En mylla för närodlade låsningar

”Önskedrömmar”, avfärdade Annie Lööf Vänsterpartiets invit häromdagen. Men att samarbete med C ens skulle kvala in på Nooshi Dadgostars topp-tio hetaste drömmar ter sig osannolikt. 

Kännetecknande för genren fars är att det ska finnas många dörrar och det ska springas och slås i dem oavbrutet. Ekivoka inslag är vanliga.

Det senare är det dock sämre bevänt med när det kommer till förvecklingarna i riksdagens kulisser. Möjligen skulle man kunna placera Annie Lööfs avfärdande av Nooshi Dadgostars samarbetsinvit som ”önskedrömmar” i kategorin ekivokt.

Men nej, det faller på sin egen orimlighet. Att samarbete med Centerpartiet ens skulle kvala in på Nooshi Dadgostars topp-tio hetaste drömmar ter sig osannolikt. 

Lösningar eller låsningar

Nå, det slås åtminstone i en del dörrar, så mycket kan man konstatera.

Annie Lööf uttryckte häromdagen förhoppningen att fler skulle följa C:s exempel och öppna för samarbeten med fler partier.

– Vi behöver vara mer open minded som partier och partiledare så att vi inte får den låsningen som vi hade sist, sade hon vid en träff med riksdagsjournalister.

I synnerhet, menade hon vidare, måste M och S ”ha fokus på lösningar snarare än låsningar”. Samtidigt gjorde hon i veckan klart att för Centerpartiets del är dörren till V och SD fortsatt stängd.

Knäckfrågan är preferenser

Men, är det ens detta som är kärnfrågan? Vilket parti som är mest ”open minded”? Vilket parti som har flest öppna dörrhål och vilket som stänger flest dörrar?

Nja, när allt kommer omkring är det inte där skon klämmer. Knäckfrågan är inte dörrar, utan preferenser och mål. Såväl Moderaterna som Centerpartiet har ju varit öppensinnade nog att, vid behov, ställa dörrar på glänt mot V under mandatperioden.

Hela det januariavtal som Annie Lööf beskriver som en liberal nagel i ögat på regeringen existerar tack vare Vänsterpartiets stöd. Och när Moderaterna trummar igenom en ändringsbudget gör de det med hjälp av V. Pragmatism finns att få, när nöden kräver det. 

Krass politisk logik

Alla partier agerar utifrån preferenser och en helhetsbedömning. Moderaterna, Kristdemokraterna och senast även Liberalerna har nu bedömt att det blir mer borgerlig politik om de håller öppet för samarbete med SD. Vänsterpartiet å sin sida bedömer att möjligheten för mer V-politik är större om det blir en rödgrön regering även efter nästa val. Därför försöker man sträcka ut en hand till C.

Det är inte en önskedröm, det är krass politisk logik. Båda de här kliven har emellertid visat sig vara lite för open minded för Annie Lööfs smak.

”Dilemmat för Annie Lööf”

Problemet för C-ledaren är emellertid att medan alla de här handlingarna är begripliga, så sticker Centerpartiet just nu ut med ett agerande som främst förbryllar.

För, oavsett vad man tycker om de olika samarbeten som börjar formeras så finns det en rationalitet. Det V, M, KD eller L gör just nu är begripligt. Vad C gör är däremot mer gåtfullt, följaktligen benämndes det hela som ”dilemmat för Annie Lööf”, när frågan beskrevs i Aktuellt häromkvällen.

Åt båda håll ratar C det parti som är en förutsättning för majoritet. Och även om C skulle lyckas få Vänsterpartiet att sitta fint under ännu en mandatperiod så är den vägen inte en där partiet har några vidare förutsättningar att få igenom sin politik. I synnerhet inte utan L som liberal parhäst i förhandlingarna. Kanske är det mot den bakgrunden man ska se de många avhopp bland toppnamnen som har kantat våren i Centerpartiet?

Mylla för låsningar

Det ter sig också svårbegripligt när Lööf manar M och S till lösningar i stället för låsningar. Det Lööf signalerar, redan nu, är att hon precis som efter förra valet är beredd att rösta emot de tänkbara regeringsalternativen, men också ovillig att tillträda med något av dem.

Helt enkelt: Ingen statsminister är god nog åt Annie Lööf – såvida hon inte får skräddarsy regeringssamarbetet och själv välja vilka som ska ingå. Den önskedrömmen har potential att bli mylla för närodlade låsningar även framöver. 

Forrige artikel Krisen då Anna Ekström blev politiker på riktigt Krisen då Anna Ekström blev politiker på riktigt Næste artikel Liberal katastrof på väg Liberal katastrof på väg
Miljardförstärkning av Regeringskansliet: ”Krävs resurser”

Miljardförstärkning av Regeringskansliet: ”Krävs resurser”

300 miljoner kronor extra till Regeringskansliet föreslås i budgeten nästa år för att fullfölja regeringens reformagenda. Under mandatperioden kommer regeringen ha ökat budgeten för den egna myndigheten med nära 30 procent. ”Det finns behov inom många områden”, säger Elisabeth Svantesson (M).