Civilsamhällesorganisationer: Sverige måste arbeta för en mer rättvis och jämställd ekonomi

Af Jämställdhets- och civilsamhällesorganisationer
Se undertecknarna i rutan nedan

I mars samlades FN:s medlemsländer tillsammans med tusentals kvinno- och civilsamhällesaktörer från hela världen för att diskutera hur vi kan stärka det globala arbetet för jämställdhet. På FN:s kvinnokommissions årliga möte antogs slutsatser med ambitioner att stärka kvinnors och flickors ekonomiska egenmakt och rättigheter.

”Kvinnor rättigheter är mänskliga rättigheter”

Vi är representanter för olika kvinno- och civilsamhällesorganisationer som deltog i den svenska delegationen. Nu vill vi att den svenska regeringen gör en gedigen uppföljning av mötet.

FN:s kvinnokommission är det enskilt största internationella toppmötet om jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter. Mötets uppgift är att följa upp den revolutionerande handlingsplanen för jämställdhet som antogs vid det stora kvinnomötet i Peking för snart 30 år sen – den så kallade Pekingplattformen. Det var vid detta uppmärksammade internationella möte Hillary Clinton för första gången uttalade de nu bevingade orden ”kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter”.

I år var temat att motverka kvinnors och flickors fattigdom och stärka deras ekonomiska egenmakt. Globalt sett utgör kvinnor och flickor majoriteten av de som lever i ekonomisk utsatthet. Detta förvärras av den könsdiskriminering som kvinnor och flickor utsätts för i kombination med diskriminering på grund av andra intersektionella faktorer som etnicitet, ekonomisk och social status, funktionsnedsättning och könsidentitet.

Kvinnligt företagande prioriteras inte

Både i Sverige och världen i stort befinner sig kvinnor oftare i lågavlönade yrken och i informell sektor utan tillgång till allmänna sociala trygghetssystem som ålderspensioner, barnbidrag och hälsovård, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Även väl utbyggda trygghetssystem som det svenska tenderar i praktiken att ge sämre skydd för kvinnor och flickor än för män och pojkar. Detta gäller särskilt kvinnor och flickor i socialt utanförskap.

Diskriminerande lagstiftning runt om i världen, inklusive religiös familjerätt, liksom könsstereotypa sociala normer, påverkar kvinnors, flickors och HBTQI-personers rättigheter och egenmakt. Det gäller bland annat möjligheter att arbeta, äga och ärva land och egendom oavsett civilstånd. Lönegapet mellan kvinnor och män är fortsatt stort och få kvinnor finns på ledande positioner i ekonomiska sektorer. Investeringar i kvinnors företagande är lågt. Samtidigt fortsätter kvinnor att ta det största ansvaret för det obetalda arbetet.

En viktig slutsats från årets kvinnokommission är att mer resurser behövs för jämställdhetsarbetet och specifikt att kvinno- och civilsamhällesorganisationer får tillräckligt med finansiering. Detta gäller inte minst de organisationer som arbetar fredsskapande och behöver skala upp sitt arbete mot bakgrund av alla pågående krig och konflikter, som i Ukraina och Gaza. Studier visar dessutom att fredsavtal är mer hållbara när kvinnor deltar i processerna.

Inför könsuppdelad statistik

Nu behöver Sverige leverera. Vi uppmanar därför Sveriges regering att:

• Anpassa ekonomin till det som kallas ”care economy”, det vill säga långsiktiga investeringar i allmänna sociala trygghetssystem, samtidigt som kvinnors obetalda arbete måste erkännas och bättre fördelas mellan könen.

• Bättre jämställdhetsintegrera styr- och ledningsprocesser samt budgetar för offentliga institutioner. Det krävs könsuppdelad statistik för analyser av hur beslut påverkar olika grupper av kvinnor och män och öka jämställdheten.

• Öka biståndet till jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter, särskilt till kvinnorätts- och civilsamhällesorganisationer, vilka är centrala för motstånd mot de globala bakslag som nu sker, inklusive mot HBTQI-personers rättigheter och SRHR.

debatt@altinget.se