Låt den mörka historien om Vipeholmsanstalten tillhöra det förflutna

Af Monica Lönnström Billgren, Krister Ekberg, Carl-Henrik Arosenius och Karin Afli
Ordförande FUB Stockholm, ordförande Inre ringen Stockholm, ordförande autism Stockholm samt ordförande DHB Flex

I höst sätter Stadsteatern upp Vipeholm – tiden före framtiden. Den är en stark skildring av 1940-talets samhälle och människosyn och drabbar åskådaren med stor kraft. Det svenska samhället har utvecklats sedan experimenten på Vipeholmsanstalten. Men det finns oroande likheter mellan hur människor med intellektuell funktionsnedsättning behandlades på Vipeholm och dagens situation för samma grupp.

Stora brister inom daglig verksamhet

”Jag tänker på djur i bur”, sa en av FUB:s medlemmar efter att ha sett föreställningen. En annan sa: ”Kalla mig gärna för idiot, men rör inte mina mänskliga rättigheter!” I dagens gruppboenden förekommer kränkningar som i alltför hög utsträckning påminner om Vipeholm och inskränkningar av de rättigheter som LSS – lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade – ska garantera.

Avsikten med särskilt boende för människor med intellektuell funktionsnedsättning är bland annat att erbjuda individen stöd och gemenskap med omvårdnad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Dessvärre är de i dag utelämnade till ett liv med stora begränsningar med ett standardiserat stöd. Detsamma gäller sysselsättning och arbete som liknar verksamheten vid de stora institutionerna från förr. 

I dag sysselsätts nästan 40 000 personer inom daglig verksamhet. För många fungerar det bra, men det finns också stora brister, som exempelvis möjlighet till inflytande, villkor och ersättning. När det är som sämst segregeras och isoleras personer med funktionsnedsättning från samhället. 

Många lever på existensminimum

Människor med intellektuell funktionsnedsättning är fångade i fattigdom utan att själva kunna påverka sin ekonomi. Det är inte ovanligt att utgiften för boendet överstiger inkomsten. Många lever på existensminimum, och många tvingas förlita sig på att närstående har möjlighet att skjuta till.

Inom ramen för LSS garanteras individen rättigheten till inflytande över sitt liv men de flesta kommuner känner inte till att det i enlighet med LSS §10 finns krav på att erbjuda individuell plan. Precis som de intagna på Vipeholmsanstalten saknade insyn, har personer med funktionsnedsättning generellt inte någon medbestämmanderätt över sin vardag.

Möt varje persons behov

Men dagens samhälle har potentialen att omvandla tidigare mörka kapitel till en plattform för förändring och framsteg. Om följande åtgärder vidtas:

1. Säkerställ att LSS efterlevs och individuell anpassning förstärks. Omsorg- och stödinsatser måste vara individuellt anpassade för att möta varje persons behov och önskemål. Utgå ifrån LSS-lagstiftningen om att leva ett liv som andra gäller omsorg, boende, arbete, sysselsättning.
2. Främja inflytande och delaktighet. Personer med funktionsnedsättningar måste inkluderas i beslut som gäller deras egna liv oavsett insats och utförare.
3. Förbättra LSS-inspektion. Tillsynsbehovet för LSS-verksamheter är långt större än vad Inspektionen för vård och omsorg, IVO, klarar av att möta. Konsekvenserna för de personer som utsätts för våld, övergrepp och andra allvarliga missförhållanden är förödande.

debatt@altinget.se