer se en sådan debatt. För det svenska civila samhället etablerades i en sorts korporatistisk ordning. Men nu bubblar den här debatten upp igen, säger Johan von Essen.

Statsvetaren Michelle Michelletti beskrev korporatismen såhär: ”Dialogen mellan motsatta politiska aktörer formades till en svensk institutionell tradition under det starka samhällets period […] Det blev allt vanligare att regeringen och medborgarsammanslutningarna möttes och löste politiska problem på ett pragmatiskt och lågmält sätt. Ett annat namn för denna dialog mellan staten och intresseorganisationer är korporatism.”

 

anders@altinget.se