Första utkastet på kolsänkemål tar höjd för osäkerheten

Altinget har tagit del av de första utkasten till förslag i Miljömålsberedningens arbete med att ta fram styrmedel för hur Sverige ska leva upp till EU-regelverkens åtaganden inom biologisk mångfald, respektive nettoupptag av växthusgaser från markanvändningssektorn (LULUCF).

Efter att den tidigare S-regeringen, som ett av sina sista beslut, lade fram ett tilläggsdirektiv till Miljömålsberedningen, har faktainsamling pågått fram till i påskas.

Då kom de första utkasten på förslag från beredningens sekretariat som politikerna nu ska ta ställning till.

Flera av förslagen bygger, i linje med Klimatpolitiska rådets uppmaning och underlag från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), på att politiken behöver ta höjd för stora osäkerheter framöver.

Nya mål

Sekretariatet föreslår bland annat att riksdagen beslutar om ett etappmål om att leva upp till lagkraven 2030, att kolsänkan ska öka med nära fyra miljoner ton relativt snittet 2016–2018. Till 2040–2045 föreslår sekretariatet att ett etappmål om att öka kolsänkan till 50 miljoner ton införs.

Utöver att nå LULUCF-punktmålet 2030 finns också en till utmaning i EU-regelverket som beredningen behöver hantera. Sverige ska hålla en budget för hur mycket kolsänkan kontinuerligt tar upp 2026–2029 relativt en linjär bana från snittet 2021-2023.

{{toplink}}

Men hur mycket det blir återstår att se. Den linjära banan blir klart först nästa år och Miljömålsberedningen får därför göra en preliminär skattning inför sitt ställningstagande i december. Det baseras främst på underlag från SLU.

Då kolsänkan redan i den senaste tillgängliga statistiken är lägre än den var 2016–2018 föreslår sekretariatet att beredningen ställer sig bakom att kolsänkan bör vara minst sju miljoner ton större än ett referensscenario som utgår från SLU:s medeltillväxtalternativ, för att skapa säkerhetsmarginal mot EU-kraven.

Kan bli dyr affär

Om Sverige inte håller budgeten ökar kraven till 2030 ytterligare. Ett land som inte når sitt mål får i dagens regelverk antingen kompensera i andra sektorer, köpa utsläppsenheter från andra länder eller ställas inför EU-domstolen och riskera dryga böter.

Miljömålsberedningens sekretariat har i sitt ”förslag till förslag” utgått från de fem olika scenarier som SLU har dragit upp för utvecklingen i skogsmarkerna, då dessa står för den största delen av sänkan.

Sekretariatet påpekar att utvecklingen framöver påverkas av både naturliga orsaker, men också av de politiska spelreglerna. Variationen är så stor att målen kan missad med hela 100 miljoner ton, eller en överprestation på 9 miljoner ton.

Därför betonas att ”nettoupptaget så tidigt som möjligt behöver öka för att öka sannolikheten att nå budgetåtagandet 2026–2029 och därmed undvika att betinget för 2030 skärps ytterligare.”

Mer inspel väntas

På fredag kommer Naturvårdsverket att enligt tidigare plan presentera underlag till regeringens klimatredovisning. Enligt Altingets information kommer det då också att stå än mer klart att den svenska kolsänkan i dag är en lägre än tidigare, bland annat till följd av liknande information tagits in i kalkylen som i Finland.

Det gör det svårare att nå 2025-budgetmålet i den tidigare LULUCF-förordningen. Samtidigt kan det blir lättare att nå budgetbetinget för 2030. Vägen till punktkravet 2030 ser däremot ut att bli än tuffare.

{{toplink}}

SD: En väg är att sätta sig ner och vänta

Den 24 april ska beredningens ledamöter samlas för att påbörja diskussionerna om förslagen.

Sverigedemokraternas ledamot Tomas Brandberg intar en restriktiv hållning.

– Det finns ett regelverk som vi lär behöva förhålla oss till och skademinimera så gott det går, säger Tomas Brandberg och betonar att SD ”ilsket” stred mot LULUCF-lagstiftningen.

Han menar att det finns två sätt att lagra in mer koldioxid.

– Att avverka mindre eller att gödsla mer. Båda sätten är kontroversiellt på sitt sätt. Man får väl se vad som gör minst ont, säger Brandberg till Altinget och fortsätter:

– En annan väg att att man sätter sig ner och väntar, ser vad som händer. Det är många länder som kommer att få svårt att klara det här målen, det är många som får stora problem. Så vi får se hur det utvecklas, säger Tomas Brandberg som inte anser att det är bråttom med LULUCF-åtgärder.

– Utvärderingen ska göras en bit in på 2030-talet. Det brinner kanske inte i knutarna så som vissa vill framställa det.

Rimlig bedömning

Centerpartiets ledamot Stina Larsson menar dock att hon ser avvägningen som rimlig.

– Jag har ingen anledning att ha något annat scenario än det som vi har fått presenterat. Det är inte så att vi bestämt oss, då det är ett förslag till förslag. Men det är väl rimligt utifrån de förutsättningar och kunskap som vi har.

Samtidigt betonar Stina Larsson att förutsättningarna inte är de enklaste.

– Det krävs ju ansträngning för att det ska gå. Och vi vill kunna lösa det genom exempelvis skogen, och då har vi pratat om styrmedel och ökad tillväxt. Men jag tror ju att det trillar tillbaka på reduktionsplikten. Jag tror att trafiksidan behöver ju steppa upp och utsläppen minska för att det gå. Nu så går det inte att hämta hem allt detta inom jord och skog.

Även KD:s Carl-Wiktor Svensson håller med om bedömningen att det är rimligt att utgå från en medeltillväxt, som sekretariatet föreslår.

– Det tycker jag. Det är jag bekväm med, säger Carl-Wiktor Svensson som är tydlig med att han är kritisk mot LULUCF-förordningen som sådan. De krav den ställer på länder som Sverige gör att förordningen behöver ses över.

– Vi riskerar att få ett större beting på lång sikt, genom att leva upp till kraven på kort sikt. Men nu är det som det är, och vi har att förhålla oss till de förutsättningar vi har, säger han om Miljömålsberedningens uppdrag och tillägger att hans uppfattning är att Sverige bör fokusera på ökad tillväxt i skogen, inte på minskad avverkning.

”Oroväckande att någon läcker”

Liberalernas Elin Nilsson betonar att det är centralt att diskussionerna, om exempelvis utgångspunkterna i referensscenarier, förs inom beredningens och respektive partiers ramar.

– Det är en del i det vi försöker att sätta oss in i nu. Och det är en del i hela det arbetet som nu väntar, säger Elin Nilsson, som senare tillägger:

– Det är ett stort material, och en väldigt komplex fråga. Och det finns också en stor poäng i att inte gå ut i media kring detta.

En ledamot vill inte kommentera, men understryker att de utkast som Altinget har tagit del av är arbetsmaterial. 

– Det är oroväckande att någon läcker ut underlagen.

{{toplink}}

jacob@altinget.se