Centerpartiets valanalys: Det var vårt största misstag

Att Centerpartiet är valets stora förlorare – när MP tog sig över riksdagsspärren och högerpartierna tog plats i regering – är svårt att bortse från, så även för den valanalys som presenterades på måndagen.

Partiet gick inte framåt i en enda valkrets i riksdagsvalet och för ett parti som vill värna hela landet sved det när man blev av med sju mandat i kammaren. Av landets 290 kommuner backade C i 264.

”Vi förlorade mer där vi tidigare var starka och mer på landsbygden än i städerna”, konstaterar analysgruppen och oroar sig över en utveckling där partiet tappar betydligt mer i kommuner där de själva styr. 

I Leksand fick Ulrika Liljeberg, nyvald andre vice ordförande i partiet, efter 14 år lämna över posten som kommunstyrelsens ordförande till Moderaterna. Centerpartiet backade över 15 procentenheter när det nybildade Bygdepartiet fångade väljaropinionen om de enskilda vägarna i kommunen.

Centerpartiets stöd halverades samtidigt i Dorotea, från 14,9 till 7,6 procent, jämfört med 2018 års riksdagsval. I stället gick Sverigedemokraterna starkt framåt med över tio procentenheter.

Landsbygdsväljarna bryr sig också om skolan

Valrörelsen tog plats i en dystopisk kontext som premierade enkla och populistiska lösningar, menar Centerpartiets analysgrupp.

Samtidigt diskuterades landsbygdsfrågorna mer än i flera tidigare val där inte minst de högre bränslepriserna kom att stå i fokus, och kanske är det just de stora tappen i de traditionellt starka fästena på landsbygden som gör mest ont för partiet.

Det är uppenbart att C ”inte tillräckligt lyssnat in, pratat om och erbjudit lösningar på de reella problem som människor på landsbygden upplever och står inför”, skriver analysgruppen och konstaterar att partiet har lagt för stort fokus vid de traditionella jordbrukarfrågorna trots att väljarna på landsbygden prioriterar i stort sett samma frågor som andra väljare.

Utöver ekonomin, som blev en allt viktigare fråga mot valrörelsens slut, vill landsbygdsväljarna också ha en fungerande skola och sjukvård.

Äger ingen fråga

Nu står en sakpolitisk nystart på den nya partiledningens agenda efter att endast 4,6 procent av väljarkåren tyckte att C kunde leverera bäst politik i deras viktigaste fråga. Av partiets egna väljare ansåg endast sju av tio (68 procent) att partiet har den bästa politiken, och i dagsläget äger C inte en enda av väljarnas viktigaste frågor.

Som ny partiledare pekar Muharrem Demirok själv ut trygghetsfrågorna, klimatet och den svenska skolan som prioriterade områden.

Men än så länge har den nya Centerledningen inte satt sin prägel på debatten, och även om Demirok planerar för omtag i skolpolitiken framåt hösten skymtar utmaningarna med partiets position i det nya politiska landskapet. 

När regeringen i förra veckan beslutade att inte låta en utredning se över offentlighetsprincipens införande även i friskolorna, utan i stället titta på en så kallad ”insynsprincip”, var det tyst från C.

– Jag tycker att det är ett steg i rätt riktning att man börjar titta på det här. Vi får se hur förslaget ser ut när det läggs på bordet, men jag är försiktigt positiv, säger Demirok till Altinget.

Största strategiska misstaget

Centerpartiets valanalysgrupp uppmuntrar nu till en rejäl diskussion om partiets identitet, och i vilka konstellationer man framöver ska få genomslag för sina idéer. 

Att C inte valde fot och agerade både opposition och samarbetsparti till S-styret var påfrestande, konstaterar analysgruppen. Det var kostsamt att till skillnad från Liberalerna inte sätta tjänstemän i Regeringskansliet, och partiets ställning gjorde det svårt att kommunicera ett tydligt budskap utåt.

Situationen sattes till sin spets efter misstroendet mot Stefan Löfven och januarisamarbetets fall.

”Att vi valde att inte längre ingå i en organiserad samarbetsform med regeringen kan vara det enskilt största strategiska misstaget som Centerpartiet gjorde under föregående mandatperiod”, skriver analysgruppen.

Samtidigt känner centerväljarna fortsatt ett starkt motstånd till Vänsterpartiet, och för många är inte heller relationen till Socialdemokraterna självklar.

Att Annie Lööf sent i valrörelsen valde Magdalena Andersson som statsministerkandidat skapade irritation, inte minst då informationen om beskedet brast internt. Ungdomsförbundare beskrev timmarna de lagt ned i valrörelsen som ”vatten värda”, och flera av de som vuxit upp under Alliansåren är skeptiska till S-samarbete. 

Men i valanalysen göms också en iakttagelse som kan få stort inflytande i partiet som tappar sina kärnväljare och är trötta på att byta väljarbas: de nya centerväljarna, och de som partiet tror sig kunna locka, lutar mer åt vänster än vad de egna förtroendevalda gör. Detta kan komma att bli avgörande i partiets framtida vägval för att inte fortsatt balansera på riksdagsspärren.

miol@altinget.se