Åkesson: Mandat inte uttryck för toppstyre – raka motsatsen

Efter att för första gången ha enats om ändringsförslag till en budget går Sverigedemokraterna in i valrörelsen med ett gott självförtroende. Bland annat satte de under Landsdagarna förra helgen upp ramar för hur kommande förhandlingar ska gå till. Sammanfattningsvis är budet tydligt:

Partiordföranden har nu fått på pränt att denne har makten att bestämma både formerna för hur partiet ska fungera i samtalen, men också vad som är ett godtagbart utfall av dessa. 

Från utomstående parter beskrivs mandatet som att han får ”fria händer”, och toppstyrt är ett förekommande ordval. Men den beskrivningen köper inte partiordföranden själv. 

– Det är inte toppstyrt att få ett mandat av medlemmarna. Då är det raka motsatsen. Det är därför det har varit viktigt att lägga fram det här för Landsdagarna, så att de ändå får säga sitt. Men det blev inte ens någon debatt, så jag upplever att det ändå finns ett starkt mandat. Både åt det ena hållet, och det andra. Det vill säga att vi får ingå förhandlingar, men om vi inte är nöjda, så får vi också inte göra det, säger Jimmie Åkesson till Altinget i en intervju på lördagen.

Bilden av att det finns en uppbackning ser också ut att bekräftas vid en första anblick. Förutom ett rungande ja vid omröstningen, är det bland ombud och partister få som ens vill lyfta några eventuella tvivel kring om partiledaren bör få det mandat som antagits.

”Nej varför skulle det vara ett problem. Se bara på budgeten, där gick det ju bra”, säger en representant innan omröstningen på fredagen.  

”Jag litar på Jimmie,” säger en annan partimedlem strax efter och får medhåll av sin kollega: ”Jag har svårt att se något annat sätt som vi skulle kunna göra det på, som skulle vara bättre.”

Anklagas ofta för toppstyre

Samtidigt målas bilden ofta upp av partiet som toppstyrt, vilket är något som också brukar användas som argument mot partiet av dess kritiker.

Att nu anta ett mandat där det är ”partiordföranden” som får sista ordet, ska dock inte ses om att de ger ammunition till kritikerna, menar Jimmie Åkesson.

– Jag tror det är självklart i de flesta andra partierna, förutom i kanske MP, som kallar till kongress inför varenda beslut. Vi är ett stort parti. Det är klart att man måste kunna dela makt, det vill säga att jag har vissa befogenheter som jag sedan delegerar till andra. Men sedan har gruppledningen vissa befogenheter, partistyrelsen vissa befogenheter och det verkställande utskottet andra befogenheter.

Men vad skulle hända om ni inte tog mandatet, är det inte partistyrelsen som har makten att avgöra?

– Hade det varit partistyrelsen så hade de delegerat det till mig. För så fungerar det. Men det är klart – när jag har ett färdigt förhandlingsresultat, så kommer jag att gå till partiets verkställande utskott och få det förankrat. Det är självklart, så går det till i praktiken.

Så varför inte behålla den tidigare skrivningen?

– För att det är viktigt för den jag sitter och förhandlar med att veta att jag har mandat att förhandla, och jag har mandat att också lämna besked, och att de beskeden är förankrade.

Absolut, det finns positiva signaler. Men någonstans, ser du inte att ni ger ammunition till era kritiker?

– Jag tycker det är helt naturligt. Jag ser inga problem med det överhuvudtaget. Om jag sitter och förhandlar med en annan partiledare så upplever jag att det vi tar i hand på har båda mandat att ta i hand på. Om det inte är så, då kan man aldrig förhandla. För då kommer aldrig de förhandlingarna att ta slut.

Att gå tillbaka till exempelvis partistyrelsen räcker inte?

– Det gör man ju, kanske sen. Men det gör man ju för att man vet att man har stöd där, helt klart. Är man partiledare, då har man ett visst förtroende och en viss förståelse för hur partiet fungerar och en viss förståelse för vad partiet anser och tycker. Så jag ser inga praktiska problem, eller ens i teorin.

Ni begär samtidigt ett brett mandat, men är det inte något område där ni kan säga att ”här kommer vi inte vika ner oss i”?

– Vika ner sig gör man väl inte i något område. Men däremot, om man går in i en förhandling så måste man vara beredd på att prata om saker och kompromissa. Jag tycker att det är en synnerligen dålig sak att gå in i förhandling och säga ”det här är våra röda linjer.”

Alla 35 områden kan inte gå igenom

Men att lova partiet och Landsdagarna att ”det här” är de prioriterade frågorna är inte aktuellt, fortsätter Åkesson. Samtidigt har partiet antagit inriktningspropositioner på 35 politikområden, som nu ska ligga till grund för valplattform och valmanifest.

SD:s partiordförande håller delvis med om att de kommer att behöva stryka på foten i vissa områden.  

– Ja, en del av dem kommer det säkert bli så med. Men å andra sidan så har vi inte förhandlat ännu, så jag vet ju inte vad. Men det är klart att det också finns en prioritering i vad som vi tycker är extra viktigt. För våra väljare så råder det ingen tvekan om att det är migrations- och rättspolitiken som är de tunga frågorna. Energipolitiken börjar segla upp en del, och villkoren i offentlig sektor. Det, om möjligt, skulle kunna bli en knäckfråga. Men det har det inte varit nu, så jag är inte särskilt orolig. Jag upplever att det finns en ömsesidig respekt i de här samtalen om att alla partier behöver ha sitt.

Finns det en viss del i det här mandatet som är till för att undvika en svekdebatt? Fast är det ens möjligt att undvika den debatten?

– Alltså, våra väljare är inte direkt bortskämda med att få igenom sverigedemokratisk politik. Så jag har svårt att se det. Men det är klart, röstar man på SD, och i förlängningen på mig som deras företrädare i budgetförhandlingar, så gör man väl det för att man har nån slags tro på min förmåga att bevaka deras intressen.

Finns det då samtidigt inte en risk att du blir kölhalad, å andra sidan?     

– Nej, den risken finns inte. För då har jag också ett mandat att gå ifrån om jag inte är nöjd. Och då får våra väljare ingenting. Det är den balansen vi måste hitta.

Liberalernas linje lockar inte

Det var samtidigt en viktig del i Liberalernas landsmöte för några veckor sedan att sätta upp röda linjer för hur långt partiet ska gå i flera frågor. Jimmie Åkesson menar att det inte är en diskussion som förts alls på Landsdagarna.  

– Vi är klokare än så. Att sätta sin partiledare i situationen som de har gjort nu, där hon får… Jag vet inte ens vad hon får göra. Det är mer som hon inte får göra, än vad hon faktiskt får göra. Det är jättekonstigt, det är egentligen att säga att vi inte har förtroende för partiledaren. Det är väldigt märkligt och skulle inte hända i vårt parti.

{{toplink}}

jacob@altinget.se