Oppositionen ger inte upp slaget om fri entré-reformen

Fri entré på statliga museer var en av Löfven 1-regeringens första reformer efter att den tillträdde den 1 oktober 2014. Dåvarande finansminister Magdalena Andersson (S) och kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) höll redan den 17 oktober en presskonferens på Moderna museet i Stockholm, där de förklarade att den skulle införas. Den trädde i kraft 2016.

Missade målet

När Myndigheten för kulturanalys under torsdagsmorgonen släppte sin utvärdering, så var slutsatsen att reformen inte hade nått sitt viktigaste syfte: att dra in nya målgrupper bland museibesökarna. Samtidigt ger myndigheten förslag på tänkbara åtgärder för den som vill skruva på reformen.

{{toplink}}

– Rapporten säger att besöken ökade, men vi hade högt uppsatta mål om att göra kulturarvet tillgängligt för fler. Det har vi inte fullt ut lyckats med, säger Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Lawen Redar till Altinget.

– Men nu höjer regeringen trösklarna genom att bygga kassor vid entréerna. Den lärdomen jag tar med är att man vid sidan av fri entré behöver implementera ett arbete för att nå de nya, museiovana grupperna. Det måste ske parallellt. 

Bekräftar regeringens bild

Kulturminister Parisa Liljestrand (M) ser det som att hon och regeringen har fått rätt.

– Den här rapporten bekräftar och förstärker det som vi i regeringen redan har sagt, och den förstärker dessutom intrycket att reformen inte nådde huvudsyftet. Den breddade inte målgrupperna som besökte museerna, säger Parisa Liljestrand till Altinget.

I diskussionen om kulturkanon har du talat om hur kulturen skapar en gemensam tillhörighet. Hade det inte med samma logik varit en rimlig tanke att behålla fri entré-reformen, om man skruvar på den?

– När vi tog bort den här reformen var det en prioritering i en ekonomiskt ansträngd tid. Jag har sagt redan tidigare att huvudsyftet inte träffas, att bredda målgruppen. Men vi väljer att behålla fri entré för barn och unga, och Kulturanalys säger i rapporten att man behöver peka ut målgrupperna tydligare. 

– Sedan gav vi i regleringsbreven museerna i uppdrag att berätta om hur de aktivt ska nå nya målgrupper och bredda publiken.

Behövs det inte extra resurser till det?

– Men de här resurserna ledde inte till att man uppfyllde huvudsyftet, och det är viktigt att man har en idé om vad man ska göra för att nå dit innan man talar om vilka medel som ska tilldelas, säger Parisa Liljestrand.

Lawen Redar är besviken över att reformen nu framstår som ett misslyckande.

– Men misslyckandet är det som sker nu. Vi får ett begränsat antal besökare på våra museer. De betalar inte entré, för de har inte råd.

Klassamhälle

När Altinget citerar Kulturanalys rapport, om att entréavgifterna inte är ett primärt utan sekundärt hinder för dem som inte går på museer, så suckar hon.

– Här blir jag ideologisk. Om man begriper hur ett klassamhälle ser ut, så vet man att folk sällan uttrycker att de inte har råd. Avgifter har betydelse. Jag blir nästan upprörd. Jag vet inte hur många ensamstående mammor Kulturanalys har pratat med, men de får gärna ta en diskussion med dem, säger Lawen Redar.

Det här var en prioriterad reform för Socialdemokraterna när den infördes. Var den illa förberedd?

– Nej.

Ni ville ha kvar reformen, men kommer ni försöka förbättra den utifrån vad ni nu vet eller köra på som tidigare?

– Vi hade budgeterat för den med 100 miljoner kronor. Vi är av uppfattningen att museerna också är skyltfönster för Sverige. Om man står upp för att konsten och kulturarvet ska vara tillgängligt så borde vi ha kunnat hitta en blocköverskridande lösning, säger Lawen Redar.

Även ideologiskt syfte

Kulturutskottets ordförande Amanda Lind (MP) ser skäl att fundera på hur man kan bredda deltagandet.

– Reformen hade flera syften, varav en del var att sänka trösklarna och nå nya grupper. En annan del var att det gemensamma kulturarvet och de gemensamt finansierade samlingarna bör hela befolkningen ha tillgång till, säger hon till Altinget.

Hon menar också att delar av syftet har uppfyllts. Fler besök och ett mer tillgängligt kulturarv.

– Men jag konstaterar att reformen inte lockat så många nya besökare, och då finns det skäl att överväga andra insatser för att just bredda deltagandet. Det kan också bli också ryckigt om en regering inför fri entré och nästa tar bort den.

Finskt museikort

Amanda Lind efterlyser långsiktighet.

– Jag vet att Sveriges museer tittar på hur exempelvis Finland har infört ett museikort. Kanske kan det vara ett steg tillsammans med satsningar på breddat deltagande?

– Sedan är jag kritisk till att regeringen bara drar bort medlen för reformen. Man hade kunnat att bredda deltagandet och stärka museerna i svåra tider. Nu i lågkonjunkturen ser vi resultatet. Nationalmuseum får stänga en dag extra i veckan och det är inte en bra politik, säger Amanda Lind.

anders@altinget.se