Belarus statliga flygkapning – del av oroande trend

Nate Schenkkan var en av författarna till en rapport om transnationellt förtryck, som Freedom House släppte i februari.

Det handlar om auktoritära och totalitära regimer som fortsätter att förfölja dissidenter och minoriteter – även när dessa har flytt till andra länder. Syftet är att tysta opposition, medier och civilsamhälle genom att sända signalen: ”Ni är aldrig säkra någonstans”.

I rapporten listades 608 fall under perioden 2014-2020. Av dessa var 26 mord eller mordförsök. Man hittade 160 exempel där personer olagligt har förts tillbaka från utlandet.

Några kända exempel är när Saudiarabien lät mörda journalisten Jamal Khashoggi på sin egen ambassad i Istanbul; den svenske förläggaren Gui Minhai kidnappades av kinesiska agenter under en vistelse i Thailand; Rwanda förde bort Paul Rusesabagina, hjälten i filmen Hotell Rwanda, från Dubai till Kigali för att ställa honom inför rätta. Rysk säkerhetstjänst som förgiftade Sergej Skripal och Alexandr Litvinenko är ytterligare två kända fall.

– Det ovanliga är att Belarus använder sig av ett stridsflygplan för att tvinga ner ett reguljärt trafikflyg. Det är ytterst, ytterst ovanligt, säger Nate Shenkkan.

2010 tvingade Iran ned ett kirgisiskt reguljärflyg när det befann sig i iranskt luftrum. Då greps en person som anklagades för att vara sunnimuslimsk rebelledare.

– Skillnaden här är att det sker under en flight mellan två EU-länder och att man gör det för att gripa en journalist, Roman Protasevitj. Det är ett så flagrant övergrepp – och det sker i Europas hjärta.

Svenska myndigheter 

I sin rapport lyfte Freedom House sex länder som fallstudier: Kina, Ryssland, Iran, Rwanda, Turkiet och Saudiarabien. Demokratiers säkerhetstjänster är mycket medvetna om att auktoritära regimer jagar sina medborgare över hela världen. Säpo brukar skriva om detta i sina årsrapporter.

Myndigheter och allmänheten är inte lika välinformerade om tendensen, bedömer Schenkkan. Men det transnationella förtrycket har normaliserats, och det finns ett mönster.

• I två tredjedelar av fallen har diktaturerna använt sig av värdlandets myndigheter. De manipuleras att gripa och ibland deportera den förföljda. Eller så efterlyser man dem via Interpol.
• 78 procent av de 608 exemplen i Freedom House rapport var muslimer.
• Diktaturen försöker begränsa rörelsefriheten genom att ogiltigförklara pass.
• Angrepp på distans. Genom digitala hot och övervakning attackerar man på avstånd. Hot mot dissidentens familj, vänner eller affärspartner är ett annat sätt.

– Länder som Sverige behöver fundera över myndighetskontakterna med utsatta människor som behöver skydd. Ofta använder sig de här regimerna av andra personer med samma ursprung, så att iranier spionerar på iranier, tjetjener på tjetjener. Man behöver därför vara varsam i sin myndighetsutövning.

Framtvingade erkännanden

Under tisdagskvällen kom rapporter om att EU:s stats- och regeringschefer stoppar belarusiska flygplan från att flyga till EU. Regimen visade upp en video i statligt kontrollerad teve där Roman Protasevitj ”erkänner”. Ett tillvägagångssätt som känns igen från Kina, där framtvingade erkännanden i teve inte är ovanliga.

– Det Belarus säger är: ”Vi vet att ni vet att vi ljuger er rakt upp i ansiktet. Och vi kommer att göra det igen, för vi tror inte att ni kommer att göra något åt det”. Nu avmattades inte de ilskna reaktionerna under natten, och det var uppmuntrande. Sanktioner var redan planerade och kan komma att utökas. Det borde röra sig om ökad frysning av tillgångar och blockering av landets finansiella institutioner.

Bygg motståndskraft

I sin rapport gav Freedom House också några rekommendationer till civilsamhället.

– Civilsamhället kan bygga motståndskraft. Man kan skaffa sig information om vad som pågår och sprida den. Tänk på den digitala hygienen, värna säkerheten med era kontakter, säger Nate Schenkkan.

Freedom House uppmanar också det civila samhället att skriva rapporter om problemet och att göra myndigheter, särskilt rättsväsendet, uppmärksamma på frågan. Man kan också göra studier av det transnationella förtryckets konsekvenser för såväl de utsatta som för Sverige.

Världens diktatorer studerar nu noga vad som sker. Demokratin är på tillbakagång och ledarna för statsauktoritära system beter sig allt kaxigare. Om inte omvärldens svar blir kännbart, så ökar risken för liknande händelser framöver.

– Jag har svårt att se hur man ska kunna ha en dialog eller diplomatiska relationer med ett land som Belarus. Det här är en kriminell regim och den bör behandlas därefter, säger Nate Schenkkan.

anders@altinget.se