Tobé: EU måste hjälpa det östliga partnerskapet att välja rätt väg

Det fullskaliga ryska anfallskriget i Ukraina har pågått i mer än två år nu. När vi närmar oss EU-valet är ingen annan fråga lika överhängande som vikten av att säkra Ukrainas seger, och Putins nederlag. Att Putin inte uppnår sitt mål, att permanent rita om kartan med militära medel, är en existentiell fråga för hela Europas framtid. Allra mest påtagligt är naturligtvis detta för länderna som befinner sig i skärningspunkten mellan Ryssland och Europa, länder vars suveränitet Ryssland aldrig har förmått respektera.

En villkorad fördjupning för öst

EU lanserade det så kallade östliga partnerskapet 2009, med målet att fördjupa EU:s relationer med Armenien, Azerbajdzjan, Belarus, Georgien, Moldavien och Ukraina. Men det har hela tiden varit en villkorad fördjupning. Det har varit ett sätt för EU att visa dem att om de väljer en demokratisk och europeisk väg finns också en politisk och ekonomisk utväxling av det vägvalet. En avgörande fråga under kommande år kommer att vara att EU orkar hålla i den här linjen.

Fallet Georgien påvisar det här behovet. Det är bara ett halvår sedan Georgien beviljades status som kandidatland till EU. Sedan 2008 ockuperar Ryssland stora områden av landet, vilket borde vara ett nog så gott argument för ett europeiskt vägval. Detta till trots vacklar nu landet, och har den senaste tiden tagit flera steg i fel riktning.

Odemokratiska vägval får konsekvenser

Det mest omdiskuterade är ett lagförslag som utformats för att förhindra utländskt stöd till civilsamhället. Lagen är i allt väsentligt en kopia av motsvarande lag i Ryssland, och skräddarsydd för att försvåra för de civilsamhällesorganisationer som bär upp befolkningens längtan efter att närma sig Europa. Förslaget antogs nyligen av parlamentet, men stoppades sedan av presidenten, vars veto därefter också revs upp av parlamentet. De många turerna illustrerar oförmågan från det styrande partiet Georgiens Dröm att fullfölja åtagandena som kandidatlandsstatusen innebär.

EU behöver visa att olika vägval får olika konsekvenser. De kandidatländer som närmar sig de europeiska värderingarna behöver uppmuntras. Kandidat- eller samarbetsländer som väljer en annan väg behöver få veta att det kommer att få konsekvenser.

När lagen först klubbades igenom av Georgiens parlament misslyckades också EU:s utrikesministrar att enas om ett gemensamt uttalande, vilket illustrerar behovet av att reformera EU:s beslutsprocesser i utrikesfrågor.

EU måste trappa upp sina ansträngningar

Utvecklingen i Georgien visar också en annan sak. Nämligen att rättsstat och respekt för demokratins grundläggande spelregler inte utgör den höger/vänster-fråga som det svenska vänsterblocket så gärna vill få det till. Georgiens Dröm definierar sig själva som socialdemokrater, och var också observatörsmedlemmar i den europeiska socialdemokratiska paraplyorganisationen fram till förra året. Vi kan också notera tystnaden från de svenska Socialdemokraterna och deras toppkandidat i EU-valet Heléne Fritzon i Georgienfrågan. Den passar inte in i berättelsen om högerhotet som de vill mobilisera väljare med.

Situationen i Ukraina kastar ljus över hela det östliga partnerskapet, och det faktum att EU behöver trappa upp sina ansträngningar för regionen. Sverige, och inte minst vår moderata bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell (M), har prioriterat frågan och lanserade nyligen ett riktat stöd till det georgiska civilsamhället. Moderaterna kommer under nästa mandatperiod i Europaparlamentet att göra vad vi kan för att bidra till att EU som helhet prioriterar Georgien.

debatt@altinget.se