Nordens unga: Norden kan inte försumma naturen i klimatkrisens namn
Vi frågar oss själva: Är det värt besväret att sitta vid förhandlingsbordet igen? Eller ska vi börja blockera vägar? Det skriver Tine Tille Svendsen och Villemo Tomasdotter, Nordic Youth Biodiversity Network (NYBN).
Af Tine Sille Svendsen och Villemo Tomasdotter
Nordic Youth Biodiversity Network (NYBN)
”Ett tryggt, grönt och ungt Norden” är huvudteman när Norge står värd för det Nordiska rådets årliga session. Under tre dagar möts nordiska ministrar och parlamentariker under detta motto, lett av Nordens största oljeland. Vi, Nordic Youth Biodiversity Network (NYBN), är inbjudna för att representera Nordens unga befolkning, men för oss ser framtiden varken grön eller trygg ut.
Från att ha demonstrerat och undertecknat petitioner bjöds vi in till förhandlingsbordet av Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet 2019 för att öka de ungas deltagande i naturkrisen. Vi var närvarande på COP26, Stockholm+50 och COP15, där det nya ramverket för globalt biologisk mångfald, Kunming-Montreal Global Biodiversity Framework (GBF), undertecknades 2022.
Den nordiska naturpolitiken går åt fel håll
Nu kommer vi att delta under det Nordiska rådets session för att utvärdera effekten av ungas deltagande och för att diskutera implementeringen av GBF i Norden.
Men det är med oro som vi återvänder till förhandlingsbordet. En oro för fina ord och signaturer som inte återspeglas i praktiken. Ser man till den förra internationella planen för biologisk mångfald, Aichimålen från 2011, uppnåddes inte ett enda mål på 9 år. Vi har inte råd att låta samma sak hända igen.
Därför står vårt hopp till genomförandet av GBF som, bland sina 23 mål, syftar till att skydda 30 procent av världens land-, kust- och våtmarksområden samt ha börjat återställa 30 procent av världens förstörda ekosystem på land och till havs år 2030. Tyvärr går den nordiska naturpolitiken åt fel håll.
Som första land i världen tillåter Norge kommersiell djuphavsbrytning trots internationell avrådan och risken att förstöra sårbara och unika ekosystem samt dess biologiska mångfald. Sverige och Finland fortsätter att främja en ohållbar skogsindustri. Danmark registrerar nya nivåer av syrebrist och döda zoner i havet som konsekvens av konstgödsel. Sápmis ungdomar i Norge strejkar mot vindkraftsverk byggda på mark avsatt för renskötsel och Island tillåter fortfarande kommersiell valfångst.
Försumma inte naturen i klimatets namn
Vi blev lovade en rättvis och grön omställning men exemplen ovan visar motsatsen. Klimatkrisen och naturkrisen är oskiljaktiga. Politiken kan inte försumma naturen i klimatets namn, eller vice versa. Prioriteringar och avvägningar kan ibland vara nödvändiga, men djuphavsbrytning, intensiv biomassaproduktion och exploatering av ursprungsbefolkningars mark är inga lösningar i en rättvis och grön omställning. Utvinningsekonomin, förtroendet till oreglerade marknadsmekanismer och tillväxt utan hänsyn till naturen är det som fört oss hit och kommer inte att leda oss ut ur dessa kriser.
Vår världs planetära gränser upprätthåller vårt samhälle och måste därför respekteras. Vi måste sluta expandera, investera mer i naturen, använda energieffektiva lösningar och utöka vår cirkulära ekonomi. Det behövs stora förändringar i våra samhällen, på nivåer som få politiska förhandlingar är modiga nog att beröra. Vid årets session av det Nordiska rådet tolererar vi inte greenwashing eller youthwashing. Så vi frågar oss själva: är det värt besväret att sitta vid förhandlingsbordet igen? Eller ska vi börja blockera vägar?
Artikeln sampubliceras med Altinget.no och Altinget.dk.
Nu är det dags för en inkluderande och modern folkrörelse
Förslaget om anmälningsplikt hör hemma på skräphögen
