Det tuffa samhällsklimatet svingar sin piska mot dagens unga

”Vi ser en kontinuerlig försämring när det gäller tryggheten i skolan”, sa skolminister Lotta Edholm i en intervju med SVT i förra veckan. Detta skedde i samband med att hon presenterade regeringens direktiv för den utredning som ska föreslå åtgärder för stärkt trygghet och studiero i svensk skola.

Regeringen beskriver att utredningen ska syfta till ”att stärka rektorers och lärares ansvar och befogenheter, skapa tydligare ordningsregler, tryggare skolmiljöer och ökade insatser som riktar sig till särskilt våldsamma elever”. Lärare ska exempelvis inte behöva dokumentera när de visar ut en elev ur klassrummet, rektorer ska lättare kunna stänga av elever tillfälligt eller permanent och man vill stärka akutskolorna, skolor där elever som stängts av från den ordinarie skolan kan placeras på. Det är några av idéerna. 

Liberalerna har ansvarat i 9 av 17 år

När nu utredarens direktiv kablades ut i pressen använde skolministern ord som kulturförflyttning och kulturförändring vad beträffar arbetet för ökad trygghet och studiero.

Det mesta är således sig likt. Ofta bullrar det mycket om liberalpartister när de pratar om skolan. Redan för tre, fyra partiledare sedan var det på mode att kräva hårdare tag i skolan. 

Nu har Liberalerna haft ansvaret för skol- och utbildningspolitiken i 9 av de senaste 17 åren och var dessutom under några av åren då de inte ansvarade för frågorna ett samarbetsparti till regeringen. Det hör också till saken att de senaste två stora förändringarna i svensk skola, läroplanerna 1994 och 2011 bar mycket av Folkpartiets och Liberalernas prägel. 

När man lyssnar på deras retorik är det lätt att missta sig och glömma bort att Liberalerna faktiskt i hög utsträckning varit med och sett till att läget i svensk skola ser ut som det gör i dag.

Samhällsklimatet försämrar tryggheten

Emellertid stämmer det att tryggheten i svensk skola har försämrats. Särskilt konstigt är det inte. Det som sker utanför skolornas väggar tar eleverna med sig in i korridorer och klassrum. Lågkonjunkturen slår mot utsatta grupper, statusjakten triggar, konkurrensen om utbildningsplatser och jobb ökar, den psykiska ohälsan breder ut sig och ovan på det – gängen – som i dag rekryterar bland unga som knappt blivit tonåringar. Summa summarum: det tuffa samhällsklimatet svingar sin piska mot dagens unga.

Hur ska då vuxenvärlden möta detta? Jo, med ännu hårdare tag och mer omfattande befogenheter, uppenbarligen. På vissa fronter är detta det enda rimliga svaret, inte minst när grov kriminalitet letat sig in bland geografiböcker och rasthallar. Men inte på alla fronter och framförallt måste det förebyggande arbetet lyftas fram både i satsningarna och i retoriken. 

Ingen avstjälpningsplats för busar

När det handlar om skolan och otryggheten måste vuxenvärlden givetvis sätta gränser. Elever kan behöva visas ut ur klassrummen och byta skola för en tid eller permanent. Risken är dock uppenbar att akutskolor eller andra lösningar för elever som av olika skäl omplaceras inte ger den utbildning och det stöd dessa elever bör få. Den risken är dessutom särskilt stor i tider som dessa då kommun efter kommun till följd av skeva prioriteringar och lågkonjunktur skär ner på skolan. Akutskolor eller särskilda undervisningsgrupper får aldrig bli en avstjälpningsplats för busar. Det gynnar vare sig samhället i stort eller dessa människor.

Vuxenvärlden måste kunna tro på förändring

Regeringen vill att lärare ska kunna visa ut elever från klassrummet utan att det krävs någon dokumentation kring detta. Och visst låter det på ett sätt rimligt. Samtidigt får det inte gå över i en godtycklighet som tar oss tillbaka till en tid då barn och ungdomar kunde behandlas lite hur som helst i skolan. Integriteten måste värnas, också för de barn och ungdomar som har begått klandervärda handlingar.

I ett debattklimat där gråskalan blir mindre och smalare kan man gissa att en och annan anser att folk får skylla sig själv om de inte kan sköta sig. Givetvis ska unga som bryter mot regler och inte beter sig som förväntat få både reprimander och konsekvenser. Men vuxenvärlden måste också tro på att det är möjligt för unga som en gång misskött sig i skolan också kan förändra sitt destruktiva beteende.

En större kulturförändring

Statsrådet Edholm har helt rätt, det behövs en kulturförändring i svensk skola. Den bör givetvis innehålla ökad trygghet och studiero men också stora ekonomiska resurser för tidiga insatser så att barn och unga inte halkar efter i skolan så att många av problemen som upplevs idag inte behöver uppstå i framtiden. Kulturförändringen bör också handla om satsningar på fritids, skolhälsovård och barn- och ungdomspsykiatri samt ett slut på marknadsskoleexperimentet.