Ensamkommande sticker ut: ”Högre sysselsättning efter kortare tid”

2015 tog Sverige emot 35 000 ensamkommande barn. Sju år senare är omkring 20 000 av dem folkbokförda i Sverige. Av dessa har åtta av tio jobb, vilket är en högre andel än både de svenskfödda jämnåriga och de jämnåriga som invandrat med familj.  

I en ny rapport tittar SCB på två grupper av ensamkommande, ensamkommande barn och ensamkommande enligt gymnasielagen. 

– Båda grupperna ligger klart högre vad gäller sysselsättning än de svenskfödda och även i inkomst, säger Nikolaus Koutakis, utredare på SCB, till Altinget.  

Krav på försörjning

Den högre sysselsättningsgraden förklaras delvis genom att det varit ett krav att kunna försörja sig själv för att få stanna i Sverige för de ensamkommande enligt gymnasielagen. 

– Men den andra gruppen, som vi kallar för ensamkommande, har i väldigt stor utsträckning fått permanent uppehållstillstånd direkt. De har inte haft krav på sig att få ett jobb, säger Karin Lundström, utredare på SCB, till Altinget.

Ändå är sysselsättningsgraden lika hög i den här gruppen. 

– Däremot har de kanske inte en familj eller liknande att förlita sig på, utan har varit tvungna att skaffa ett jobb snabbt ändå då, säger Lundström. 

Artikeln fortsätter efter grafiken.

Söker sig till bristyrken

En annan förklaring till att sysselsättningsgraden är högre bland de ensamkommande är att svenskfödda i högre utsträckning går vidare till högre studier efter gymnasiet. Medan det för de ensamkommande är ovanligt att ha en högre utbildning. 

Även mellan de två grupperna av ensamkommande skiljer sig utbildningsnivån. 

– En högre andel i gruppen ensamkommande har gått på gymnasiet men inte fullgjort studierna. Det hänger ihop med att de som har kommit enligt gymnasielagen har haft som villkor att gå i gymnasiet och därefter komma i arbete för att få uppehållstillstånd, säger Nikolaus Koutakis. 

De ensamkommande jobbar framför allt inom vård och omsorg, men även inom bygg, handel och restaurang. 

– Det är intressant att se att det är en så pass hög andel män i de här grupperna som arbetar inom hälso- och sjukvården. Det är väldigt ovanligt för män födda i Sverige, säger Karin Lundström.

Nikolaus Koutakis och Karin Lundström tror att det hänger ihop med kravet på utbildning och att försöka få ett jobb snabbt.

– Då kanske det var en bra bransch att söka sig till där det fanns en brist på arbetskraft, säger Lundström. 

Går det att dra några slutsatser om integrationen? 

– Vi har ju inte riktigt gjort den här studien i någon sorts utvärderingssyfte utan mer att försöka beskriva hur ser det ut. Men jämfört med andra grupper av flyktingar så har de ju en högre sysselsättning efter en kortare tid. Så mycket kan man ju säga i alla fall.

rep@altinget.se