Kungen är mer än en pappa
Det går givetvis att på ett personligt plan förstå pappa kungen, hans son berövas en betydelsefull titel. Men kungen är inte vilken pappa som helst, skriver Ola Mårtensson.
Så var diskussionen om monarkin igång igen. Detta med anledning av den nya SVT-dokumentären “Sveriges sista Kungar”. Republikanhängare är med rätta indignerade över att kungen yppat åsikten att han inte anser att prins Carl-Philip skulle ha fråntagits den kronprinstitel som han föddes till och monarkisterna hänger med samma rätt upp sig på att SVT valt att döpa serien till ”Sveriges sista Kungar”.
Det som skildras i serien är hur den politiska kungamakten och kungens roll förändrats från Gustaf V:s dagar till vår tid. Utan den formella politiska makten har kungens uppgift koncentreras till att vara en symbol för landet. Samtidigt som kungligheterna behöver signalera någon slags upphöjdhet och strålglans för att vara just kungliga behöver de också visa att de inte är helt fjärmade från vanligt folk. En inte helt enkel balansakt.
Från kunglighet till expertkommentator
Kungligheterna som i en klass för sig, upphöjda ovan undersåtarna, har till stor del försvunnit genom att giftermål med kvinnor och män ”av folket” har tillåtits men också genom att de själva blivit mer tillgängliga.
I dokumentären förs ett intressant resonemang om skillnaden i förhållningssätt mellan kungen och hans företrädare och vad det kan ha för betydelse för kungahuset och synen på det. Medan vår nuvarande kung har gett intervjuer sedan sin kronprinstid gjorde hans farfar det aldrig. Hans kusin, Danmarks drottning Margrethe, väljer en ny roll i dokumentären och kommenterar den svenska monarkin och sina släktingar - så devalverar hon sig från upphöjd kunglighet till expertkommentator à la Lasse Granqvist.
Privilegierade kändisliv
Vad ska vi med alla dessa prinsar och prinsessor när de inte ägnar sig åt det de gjorde förr, gifte sig och fortplantade sig med varandra för att säkra tronföljder och kungligt blod mellan släkterna? Idag saknar detta som tidigare var en så central uppgift helt betydelse. En alltför stor och dyr kungafamilj med medlemmar utan direkta uppgifter kan skapar ett missnöje med institutionen. Sådant måste åtgärdas.
Vår kungs barn ingår i den kungliga familjen, däremot inte längre prins Carl-Philips och prinsessan Sofias barn och heller inte herr O´Neils och prinsessan Madelaines barn. De har knoppats av från de kungliga plikterna för att kunna skapa civila karriärer och leva ett liv de själva väljer. Samtidigt får väl sägas att de ändå lever högst privilegierade liv med ett färdigpaketerat kändisskap.
Detta ser vi inte bara här i Sverige utan också i de andra europeiska monarkierna. I nämnda Margrethes egen familj har det varit turbulent de senaste månaderna sedan hon bestämt sig för att beröva den yngste sonens barn prins- och prinsesstitlarna. Och i Storbritannien har yngste sonen till kungen skjutit ut sig ur kungafamiljen på alldeles egen hand och nu också skrivit en kontroversiell självbiografi.
Kungen inte utan makt
Även om kungen saknar formell politisk makt idag är kungen och den institution han bär upp inte utan makt. Genom prioriteringar, tal och intervjuer är kungen och hans familj en maktfaktor. När han uttalar sig om successionsordningen väcker det reaktioner. Vi känner till både kungens och kronprinsessans stora intresse för miljö och klimat. När nås gränsen för det kontroversiella i deras engagemang och vilka bör bedöma det? Vilka frågor kommer arvprinsessan Estelle och prins Oscar att intressera sig för?
Det går givetvis att på ett personligt plan förstå pappa kungen, hans son berövas en betydelsefull titel. Men kungen är inte vilken pappa som helst, det är vår statschef. När så kungen uttalar sig om successionen sätter det fingret på problemet med vårt statsskick. Här uttalar han sig politiskt, precis det han ägnat hela sitt vuxna liv åt att försöka låta bli med.
SVT försöker skildra en institution dränerad på makt och inflytande. Men trots att monarken saknar formell politiskt makt går det inte att komma ifrån det faktum att ämbetet genom århundradena varit och är synonymt med makt.
Sveriges sista drottning
Avlövad sitt inflytande eller ej, Tjabo lär fortsätta sin balansakt mellan det upphöjda och det folkliga utan att han behöver lämna in kronan. Däremot är det mer troligt att vänta sig en framtida SVT-serie med titeln: Sveriges sista drottning.
Kattregister innebär inte slutet för bondkatterna
Tycker de styrande att yttrandefrihet är en världslig sak?
