Skogen, abort och AI – nya fokus i de svenska valmanifesten

Få läser dem, ändå är det närmast ett måste för varje riksdagsparti att presentera någon form av manifest inför ett val. Så även inför årets EU-val där det finns allt från Vänsterpartiets 6-sidiga ”prioriteringar” till Moderaternas 54-sidiga valmanifest (som inkluderar ett flertal helsidesbilder på partiets toppkandidater).

Statsvetaren Sofie Blombäck, vid Mittuniversitetet, intygar att manifesten, trots sin begränsade läsekrets, har betydelse. Om än en lite annan i samband med EU-valet än vid riksdagsvalet.

– Inrikespolitiskt har manifesten väldigt tydliga drag av en samling löften som man också har för avsikt att genomföra men inom europeisk politik blir det svårare. Riksdagen är den som bestämmer i Sverige medan i Europaparlamentet ska man ha med sig sina partigruppskollegor från andra länder, andra partigrupper och sedan komma överens med medlemsländerna.

Dessutom har EU-parlamentet inte någon formell makt att föreslå lagar. Det är alltså många steg från att ett parti vill något till att det blir av. Hon ser därför manifesten snarare som en viljeyttring.

– De tar upp vilka frågor man vill driva, snarare än vad man kan lova att genomföra. Men jag menar att det kan vara nog så viktig information.

I årets valmanifest ser Sofie Blombäck flera nya ämnen poppa upp: artificiell intelligens, Ukrainakriget och Gaza är alla kopplade till händelser under den senaste mandatperioden.

Ukraina och Gaza – krig som behandlas olika

När det gäller de senare är Ukrainakriget och hur man ska kunna fortsätta stödja Ukraina ett framträdande ämne i samtliga valmanifest, medan Gazakriget bara nämns av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet som bland annat vill att EU agerar för en vapenvila där och har olika förslag för hur man ska stödja befolkningen på Gaza.

– Ukraina har man, med undantag för Ungern, haft enklare att enas kring medan Gaza är känsligare både i Sverige och i andra länder för det är inte lika uppdelat i good guy och bad guy, säger Sofie Blombäck.

– Som forskare tittar man på vad man nämner och vad man inte nämner och då kan man säga att antingen nämner man det inte för att man inte vinner väljare på det eller för att man inte kan enas om det internt.

Rysslands invasion av Ukraina märks också i ett större fokus på försvarsfrågor. Kristdemokraterna och Moderaterna vill till exempel ha en kommissionär med särskilt ansvar för försvarsfrågor. Liberalerna vill se gemensam upphandling av vapen inom unionen. Och både Socialdemokraterna och Liberalerna slår ett slag för ett ökat försvarssamarbete med Nato.

Svenska feministiska framsteg ska spridas

Nytt, eller åtminstone mer framträdande än tidigare, är också en slags feministisk agenda. Flera partier lyfter att man vill se att rätten till abort garanteras i hela EU och frågan ges större utrymme än vid tidigare EU-val.

Miljöpartiet vill att förbud eller begränsningar av abort ska klassas som könsbaserat våld och vara olagligt. Medan Moderaterna, Socialdemokraterna och Liberalerna vill att rätten till abort grundlagsskyddas i hela EU.

– Det tänker jag är en reaktion på vad som händer i USA. Och det är också ett exempel på att när det kommer helt nya frågor så är det för att de har blivit politiskt relevanta, säger Sofie Blombäck.

Men i flera valmanifest uttrycks också en målsättning att den svenska sexköpslagen och/eller samtyckeslagen ska antas på EU-nivå. Liberalerna och Moderaterna slår ett slag för en europeisk samtyckeslag, Centern för en europeisk sexköpslag efter svensk modell och Miljöpartiet och Socialdemokraterna vill se båda.

Enligt Sofie Blombäck är det exempel på ett fenomen som hon kallar europeisering nerifrån och upp – att man vill driva svensk politik till europeisk nivå.

– Det är inte jättevanligt därför att om man nu har en lag i Sverige som man är nöjd med så vill man inte riskera att vi blir av med den lagen om man flyttar för mycket beslutsmakt till EU-nivå i den frågan.

Klimatfrågan i ny tappning

Klimatfrågan var i fokus redan under valkampanjen inför förra EU-valet och fortsätter att vara det nu, men man märker en skiftning i debatten, menar Sofie Blombäck.

– Det har gått från att mer eller mindre alla svenska partier har tyckt att Sverige ska trycka på för en mer ambitiös klimat- och miljöpolitik till att man i takt med bondeprotester och så vidare diskuterar klimatpolitik mer i relation till matpriser och annat. Så förut har man diskuterat klimatpolitik ”ja” eller ”nej” men nu är det mer diskussion om vilken klimatpolitik man vill ha.

Under den mandatperiod som snart kommer till sitt slut har EU antagit ett omfattande klimatpaket men nu finns alltfler politiska krafter som börjar vilja sakta ner klimatsatsningarna.

– Den stora skillnaden är att det finns partier som säger att klimatkrisen är så viktig att vi måste göra något vad det än kostar, sedan har vi de som Socialdemokraterna och Moderaterna som trycker på att klimatomställnigen kan kombineras med ekonomisk tillväxt och sedan har vi Sverigedemokraterna och även Kristdemokraterna som säger att klimatpolitiken inte får gå ut över vanligt folk. Det måste finnas rim och reson och proportionalitet i klimatpolitiken och det skulle innebära att man kanske vill backa från en del av målen som EU har satt.

Utsläppsmål till 2040 och skogen

En konkret fråga som det kommande parlamentet kommer ta ställning till är vad man ska sätta för delmål för utsläppsminskningar till 2040. EU har redan satt målet att unionen ska vara utsläppsfri till år 2050 men för att nå dit menar många att man behöver ett ambitiöst delmål.

Vänsterpartiet driver att EU ska nå nettonollutsläpp, det vill säga minska utsläppen nästintill noll och kompensera för kvarstående utsläpp genom åtgärder som binder motsvarande mängd kol. Miljöpartiet går ännu längre och vill att EU är nettopositivt 2040, det vill säga att man binder mer kol i skog och mark än man släpper ut.

Socialdemokraterna och Centerpartiet vill att man minskar utsläppen med 95 procent till 2040, jämfört med utsläppen år 1990. Kristdemokraterna skriver att man ska ha ”realistiska klimatmål – inte för högt till 2040”. Övriga partier skriver inget om utsläppsmålet.

Kopplad till klimatfrågan och ett nyväckt ifrågasättande av EU:s politik på området är också den mer polariserade debatten om den svenska skogen. Kristdemokraterna vill ”skydda svensk skog från EU”, Moderaterna vill ”försvara det svenska självbestämmandet över skogen”, och Centern att ”svensk skogspolitik fortsatt ska utformas i Sverige”. Även Socialdemokraterna vill ”säkerställa att skogsförvaltningen fortsatt bestäms i Sverige”. 

Miljöpartiet sticker ut här när man skriver att ”dagens skogsbruk i Sverige och EU är långt ifrån hållbart och måste anpassas efter EU:s lagstiftning för natur och miljö och bidra till de globala målen för naturen.”

Frågor som EU-parlamentet inte beslutar om

Något som partierna ofta anklagas för inför EU-val är att de går till kampanj på frågor som EU-parlamentet har lite eller ingen makt över. Så även i år, säger Sofie Blombäck.

– Alltid. Det är ett vanligt klagomål från oss statsvetare. En sådan kategori är ju frågan om den vidare europeiska integrationen, ja eller nej till euron. Och Sverigedemokraterna nämner en folkomröstning om att överföra mer makt till EU – det är ju inget som EU-parlamentet bestämmer över.

Men Sofie Blombäck har samtidigt viss förståelse för att partierna tar tillfället i akt att diskutera de EU-frågorna som egentligen beslutas om i riksdagen i samband med ett val till EU-parlamentet.

– Det blir ju aldrig av att vi diskuterar dem när det är riksdagsval utan det är ju nu vi ska prata om dem så jag förstår att partierna skriver in dem i manifesten. Men det blir också missvisande för man kan inte få Sverige att gå med i euron genom ett beslut i Europaparlamentet.

Och det är särskilt de partier som är mest skeptiska till EU, det vill säga Sverigedemokraterna i nuläget, som gör detta säger Sofie Blombäck.

– Det som är mest uppenbart är formuleringar om det förhållande man vill att Sverige ska ha till EU. Det är en fråga för riksdagen. Detta med folkomröstning eller att EU-medlemskapet ska bort från grundlagen är definitivt frågor som tas nationellt.

Få vill prata om EU:s ekonomi

Något som Sofie Blombäck däremot kan sakna i de svenska valmanifesten är de ekonomiska frågorna och särskilt frågan om hur man ska finansiera det man som parti vill att EU ska göra.

– När det pratas om att upphandla vapen, eller satsa mer pengar på forskning om AI eller vad det nu kan vara, ska de pengarna komma någonstans ifrån och EU har inte mycket egna medel förutom några tullar, annars är det medlemsavgifterna.

Inom EU pågår för närvarande en diskussion om man till exempel skulle kunna ta gemensamma lån för att kunna satsa mer på försvaret eller på den gröna omställningen men i de svenska partiernas valmanifest tas frågan sällan upp.

– Någon enstaka säger nej till det men ingen säger ja. Jag vet inte om det är för att de inte tycker det eller för att man inte vill prata om det. Men om man vill att EU ska göra saker som är mer än bara reglerande så kommer det kosta pengar.

natacha@altinget.se