Malmer Stenergard optimistisk om EU:s asylsystem: ”Det finns ett momentum”

BRYSSEL. Det är i ett avgörande skede i förhandlingarna om ett gemensamt asyl- och migrationssystem som Sverige tar över ordförandeklubban i EU. Samtidigt som migrationen till EU ökade markant under 2022 så brinner det i knutarna om man vill få till stånd en överenskommelse innan Europaparlamentets och EU-kommissionens mandatperiod löper ut om drygt ett år.

På bordet ligger det förslag till den så kallade migrationspakten, som EU:s migrationskommissionär Ylva Johansson lade fram hösten 2020.

Efter flera års blockering i förhandlingar kring stora delar av pakten har det nu börjat röra på sig i diskussionerna.

– Jag upplever att det finns ett momentum i Europa till följd av det ökade [migrations]trycket. Många inser att vi måste ha ett fungerande system på plats, säger Sveriges migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) i en intervju med Altinget under ett besök i Bryssel i veckan.

Hon är den som, i egenskap av migrationsminister i ordförandelandet, ytterst ska driva förhandlingarna om migrationspakten framåt i ministerrådet under våren. Inom EU har man enats om en färdplan mot en överenskommelse innan mandatperiodens slut. En väldigt ambitiös tidsplan enligt migrationsministern, där Sverige under sitt ordförandeskap bland annat förväntas få till stånd en överenskommelse mellan medlemsländerna om migrationspaktens stora knäckfråga: hur ansvaret för mottagandet av asylsökande i EU bättre ska fördelas mer jämlikt mellan medlemsländerna.

– Det finns en känsla av urgency bland medlemsländerna. Så därför ser jag ändå en möjlighet att vi ska kunna arbeta fram i enlighet med tidsplanen, säger Maria Malmer Stenergard.

Balans mellan solidaritet och ansvar

Utmaningarna med att få medlemsländerna, med helt olika nivåer av migrationstryck, – samt EU-parlamentet – att enas är dock stora. Maria Malmer Stenergard pekar framför allt på utmaningen att hitta balansen mellan just solidaritet och ansvarstagande hos medlemsländerna: en solidarisk fördelning av ansvaret för de migranter som kommer till EU mellan medlemsländerna men att länderna också tar ansvar för att upprätthålla kontrollen av EU:s yttre gränser.

– Här tror jag att det handlar om att alla sidor måste ta ett ”big leap of faith”; vi måste ha något nytt, vi får lita på att gränshanteringen fungerar och i gengäld måste vi naturligtvis vara med och ta ansvar, säger hon.

Samtidigt är det just Sveriges minskade ambitioner att ta ansvar på hemmaplan som till stor del har stått i fokus inför att Sverige ska leda arbetet med EU:s framtida migrationspolitik.

Den svenska regeringens samarbete med Sverigedemokraterna inom migrationsområdet – och det ”paradigmskifte” mot en betydligt mer restriktiv migrationspolitik som skett i dess kölvatten – har på många håll inom unionen väckt oro för hur det ska slå mot EU:s migrationspolitik och motivationen att jobba vidare med pakten.

– Jag noterar att det finns en oro. Men för dem som är oroliga vill jag försäkra att vi ser till hela rådet när vi är ordförande i rådet, allt annat vore oprofessionellt av Sverige, säger Maria Malmer Stenergard och syftar på ordförandelandets roll som ”neutral medlare”.

Samtidigt understryker ministern att hon inte heller ser någon motsättning mellan den nya svenska migrationspolitiken och de ambitioner som finns på EU-nivå.

– Om vi kan få pakten med en fungerande gränskontroll och ett fungerande återvändande på plats är jag övertygad om att det sammanlagda trycket mot EU men även mot Sverige kommer att minska. Och det ligger väl i linje med den ambition som vi har för den nationella politiken, säger hon.

Både morötter och piskor

Att just öka återvändandet av dem som får asylavslag är något som Sverige specifikt vill lägga krut på under våren. Varje år tas det cirka 300 000 beslut om återvändande i medlemsländerna – men endast cirka 70 000 av de berörda migranterna skickas tillbaka, enligt EU-kommissionen. Här kan EU-länderna göra mer anser Maria Malmer Stenergard.

– Det har pratats väldigt mycket om det men man har inte blivit tillräckligt konkret i sin diskussion. Om man ser på Danmark, det var inte länge sedan de bestämde sig för att förändra det här, och de har gått från 50 procents återvändande till 70 procents återvändande. Så det går ju att förändra, säger hon. {{toplink}}En viktig del i strategin är dock också att jobba med ursprungsländerna att bli bättre på att ta tillbaka sina medborgare och att se till att de inte lämnar landet till att börja med. Frågan står i fokus på det EU-toppmöte som drar igång i Bryssel på torsdag, där migration är en av huvudfrågorna.

– Där måste vi jobba med både morötter och piskor med de här länderna för att få till ett bättre samarbete, säger Maria Malmer Stenergard och nämner handel, bistånd, viseringspolitiken och diplomatiska förbindelser som verktyg i processen – något som även EU:s inrikesministrar enades om när man häromveckan träffades i Stockholm.

Bistånd som migrationsverktyg kritiseras

Att exempelvis bistånd används som verktyg till att stävja migration till EU får dock kritik från bland annat biståndsbranschen, både för att vara ineffektivt och riskera att urholka biståndet.

Kritiken avfärdas av Maria Malmer Stenergard.

– Jag tänker att det måste gå hand i hand, säger hon och nämner Danmark och Nederländerna som framgångsrika exempel på hur man kan jobba brett med ursprungsländer genom strategiskt och målmedvetet samarbete mellan utrikesdepartementet, migrationsministern, handelsministern och biståndsministern.

– Biståndet ska absolut kunna användas till att stärka och motverka grundorsakerna till flykt, till exempel också bygga upp ett fungerande asylsystem i ursprungslandet. Men det är klart att om ett land vägrar att samarbeta med Sverige så ska man också kunna dra in bistånd för att visa att det får effekter, säger hon.

Däremot ser inte Malmer Stenergard det omdiskuterade danska förslaget om att externalisera asylprocessen, genom att förlägga mottagningscenter till exempelvis Afrika, som ett alternativ.

– Nej, det ligger inte på bordet varken i Sverige eller i EU. Jag tror att om man i Sverige kan få på plats alla delar som vi stipulerar i Tidöavtalet så har vi kommit väldigt långt för ett hållbart migrationssystem. Och om vi får på plats en fungerande migrationspakt så kommer det att lösa många av de problem som man egentligen försöker adressera genom det här förslaget, säger hon.

charlotta@altinget.se