Arbetsterapeuter: Fortbildning ska inte vara en förlustaffär

Af Reina Klemets och Ida Kåhlin
Ordförande Sveriges arbetsterapeutstudenter respektive ordförande Sveriges arbetsterapeuter

Legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal verkar inom ett kunskapsintensivt område där arbetssätten ständigt prövas och förnyas. För att bibehålla sin kompetens krävs ett yrkeslivslångt lärande. En nyligen genomförd undersökning från Sveriges arbetsterapeutstudenter visar dock att det för arbetsterapeuter saknas tydliga karriärmässiga och ekonomiska incitament för att fortbilda sig. Fortbildning beskrivs av alltför många snarare vara helt avhängigt det egna intresset.

Stödet varierar kraftigt

I arbetsterapeuternas yrkesetiska kod tydliggörs att professionsutövningen innefattar ett yrkeslivslångt lärande. I verkligheten är detta ingen självklarhet. Få arbetsgivare ställer krav på eller skapar tillräckliga förutsättningar för den fortbildning som professionsutövningen kräver. Det gäller såväl kortare kurser som längre utbildningar.

Sveriges Arbetsterapeutstudenter har nyligen genomfört en enkätundersökning om incitament för fortbildning, riktad till arbetsterapeuter som utbildat sig på magister-, master eller specialistnivå. Här anger 98 procent att de är nöjda med sitt val att vidareutbilda sig, vilket de flesta har gjort på eget initiativ till följd av ett personligt intresse.

Även om en del arbetsgivare har uppmuntrat och finansierat fortbildningen varierar stödet kraftigt. De flesta som har besvarat enkäten har genomfört fortbildningen på sin fritid och för egna medel. I samband med detta lyfts återkommande problem att kombinera studierna med såväl arbets- som familjeliv. För många med stress som följd, ibland av allvarligare slag. Det har medfört att flera valt att avsluta sin fortbildning efter magisterexamen och inte fortsatt på master- eller specialistnivå.

Ingen självklar karriärutveckling

Enkätsvaren visar även att fortbildningen inte har bidragit till en självklar karriär- eller löneutveckling. Bara något fler svarar att fortbildningen medfört en löneökning, jämfört med dem som svarar att den inte har det eller att de inte vet. Rent ekonomiskt riskerar fortbildningen alltså att bli en förlustaffär.

Det yrkeslivslånga lärandet är en förutsättning för god kvalitet i de arbetsuppgifter arbetsterapeuter utför och för en god arbetsmiljö. Fortbildning av personalen är en viktig faktor för verksamhetens kvalitet, effektivitet och konkurrenskraft. Både kortare kurser och längre utbildningar måste därför ses som en långsiktig och lönsam investering av arbetsgivaren och inte som en onödig kostnad i ett kortare perspektiv. Detta måste bli en självklarhet under arbetsterapeuters yrkesliv och likaså en självklar del av arbetet.

Arbetsgivarens ansvar

Vi anser därför att det är arbetsgivarens ansvar att tillse:

• att resurser ska finnas tillgängliga för såväl regelbundet återkommande tid för lärande i vardagen, som för fortbildning i form av både kortare och längre kurser.
• att fortbildning och lärande i vardagen ska ingå i verksamheternas uppdragsbeskrivning och budget, oavsett vilken driftsformen är.
• att fortbildning kan ske på betald arbetstid och kostnader för kursavgift, resor och boende ska bekostas av arbetsgivaren.

Om vi vill att fler arbetsterapeuter ska fortbilda sig är det orimligt att begära att detta ska ske utan vare sig ett självklart stöd från arbetsgivaren eller tydliga ekonomiska och karriärmässiga incitament. Hälso- och sjukvården behöver uppdaterade arbetsterapeuter. Då måste vi ställa frågan hur länge vi vågar förlita oss på personligt intresse.

debatt@altinget.se