Så många arbetsdagar förloras på grund av strejk – Sverige sticker ut

Medan länder som Frankrike, Spanien och Cypern har haft återkommande och omfattande strejker, så utmärker sig framför allt Sverige och Schweiz genom hur få arbetsdagar som gått förlorade i strejker sedan 2010, enligt Euronews och ETUI. (se grafiken nedan)

Avvikande fredligt

När Irene Wennemo har pratat med den nya regeringens representanter har hon fått intrycket av att det först är när de träffar sina europeiska motsvarigheter som de på allvar inser de hur fredlig den svenska arbetsmarknaden är. 

– Många förstår nog inte hur avvikande vi är förrän man sitter där med sin tyska eller sin franska kollega som berättar om situationen i deras länder. Schweiz och vi ligger alltid bra till, säger Irene Wennemo till Altinget.

Involverar facket

Den gemensamma faktorn mellan Sverige och Schweiz är att de har gjort facket till en partner, säger hon. Den som får vara med och bestämma kommer också att ta ansvar.

– I Sverige fungerar det så att bara tanken på ett varsel kan få arbetsgivarna att försöka hitta lösningar som facket accepterar. I Tyskland börjar man ofta med en varningsstrejk. Man börjar med att strejka en dag innan man förhandlar, bara för att visa att man kan. Det mönstret har vi inte i Sverige.

(Artikeln fortsätter efter grafiken) 

Ett annat avgörande skäl har varit industriavtalet och det så kallade märket. 

– Industriavtalet kom till 1997, och sedan dess har vi haft goda reallöneökningar, säger Irene Wennemo. Vår svenska modell urartade lite på 70- och 80-talet. Sedan gjorde man ett omtag och gjorde om Förlikningsmannaexpeditionen till Medlingsinstitutet. Vi fick ett lite större mandat och ett lite bredare mål: Vi ska också verka för en väl fungerande lönebildning.

SKR:s betydelse

Hon tror också att SKR/SKL har haft en positiv inverkan.

– I andra länder är det ofta akademiker i offentlig sektor som har skapat problem. Det är de som ofta har haft väldigt stora strejker. Där har SKR bidragit till att de inte blivit lika stora som i Norge och Danmark.

Jämförelsen med våra grannländer kanske är än mer slående än med Europa i övrigt. Det visar sig att Sverige även där sticker ut genom sin betydligt längre konfliktnivå.

Försiktigt optimistisk

Även om vi nu lever med hög inflation och ungefär hälften av alla avtal är klara, så är hon optimistisk.

– Det var stora avtal som löpte ut den sista mars. Hela industrin, hela handeln, hela besöksnäringen, och transport. Alla dem hanterade man utan något varsel över huvud taget, och det är helt unikt. Ambitionsnivån att klara det själva har ökat, tror jag. Det uppfattas som ett misslyckande om staten, via Medlingsinstitutet, ska in.

Vad tror du det beror på?

– Bilden satte sig ganska snabbt att det inte är en bra strategi att springa ikapp med inflationen. Det fick ett genomslag på den fackliga sidan. Idén om att vi måste kompensera oss slog aldrig igenom, utan det viktiga är att inflationen snabbt går ned igen.

Hon menar att när industriavtalet är på plats och har fått stöd från LO, så undviker andra fackförbund att kräva mer då det sällan leder till framgång.

– Arbetsgivarna har förstått att det här är svårt för facket. Det naturliga i en sådan här situation är att tänka att ”nu har vi förlorat köpkraft, och vi måste återfå den”. Om man inte har ett industriavtal utan alla förbund gör så gott de kan, så blir det att alla jagar inflationen. Med centraliseringen vet man att industriavtalet kommer fram till något och att det kommer att gälla för alla.

– Jämfört med tidigare år var årets industriavtal på hög nivå – 4,1 procent plus 3,3 procent. Arbetsgivarna fick igenom att det blev ett tvåårsavtal med ett andra år som inte är uppsägningsbart. En högre nivå första året och en lägre det andra ger också en tydlig signal om att man tror att inflationen kommer att sjunka. Och när många tror att inflationen kommer att gå ner så bidrar förväntningarna till att den faktiskt går ner.

Utan strejkrätt – kollektivt tiggeri

Jesper Hamark, doktor i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet, menar ändå att strejkverktyget fortfarande fyller en viktig funktion.

– Västtysklands arbetsdomstol uttryckte det elegant 1980. ”Kollektiva förhandlingar utan strejkrätt, innebär i allmänhet inget annat än kollektivt tiggeri”. De anställda, säljarna av arbetskraft, har ett kraftfullt maktmedel: strejkhotet, säger Jesper Hamark till Altinget.

Den svenska modellen har väl tjänat båda sidor väl, med centrala avtalsförhandlingar och samförståndslösningar?

– I den svenska modellen ingår också starka fackföreningar och sociala reformer. En gång i tiden genomfördes stora sociala reformer där en bidragande orsak till det var påtryckningar från starka fackföreningar.

– Varför var de starka? De hade visat vad de kunde ställa till med. Deras makt vilade inte på att de pratade omkull motståndaren. Under lång tid fanns det ett utbyte – arbetsfred mot sociala framsteg – men i dag har fackföreningsrörelsen i hela Europa försvagats. Man behöver visa sin styrka emellanåt.

Kan du ge något bra exempel?

– Vad hade hänt om de butiksanställda på Toys R Us i Sverige inte strejkat 1995? Den amerikanska leksaksjätten behandlade personalen som skit och vägrade dessutom teckna kollektivavtal.

– I förlängningen hotades hela kollektivavtalssystemet. Men efter tre månader av strejk, konsumentbojkott och sympatiåtgärder från andra fack tvingades Toys R Us skriva under. Utgången av konflikten – den viktigaste i modern svensk historia – har betydelse än i dag, säger Jesper Hamark. 

Reallöner höjdes – utan strejker

En reflektion är att de många strejkerna i exempelvis Spanien och Frankrike inte verkar få effekten att reallönerna höjs mer, något som Svensk handels förhandlingschef Ola Axelsson också påpekar.

– I Sverige har vi goda anställningsvillkor och vi har haft högre reallöneökningar än de flesta andra europeiska länder den senaste 20 års-perioden, säger han till Altinget.

Varför skiljer det sig åt så mycket?

– Det kan finnas flera skäl, men i grunden har vi en arbetsmarknadsmodell som bygger på att vi i högre utsträckning än i andra länder löser frågor genom förhandlingar snarare än genom lagstiftning. Det gör att vi är vana vid, och klarar, att lösa både stora och svåra frågor genom att förhandla.

– Sedan rör siffrorna de faktiska strejkerna. Man ser inte de varsel som kanske inte utmynnar i strejk men som i sig innebär starka påtryckningar på arbetsgivare. Det går inte att komma ifrån att redan hot om strejk kan ha en stor påverkan i en förhandlingssituation.

– Vi har väldigt tillåtande konfliktregler i Sverige, med möjligheter till sympatiåtgärder och avsaknad av proportionalitetsregler, säger Ola Axelsson.

anders@altinget.se