Det bäddas för en rejäl baksmälla

Att den förda och planerade Tidöpolitiken har svårt att visa på några stora utsläppsminskningar på kort sikt lär inte lämnas okommenterat när det Klimatpolitiska rådet lämnar över sin rapport på torsdag i nästa vecka.

Särskilt när de kommande åren till år 2030 har pekats ut som centrala i det globala klimatarbetet.

Men redan nu läggs grunden till ett svar inom klimat- och miljöministerns stab.

”Vi har förstått att få förstår hur vi tänker”, är nämligen ett återkommande budskap från den politiska ledningen på Liberalernas riksmöte, när Altinget söker svar på hur regeringen egentligen tänkt lösa det klimatpussel som man står inför.  

Att lägga grunden för något större

Det har sannerligen inte varit de lättaste månaderna för Liberalerna. Partiet har en minister som får klä skott för en annorlunda politik än den som partiet gick till val på. Och att få ihop berättelsen om att det som lagts fram inom ramen Tidösamarbetet är ”ambitiöst” och ”effektivt” är inte alltid enkelt. 

Kritiken från rådet, som kom redan dagen efter att handlingsplanen presenterades har ministern förvisso försökt bemöta. Men det har inte flugit tillräckligt väl, konstaterar de egna strategerna till Altinget. Nu läggs därför krut på att få ut en förtydligad bild.

I ett led handlar det om att vara mer ”aggressiv”, som Romina Pourmokhtari själv uttrycker det vid ett seminarium under partiets samling i Karlstad. En sådan strategi ska bland annat innebära att peka på att det är ”klimatnationalism” att förespråka styrmedel i stil med en reduktionsplikt.

En annan del handlar om att peka på att regeringspolitiken ger förutsättningar för att klimatutsläppen i stället fås ner genom beslut hos företag och individer, bland annat genom att lägga grund för elektrifieringen av industrin. Den linjen är tydlig i ett antal intervjuer som ministern har ställt upp på under de senaste dagarna.

”Jag kan ju inte bestämma över utsläpp. Jag kan bara ge förutsättningar och möjligheter för vårt samhälle att agera” var till exempel ett svar som gavs till Aftonbladet. 

Den förklaringsmodellen verkar dock inte flyga ännu, ens i det egna partiet. 

Hej @RPourmokhtari! Det här håller inte. Fit for 55 riskerar visst att rivas upp efter Europavalet. Och Sverige måste införa nya styrmedel innan 2027 - annars kommer bränslepriserna minst behöva fördubblas nästa mandatperiod. Du måste ge nya besked i vår!https://t.co/uonIohN3hF

— Viktor Karlsson (@viktorkarlssoon) March 13, 2024

Men trägen kanske vinner. Och som svar på frågan vad i politiken som faktiskt minskar utsläppen nu – hänvisas det till att det också finns vissa åtgärder som levererar. ”Vi gör ju jättemycket” är ett annat återkommande svar i kommunikationen. 

Budgetsatsningar levererar sina ton

Förutom regelförändringar som underlättar för att just de aktuella besluten ska fattas – såsom förändringar i regler för elnätsutbyggnad och förändrade miljöprövningsregelverk som väntas i dagarna – hänvisas också till den egna budgeten bland de källor Altinget talat med i regeringskretsen.

Förstärkt laddinfrastrukturbudget, förstärkt Klimatkliv och en stegvis ökning av våtmarksmedlen, kan också hänvisas till att ge resultat per investerad krona. För Klimatklivet finns exempelvis nya sammanställningar som pekar på att varje investerad krona givit 1,57 kilo tillbaka i minskade utsläpp under en genomsnittstid på 16 år.

I våtmarkspolitiken, som finns till för att också ge andra samhällsnyttor som minskat näringsläckage och ökad biologisk mångfald, beräknas exempelvis de statliga stöd som lagts på insatser förra året leverera 6 200 ton i minskade klimatutsläpp årligen under ett antal år framöver.

Skrotningspremien, som KD förde fram som ett av sina svar när partiet var först ut att avvika från reduktionspliktspolitiken, levererar samtidigt enligt de egna handlingsplansunderlagen omkring 20 000 ton i minskade klimatutsläpp år 2030 för de investerade 500 miljoner kronorna. 0,04 kilo per krona.

Att sedan vissa intressenter anser att den samlade bilden trots satsningarna ändå gör det svårt att göra det hållbara valet, avfärdas bestämt från företrädare i regeringskretsen. 

{{toplink}}

Nu, och sen

Samtidigt, när totalen inte går ihop, blir likväl den återkommande repliken: Mer krävs – och det nu.

{{toplink}}

Att SD har fått igenom sin vilja i klimatpolitiken, som bland annat regeringens egen utredare John Hassler signalerar när han analyserar tillståndet, är dock inget som tas i regeringsföreträdarnas mun direkt. Även från partiföreträdare i andra delar av regeringssamarbetet är den uttalade linjen tydlig. ”Det finns en plan till klimatmålet 2045, som alla partier nu står bakom”.

Men samtidigt medger också företrädare från dessa partier att det finns akuta punkter att ta tag i nu. En av dessa är hur kolsänkepusslet ska gå ihop – då det kommit illavarslande tecken om att betinget att ha balans i kolsänkan till 2025 ligger pyrt till.

Här är dock svaret från företrädare i regeringskretsen att det är för kontroversiellt att göra någonting innan Miljömålsberedningen sagt sitt i december 2024.

Men, en miss vid 2025 kan leda till att de andra utsläppsminskningskraven blir ännu högre mellan 2027 och 2030. Det är svårt att se något annat än att det kan bädda för en rejäl baksmälla kommande mandatperiod att inte ta tag i frågan redan nu.

Den baksmällan förtydligas också från allt fler håll. S-företrädaren Jytte Guteland pekade exempelvis i veckan på risken för att ”utsläppen måste minska med 18 procent” årligen i transportsektorn, på grund av att regeringen inte tar tag i hemläxan nu. Det har också påtalats av experter till regeringens egna utredning.

”Det tror jag ingen av de utsatta grupperna kommer att uppskatta” sade Guteland.

EU-spelreglerna spelar in

Här finns dock två andra svar. Antingen att kolsänkebetinget i skogen via EU-förhandlingar kan skrotas, eller i alla fall att kraven på att öka sänkan med fyra miljoner ton till 2030 kan ändras. Här är samarbetspartierna mer överens.

Sedan lutar också SD mot ett annat spår: Nämligen att Sverige borde lobba för att själva gapet till utsläppsbetinget – som i ett ursprungsläge ser ut att ligga på minst 10 miljoner ton innan olika öppningar nyttjas eller ”kolsänkeböter” kliver in kan skruvas på under kommande EU-mandatperiod.

Att tala om att den befintliga politiken har väldigt svårt att nå de nationella etappmålen – som fortsatt ligger kvar – duckas dock av de företrädare Altinget talar med. Och det utsläppsgap som uppstått relativt tidigare politik, det är det inte heller så många som vill tala om på det liberala riksmötet. 

Det får man säga är nytt inom partiet. Att få Liberaler att prata klimatpolitik har inte brukat vara svårt och sannolikt hänger detta ihop med att det är en vansklig färd som Tidöregeringen har givit sig in på i klimatpolitiken.

Rättelse: Den 21 mars lämnar Klimatpolitiska rådet sin rapport, vilket är torsdag. Inte onsdag, som tidigare påstods.

jacob@altinget.se