Ovanligt statsministeravhopp – men följer ny trend
Stefan Löfven är den första statsministern på 25 år att avgå under en mandatperiod. Samtidigt har de senaste decennierna visat att en partiledare oftast inte sitter mer än cirka 10 år.
Att Stefan Löfven avgick tog många på sängen. Han har ju länge framhärdat med budskapet att han är taggad att gå till val ännu en gång. Men kanske hade man kunnat ana avhoppet om man tagit en titt i historieböckerna?
En statsminister som inte avgår i samband med en valförlust hör förvisso inte till vanligheterna. Både Fredrik Reinfeldt och Göran Persson satte punkt först efter att ha förlorat regeringsmakten. Senast en statsminister avgick under en innevarande mandatperiod var Ingvar Carlsson och då får vi backa bandet 25 år, till 1996.
Erlanders dagar
Men hade Stefan Löfven suttit kvar skulle han ha försökt ge sig på något ännu ovanligare. Att en statsminister vunnit tre val i rad har nämligen inte hänt på över 50 år. Reinfeldt och Persson vann bara två. Ingvar Carlsson vann förvisso tre, men Carl Bildt förstörde sviten. Olof Palme vann hela fyra val, men Thorbjörn Fälldin tog två skalper däremellan. Den senaste att vinna tre eller fler val i rad var Tage Erlander, och då är vi tillbaka på 1960-talet.
Dessutom är Stefan Löfven med sina 64 år redan nu den äldsta statsministern sedan Tage Erlander. Ingvar Carlsson var 61 år när han slutade, Olof Palme 59 år när han mördades, Göran Persson slutade 57 år gammal, Thorbjörn Fälldin var 56 år, Fredrik Reinfeldt var 49 år och Ola Ullsten bara 48 år.
Partiledarnas brinntid
Stefan Löfven blev partiledare i januari 2012. När han avgår i november kommer han alltså att ha suttit i nästan tio år på posten. Om man tittar på de övriga partierna tycks det vara ungefär så länge en partiledare sitter nuförtiden. Samtliga partiledare som har avgått ”av fri vilja” det senaste decenniet, det vill säga inte som en direkt konsekvens av en valförlust (som Mona Sahlin) eller ett internt tryck (som Håkan Juholt och Anna Kinberg Batra), har gjort det efter åtta till tolv år.
Jonas Sjöstedt, Jan Björklund, Göran Hägglund, Fredrik Reinfeldt, Lars Ohly och Maud Olofsson är alla inom det spannet. Stefan Löfven lägger sig ungefär i mitten av det som i dag tycks vara en partiledares ungefärliga brinntid.
Det återstår att se om Annie Lööf och Ebba Busch, som var rekordunga partiledare när de tillträdde, kan ändra på den trenden. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson är undantaget, han har redan varit partiledare i 16 år, men bara 11 år av dessa i riksdagen.
Historia skriven
Sammantaget verkar det som att Stefan Löfvens avgång ligger i linje med vad som var förväntat sett i nutidshistoriskt perspektiv. Däremot har han under sina sju statsministerår hunnit skriva in sig i historieböckerna på andra sätt.
Löfven är den första att röstas bort i en statsministeromröstning, den första att fällas i en misstroendeförklaring och kommer att bli den första att ha lett tre övergångsregeringar (den tredje blir från avgången till dess riksdagen utsett ett en efterträdare).
Det ligger i betraktarens ögon hur man ska tolka det resultatet. Å ena sidan har det gungat under regeringens fötter fler gånger än under tidigare statsministrar, å andra sidan har Stefan Löfven lyckats behålla makten trots att mandatfördelningen talat emot det.
Nu är spekulationerna om efterträdare i full gång. Finansminister Magdalena Andersson (S) spås ligga bäst till. Det hade rent historiskt varit passande. Senast en finansminister blev statsminister var nämligen också 1996 när Göran Persson axlade Ingvar Carlssons mantel.
Stefan Löfven – partiledare, överlevare, statsminister
Tysk trend talar för Magdalena Andersson
